Ett år går alldeles för fort...

Igår var det ett år sen.
Vi hade gått åtta dagar över tiden, och den blivande mamman hade ont, ont, ont och i det närmaste panik över att inget hände.
Jag och lilltjejen åkte på eftermiddagen ut till Önnereds brygga och promenderade på bryggorna.
Hemkomna igen hade en blivande mamman rejält ont utan att för den skull ha värkar.
På kvällen åkte vi in till BB och det beslutades att förlossningen skulle sättas igång.
Vi fick möjlighet att åka och äta en bit mat, och vad hade personal och övriga gäster på Wok House sagt om de hade vetat att de två tystlåtna som satt vid just det där bordet skulle bli föräldrar några timmar senare?
En märklig måltid var det.

Klockan halv åtta på kvällen satte de första värkarna in, vid halv nio var de rejält intensiva.
Vid kvart i tio påbörjades krystvärkarna och vid åtta minuter över tio den 23 april 2005 föddes så vår älskade Elias.
På farfars 59-årsdag.
Mamma hade alltid önskat sej en rödhårig buskille, och sällan har väl en önskan slagit in med större bravur.
Grattis på ettårsdagen, vår lille busunge Elias.
Mamma och pappa och storasyster älskar dej så mycket!!


Ett år går alldeles för fort...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback