Southside Johnny & The Asbury Jukes Live at Paradiso, Amsterdam.
Ovanstående konsert sändes diekt via fabchannel.com för några veckor sen.
Nu ligger den ute i deras arkiv, och kan därmed också ses via denna blogg.
För alla nördar är det värt att konstatera att första timmen är det klassiska Jukes-albumet Hearts of Stone från start till mål i ett svep.
Bara att vräka upp volymen och njuta av ett par timmar klassisk Jersey Shore Music.
Nu ligger den ute i deras arkiv, och kan därmed också ses via denna blogg.
För alla nördar är det värt att konstatera att första timmen är det klassiska Jukes-albumet Hearts of Stone från start till mål i ett svep.
Bara att vräka upp volymen och njuta av ett par timmar klassisk Jersey Shore Music.
Villebrådet
Villebrådet känner sej jagat.
Hjärtat slår som en stångsjärnshammare i bröstkorgen.
Söker flyktvägar.
Orkar inte längre känna "kraven", som kallas vardag.
Känner hur näsan hamnar under vattenytan.
Får inte luft.
Kämpar för att hålla sej över ytan.
Inser att verkligheten kommer ikapp.
Måste stanna upp, hämta andan, samla kraft.
Förstår att inget är viktigare än att dra ett djupt andetag och inse sin egen dödlighet.
Simma lungt, simma åt rätt håll, du ser land.
Du vet att du är trygg.
Sov nu gott och vakna till en ny dag.
Carpe diem.
Hjärtat slår som en stångsjärnshammare i bröstkorgen.
Söker flyktvägar.
Orkar inte längre känna "kraven", som kallas vardag.
Känner hur näsan hamnar under vattenytan.
Får inte luft.
Kämpar för att hålla sej över ytan.
Inser att verkligheten kommer ikapp.
Måste stanna upp, hämta andan, samla kraft.
Förstår att inget är viktigare än att dra ett djupt andetag och inse sin egen dödlighet.
Simma lungt, simma åt rätt håll, du ser land.
Du vet att du är trygg.
Sov nu gott och vakna till en ny dag.
Carpe diem.
Viasat och fotboll
En jäkla massa skäll har Viasat fått efter att de förklarat att alla stormatcher i Champions League fortsättningsvis inte kommer visas i gratiskanalen TV6 utan i det nystartade paketet med de tre kanalerna Viasat Sport, Viasat Fotboll och Viasat Motor.
TV6 får nu istället nöja sej med det så kallade bottenskrapet vilket just ikväll innebär Fenerbache mot Arsenal.
Jag har verkligen oerhört svårt att bli upprörd över detta.
Viasat har köpt till sej gräddan av svenska fotbollskommentatorer med Glenn Strömberg i spetsen.
Självklart vill man nu ha betalt för den här eftertraktade produkten, och jag har väldigt svårt att anse 99 kronor per månad som dessa tre kanaler kommer kosta som särskilt dyrt i sammanhanget.
När man dessutom på köpet får holländsk, fransk, dansk och tysk ligafotboll så känns det som en riktig bargain.
Varför gnäller ingen över att Canal+ vägrar sända toppmatchen i Permier League i någon av de fria systerkanalerna?
TV6 får nu istället nöja sej med det så kallade bottenskrapet vilket just ikväll innebär Fenerbache mot Arsenal.
Jag har verkligen oerhört svårt att bli upprörd över detta.
Viasat har köpt till sej gräddan av svenska fotbollskommentatorer med Glenn Strömberg i spetsen.
Självklart vill man nu ha betalt för den här eftertraktade produkten, och jag har väldigt svårt att anse 99 kronor per månad som dessa tre kanaler kommer kosta som särskilt dyrt i sammanhanget.
När man dessutom på köpet får holländsk, fransk, dansk och tysk ligafotboll så känns det som en riktig bargain.
Varför gnäller ingen över att Canal+ vägrar sända toppmatchen i Permier League i någon av de fria systerkanalerna?
Utseendet...
...på bloggen.
Om någon eventuell läsare inte alls känner igen sej här så kan meddelas att inte heller skribenten fattar nånting.
Jag var inne i inställningarna och lekte med alternativa utseenden, och nu kommer jag inte tillbaka till ursprungslayouten.
Jävligt smart.
Störande.
Om någon eventuell läsare inte alls känner igen sej här så kan meddelas att inte heller skribenten fattar nånting.
Jag var inne i inställningarna och lekte med alternativa utseenden, och nu kommer jag inte tillbaka till ursprungslayouten.
Jävligt smart.
Störande.
Madridderbyt igår
Hur många av er missade andra halvlek av Atletico-Real i Madridderbyt igår?
Stackare isåfall.
En helt sanslös halvlek där Atleticos allt mer desperata jakt på kvittering fick utdelning via en fantastisk frispark från Simao i nittionde minuten.
Så i matchens sjätte övertidsminut kunde mäktiga Real avgöra på en solklar straffspark.
En makalös uppvisning i spansk ligafotboll när den är som allra bäst.
Stackare isåfall.
En helt sanslös halvlek där Atleticos allt mer desperata jakt på kvittering fick utdelning via en fantastisk frispark från Simao i nittionde minuten.
Så i matchens sjätte övertidsminut kunde mäktiga Real avgöra på en solklar straffspark.
En makalös uppvisning i spansk ligafotboll när den är som allra bäst.
Comeback #2
Vad skall man egentligen med en blogg till?
Skall den reta, sticka ut, provocera eller bara finnas där som en slags kanal för allmäna funderingar kring vad som helst.
För min egen del gäller det sistnämnda.
Försöket att följa Springsteen Magic-turné med den här bloggen föll platt till marken i vintras då lusten försvann.
Lusten att skriva här alltså.
Turnén var helt fantastisk och de två kvällarna på Nya Ullevi precis så bra som man hade hoppats.
Men blogga, näääää.
Inspirerad av min käre vän Fredrik Beskows fina blogg känner jag dock att det är dags igen med ett nytt försök.
Här lär ni inte hitta några sensationella scoop eller provocerande spyor.
Det blir snarare en kanal för min egen skrivarlusta och ett slags dagbok i miniatyr.
Om någon mot förmodan skulle finna orden läsvärda så fine, om inte så är det väl med den saken.
Gårdagen gav ett välkommet avbrott i vardagsbestyren då jag var med ett gäng jobbarkompisar på hockey, utbjudna av en leverantör (Tack för mat och dryck och skjuts hem, Kjell!).
Kameran följde med på resan och gav några riktigt fina höstbilder från Kållered och Göteborg.
Bilderna hittar ni på undertecknads sida på flickr.com och i mappen Höstpromenad.
Hockeyn var inte fullt lika kul.
HV levererade inte alls de två första perioderna, men slutknorren blev dramatisk då coach Kenta Johansson vid ställningen 5-2 till Frölunda plockade ut Stefan Liv i målet och spelade med tom kasse sista åtta minuterna och fick till ett fantastiskt tryck mot Frölundamålet.
En kul avslutning på en annars medioker HV-insats.
Skall den reta, sticka ut, provocera eller bara finnas där som en slags kanal för allmäna funderingar kring vad som helst.
För min egen del gäller det sistnämnda.
Försöket att följa Springsteen Magic-turné med den här bloggen föll platt till marken i vintras då lusten försvann.
Lusten att skriva här alltså.
Turnén var helt fantastisk och de två kvällarna på Nya Ullevi precis så bra som man hade hoppats.
Men blogga, näääää.
Inspirerad av min käre vän Fredrik Beskows fina blogg känner jag dock att det är dags igen med ett nytt försök.
Här lär ni inte hitta några sensationella scoop eller provocerande spyor.
Det blir snarare en kanal för min egen skrivarlusta och ett slags dagbok i miniatyr.
Om någon mot förmodan skulle finna orden läsvärda så fine, om inte så är det väl med den saken.
Gårdagen gav ett välkommet avbrott i vardagsbestyren då jag var med ett gäng jobbarkompisar på hockey, utbjudna av en leverantör (Tack för mat och dryck och skjuts hem, Kjell!).
Kameran följde med på resan och gav några riktigt fina höstbilder från Kållered och Göteborg.
Bilderna hittar ni på undertecknads sida på flickr.com och i mappen Höstpromenad.
Hockeyn var inte fullt lika kul.
HV levererade inte alls de två första perioderna, men slutknorren blev dramatisk då coach Kenta Johansson vid ställningen 5-2 till Frölunda plockade ut Stefan Liv i målet och spelade med tom kasse sista åtta minuterna och fick till ett fantastiskt tryck mot Frölundamålet.
En kul avslutning på en annars medioker HV-insats.
080228 HCC Arena, Hartford - We met out on open streets when we had no place to go
Magic-turnén rullar igen.
Nypremiär i samma stad som premiären, Hartford.
I princip samma bas vad gäller setlistan, men tre välkomna turnépremiärer bådar gott för fortsättningen.
So young and in love är en fräck öppnare och Loose Ends är en av Springsteens bästa låtar.
Setlist 080228 HCC Arena, Hartford
SO YOUNG AND IN LOVE
Radio Nowhere
Lonesome Day
Gypsy Biker
Magic
Reason To Believe
LOOSE ENDS
She's The One
Living In The Future
The Promised Land
Waitin On A Sunny Day
JANEY DON'T YOU LOSE HEART
The River
1Devil's Arcade 1
The Rising
Last To Die
Long Walk Home
Badlands
Girls In Their Summer Clothes
Backstreets
Kitty's Back
Born To Run
American Land
Nypremiär i samma stad som premiären, Hartford.
I princip samma bas vad gäller setlistan, men tre välkomna turnépremiärer bådar gott för fortsättningen.
So young and in love är en fräck öppnare och Loose Ends är en av Springsteens bästa låtar.
Setlist 080228 HCC Arena, Hartford
SO YOUNG AND IN LOVE
Radio Nowhere
Lonesome Day
Gypsy Biker
Magic
Reason To Believe
LOOSE ENDS
She's The One
Living In The Future
The Promised Land
Waitin On A Sunny Day
JANEY DON'T YOU LOSE HEART
The River
1Devil's Arcade 1
The Rising
Last To Die
Long Walk Home
Badlands
Girls In Their Summer Clothes
Backstreets
Kitty's Back
Born To Run
American Land
Darkness on the edge of town 30th Anniversary Edition
Vad många trodde skulle bli en engångsföreteelse i samband med att Born to run fyllde 30 år verkar nu bli ett mycket tacksamt återkommande event.
Alla tecken i skyn pekar mot att det någon gång under andra hälften av 2008 släpps en likvärdig box för Darkness on the edge of town.
Fotografen Frank Stefanko som fotograferade omslaget till plattan berättade under en signering i höstas att han intervjuats för en dokumentär kring inspelningen av albumet.
Det har under ett års tid ryktats om att Springsteens egen filmgubbe Thom Zimny jobbat med filmen från konserter i Phoenix den 8 juli 1978.
Filmen från vilken den officiella videon till Rosalita(Come out tonight) plockats.
Til och med numera halvofficiella backstreets.com rapporterar att en box är under arbete.
Denna film har länge ansetts vara den enda i en kvalité som kan kallas professionell från den här tiden.
En del folk på bl.a. forumet BTX har dock på sistone låtit påskina att det finns fler konserter filmade i samma kvalité.
Bl.a. ha konserten i Houston den 8 december 1978 nämnts.
Det återstår att se vad det blir av det hela.
Men en konsertfilm inspelad under Darkness on the edge of town-turnén kan omöjligt bli annat än fantastisk.
Och blir det ens i närheten av den här fenomenala avslutaren från den klassiska bootleg-DVDn inspelad på Capital Centre i Largo 15 augusti 1978, så blir det en monumental låda som släpps.
Springsteen och E Street Band i absolut toppform i Gary "US" Bonds Quarter to three.
"Det blir inte bättre än så här" är en sliten klyscha, men vad annat finns att säga.
15 minuter total eufori.
Quarter to three - Capital Centre, Largo 780815 Del 1
Quarter to three - Capital Centre, Largo 780815 Del 2
Alla tecken i skyn pekar mot att det någon gång under andra hälften av 2008 släpps en likvärdig box för Darkness on the edge of town.
Fotografen Frank Stefanko som fotograferade omslaget till plattan berättade under en signering i höstas att han intervjuats för en dokumentär kring inspelningen av albumet.
Det har under ett års tid ryktats om att Springsteens egen filmgubbe Thom Zimny jobbat med filmen från konserter i Phoenix den 8 juli 1978.
Filmen från vilken den officiella videon till Rosalita(Come out tonight) plockats.
Til och med numera halvofficiella backstreets.com rapporterar att en box är under arbete.
Denna film har länge ansetts vara den enda i en kvalité som kan kallas professionell från den här tiden.
En del folk på bl.a. forumet BTX har dock på sistone låtit påskina att det finns fler konserter filmade i samma kvalité.
Bl.a. ha konserten i Houston den 8 december 1978 nämnts.
Det återstår att se vad det blir av det hela.
Men en konsertfilm inspelad under Darkness on the edge of town-turnén kan omöjligt bli annat än fantastisk.
Och blir det ens i närheten av den här fenomenala avslutaren från den klassiska bootleg-DVDn inspelad på Capital Centre i Largo 15 augusti 1978, så blir det en monumental låda som släpps.
Springsteen och E Street Band i absolut toppform i Gary "US" Bonds Quarter to three.
"Det blir inte bättre än så här" är en sliten klyscha, men vad annat finns att säga.
15 minuter total eufori.
Quarter to three - Capital Centre, Largo 780815 Del 1
Quarter to three - Capital Centre, Largo 780815 Del 2
Foton på flickr.com
Längesen sist.
Jag har hängt en del på, och utnyttjat ganska duktigt, den finfina fotosidan flickr.com.
Den är lysande vad gäller att enkelt och smidigt ladda upp bilder för allmän visning.
Jag har känt rejäl inspiration vad gäller mitt fotograferande på sistone.
Med stativ och trådutlösare plus upptäckten av den oerhörda fördelen vad gäller raw-filer så har det varit ren balsam för själen att skåda världen genom sökaren på digitalaren på sistone.
En del rätt skapliga bilder har det blivit också.
Se mer på min sida.
Jag har hängt en del på, och utnyttjat ganska duktigt, den finfina fotosidan flickr.com.
Den är lysande vad gäller att enkelt och smidigt ladda upp bilder för allmän visning.
Jag har känt rejäl inspiration vad gäller mitt fotograferande på sistone.
Med stativ och trådutlösare plus upptäckten av den oerhörda fördelen vad gäller raw-filer så har det varit ren balsam för själen att skåda världen genom sökaren på digitalaren på sistone.
En del rätt skapliga bilder har det blivit också.
Se mer på min sida.
Fotosafari - Klippan, Göteborg
Ikväll besöktes Klippan i Göteborg nästan direkt under Älvsborgsbron.
En del schyssta bilder blev det bland annat på själva bron ,men även Eriksbergsvarvet rätt över älven och Tysklandsfärjan:
En del schyssta bilder blev det bland annat på själva bron ,men även Eriksbergsvarvet rätt över älven och Tysklandsfärjan:
VH1 - The making of Magic
Bruce gjorde i höstas en kort intervju med Dave Marsh för VH1och där är en hel del klipp från själva inspelningen av Magic.
Intressanta grejer om man är lagd åt det hållet.
Och det är man ju...
Håll till godo:
The making of Magic - part 1/2
The making of Magic - part 2/2
Intressanta grejer om man är lagd åt det hållet.
Och det är man ju...
Håll till godo:
The making of Magic - part 1/2
The making of Magic - part 2/2
En minut över nyår - "The fireworks are hailing..."
Jag tänkte bara dela med mej av lite lyckade fyrverkerifoton från nyårets första minuter.
Lite sent, men bättre det än aldrig.
Jag gick hukandes och duckandes ut på balkongen vid midnatt och riggade upp stativet och digitalaren vidvinklad över området nedanför.
Med en bländare ställd på 14 blev slutartiden 30 sekunder.
På den tiden han himlen explodera mer än en gång.
Resultatet blev rätt fräckt.
Lite sent, men bättre det än aldrig.
Jag gick hukandes och duckandes ut på balkongen vid midnatt och riggade upp stativet och digitalaren vidvinklad över området nedanför.
Med en bländare ställd på 14 blev slutartiden 30 sekunder.
På den tiden han himlen explodera mer än en gång.
Resultatet blev rätt fräckt.
Ska jag svika mina ideal och fucka facket?
Jag är och kommer förbli en anhängare av socialdemokratiska värderingar.
Jag står på arbetarens sida i kampen för en rättvis lönebildning och goda arbetsförhållanden.
Jag har varit facket trogen sen dagen jag stämplade in min första arbetsdag, måndagen den 12 juni 1989.
Vi står inför ett förbaskat svårt val.
Jag och min fru betalar idag 1050 kronor i månaden till den nya Unionen.
Dessa 1050 kronor skulle som läget är nu göra en oerhörd skillnad för vår månatliga budget.
Vi snackar i princip en veckas utlandsresa om året för herr och fru Carlsson alternativt den där väldigt platta TVn jag suktat efter bra länge.
För att inte tala om alla utflykter med barnen 12000 om året skulle ge.
Svaret borde vara enkelt.
Men jag vill ta mej fan inte göra Knoll och Tott (Reinfeldt och Borg) den tjänsten.
Dilemma.
Hjälp oss.
Jag står på arbetarens sida i kampen för en rättvis lönebildning och goda arbetsförhållanden.
Jag har varit facket trogen sen dagen jag stämplade in min första arbetsdag, måndagen den 12 juni 1989.
Vi står inför ett förbaskat svårt val.
Jag och min fru betalar idag 1050 kronor i månaden till den nya Unionen.
Dessa 1050 kronor skulle som läget är nu göra en oerhörd skillnad för vår månatliga budget.
Vi snackar i princip en veckas utlandsresa om året för herr och fru Carlsson alternativt den där väldigt platta TVn jag suktat efter bra länge.
För att inte tala om alla utflykter med barnen 12000 om året skulle ge.
Svaret borde vara enkelt.
Men jag vill ta mej fan inte göra Knoll och Tott (Reinfeldt och Borg) den tjänsten.
Dilemma.
Hjälp oss.
Bruce i backspegeln - en reflektion
Att flytta kan föra med sej vissa konsekvenser, till exempel att bredbandet får ett helvete att flytta med.
Typiskt att jag blev avskuren från cybervärlden lagom tills Springsteens Magic-turné landade på våra nordliga breddgrader.
En snabb recension av konserten i Köpenhamn skrevs i lobbyn på ett hotell i den danska huvudstaden.
Sen har här varit dött.
Jag ber om ursäkt för det, Magnus.
Men nu så, sent omsider.
Låt mej säga det direkt.
Från den kvadratmeter golvyta jag ockuperade i Globen på kvällen den tionde december upplevde jag en stor spelning.
Första halvan, fram till och med I´ll work for your love, var klassen bättre än i Köpenhamn.
Andra halvan vinner Forum på poäng, men extranummervändan i Globen är redan skriven i sten som klassisk.
Sviten Jungleland/Born to run/Dancing in the dark/American Land och säsongsrökaren Santa Claus is coming to town är bland det svettigaste jag upplevt.
I sin helhet är konserten i paritet med eller bara snäppet under de konserter jag upplevde i New York 2000 och på Nya Ullevi ´03.
Därför är det med en ganska rejäl dos förvåning jag läser vissa kvällstidningsrecensenter som kallar Bruce för slö, trött och oengagerad.
Hur kan man uppleva en konsert så fullständigt olika?
Till skillnad från vissa andra kan jag inte dryfta mej till att säga att dessa recensenter har "fel".
Man måste naturligtvis skriva efter sin egen upplevelse, och ingen kan ha "rätt" eller "fel" i sak.
Vad det till syvende och sist måste handla om är förväntningar.
Jag är väldigt glad över att jag lyckades hålla mina förväntningar på en väldigt rimlig nivå.
En nivå som kändes vettig speciellt med tanke på Danny Federici´s avhopp inför europasvängen.
Det kändes inte logiskt att tro att bandet vare sej skulle låta exakt som förr eller ha samma dynamik som med bandet intakt.
Exakt så blev det också.
Jag saknade Danny nåt oerhört.
Giordiano gjorde ett stabilt jobb, men det känns inte rätt när en medlem i E Street Band sitter och tittar i noter under konserten.
Därför förväntade jag mej inga sensationer i setlisten.
Därför kändes t.ex. Jungleland som en leende smäll i solar plexus istället för en "förväntad" låt.
Det stör mej när recensenter delar ut betyg efter vad som inte har spelats.
När Markus Larsson på Aftonbladet är besviken över att Bruce inte rörde om mer i setlistan än han gjorde måste något vara väldigt fel.
Speciellt med tanke på att det som faktiskt spelades gjordes jävligt bra.
Det kan inte vara rätt när man går ifrån en konsert besviken över vad som kunde ha spelats.
Eftersom vi inte längre skriver Los Angeles augusti 1981 så kan inte en konsert med Bruce Springsteen & The E Street Band vara perfekt.
När man insett det kan man ändå njuta av dryga två timmar suverän rock´n´roll framförd av ett gäng gubbar på 55+ som fortfarande tycker det är förbannat kul och givande att leverera lite hopp till oss där framför scen.
Det känns betydligt roligare än att svära över att vi inte fick Night.
Typiskt att jag blev avskuren från cybervärlden lagom tills Springsteens Magic-turné landade på våra nordliga breddgrader.
En snabb recension av konserten i Köpenhamn skrevs i lobbyn på ett hotell i den danska huvudstaden.
Sen har här varit dött.
Jag ber om ursäkt för det, Magnus.
Men nu så, sent omsider.
Låt mej säga det direkt.
Från den kvadratmeter golvyta jag ockuperade i Globen på kvällen den tionde december upplevde jag en stor spelning.
Första halvan, fram till och med I´ll work for your love, var klassen bättre än i Köpenhamn.
Andra halvan vinner Forum på poäng, men extranummervändan i Globen är redan skriven i sten som klassisk.
Sviten Jungleland/Born to run/Dancing in the dark/American Land och säsongsrökaren Santa Claus is coming to town är bland det svettigaste jag upplevt.
I sin helhet är konserten i paritet med eller bara snäppet under de konserter jag upplevde i New York 2000 och på Nya Ullevi ´03.
Därför är det med en ganska rejäl dos förvåning jag läser vissa kvällstidningsrecensenter som kallar Bruce för slö, trött och oengagerad.
Hur kan man uppleva en konsert så fullständigt olika?
Till skillnad från vissa andra kan jag inte dryfta mej till att säga att dessa recensenter har "fel".
Man måste naturligtvis skriva efter sin egen upplevelse, och ingen kan ha "rätt" eller "fel" i sak.
Vad det till syvende och sist måste handla om är förväntningar.
Jag är väldigt glad över att jag lyckades hålla mina förväntningar på en väldigt rimlig nivå.
En nivå som kändes vettig speciellt med tanke på Danny Federici´s avhopp inför europasvängen.
Det kändes inte logiskt att tro att bandet vare sej skulle låta exakt som förr eller ha samma dynamik som med bandet intakt.
Exakt så blev det också.
Jag saknade Danny nåt oerhört.
Giordiano gjorde ett stabilt jobb, men det känns inte rätt när en medlem i E Street Band sitter och tittar i noter under konserten.
Därför förväntade jag mej inga sensationer i setlisten.
Därför kändes t.ex. Jungleland som en leende smäll i solar plexus istället för en "förväntad" låt.
Det stör mej när recensenter delar ut betyg efter vad som inte har spelats.
När Markus Larsson på Aftonbladet är besviken över att Bruce inte rörde om mer i setlistan än han gjorde måste något vara väldigt fel.
Speciellt med tanke på att det som faktiskt spelades gjordes jävligt bra.
Det kan inte vara rätt när man går ifrån en konsert besviken över vad som kunde ha spelats.
Eftersom vi inte längre skriver Los Angeles augusti 1981 så kan inte en konsert med Bruce Springsteen & The E Street Band vara perfekt.
När man insett det kan man ändå njuta av dryga två timmar suverän rock´n´roll framförd av ett gäng gubbar på 55+ som fortfarande tycker det är förbannat kul och givande att leverera lite hopp till oss där framför scen.
Det känns betydligt roligare än att svära över att vi inte fick Night.
071208 Forum, Køpenhamn - The change was made uptown, and the Big man joined the band
Hur formulerar man det faktum att man før ganska exakt tolv timmar sen bildligen blev øverkørd av en ångvælt?
Att jag den sista halvtimmen de facto knappt orkade lyfta armarna, æn mindre sjunga med?
Detta i en konsert som med Springsteenmått ær tømligen kort med sina ca 130 minuter.
Svaret finns redan i inledningen av showen.
Konserten må vara kort, men Bruce och hans gamla kæra E Street Band øppnar i Radio Nowhere på en nivå som ær smått osannolik før farbrøder nærmare de sextio.
Maken till intensiva dryga två timmar har jag aldrig någonsin upplevt.
Det faktum att de spelar på Forum infør den smått otroligt låga publiksiffran 6000 pers gør givetvis sitt till(Henric, min tacksamhetsskuld øver denna biljett kommer aldrig kunna återgældas).
Konserten ær, naturligtvis, fruktansvært bra.
Vi får vare sej Night, Jungleland, Thunder Road, Candy´s room eller någon av de dær låtarna vi drømde om innan konserten, men det spelar ingen roll.
Istællet får vi en version av Darkness on the edge of town som ær så oerhørt maffig att man sitter limmad mot bakre væggen i Forum.
Nær gamle Clarence tutar lur i She´s the one førflyttas vi till en gympahall i nordøstra USA någontans runt augusti 1978.
The Promised land...øgonblicket nær saxsolot går øver i munspelet i mitten av låten ær bara....ja.....
The River. Ryktet gick att de soundcheckat den och maken till allsång vete tusan om jag nånsin upplevt.
Nær Bruce direkt efter låten med ett flin øra till øra pekar på professor Bittan som går loss i introt till Tenth Avenue Freeze-Out ær det så bra som det øverhuvudtaget kan bli med detta band på scen.
Makaløst!!
Den stadiga sviten från Devil´s Arcade till Badlands via The Rising, Last to Die och Long walk home ær en ren uppvisning.
Men konserten ær inte perfekt.
Problemen finns, som jag hela tiden noterat, i førsta delen av extranumren.
Girls in their summer clothes ær fullstændigt malplacerad och hur mycket jag æn ønskat høra Kitty´s Back så ær den en temposænkare dær det istællet borde vara førsta och andra steget i femstegsraketen mot stjærnorna.
Det ær førbannat synd.
Jag tar hellre "struntlåtar" som Ramrod, Hungry Heart eller varfør inte Out in the street som de førsta stegen infør uttrædet ur atmosfæren i och med trippelsviten Born to run/Dancing in the dark/American Land.
Slutklæmmen ger mej svidande handflator, førlorad røst och kramp i vaderna.
Men jag blir inte totalt knockad.
Det får vænta till 4th of july, 2008.
Att jag den sista halvtimmen de facto knappt orkade lyfta armarna, æn mindre sjunga med?
Detta i en konsert som med Springsteenmått ær tømligen kort med sina ca 130 minuter.
Svaret finns redan i inledningen av showen.
Konserten må vara kort, men Bruce och hans gamla kæra E Street Band øppnar i Radio Nowhere på en nivå som ær smått osannolik før farbrøder nærmare de sextio.
Maken till intensiva dryga två timmar har jag aldrig någonsin upplevt.
Det faktum att de spelar på Forum infør den smått otroligt låga publiksiffran 6000 pers gør givetvis sitt till(Henric, min tacksamhetsskuld øver denna biljett kommer aldrig kunna återgældas).
Konserten ær, naturligtvis, fruktansvært bra.
Vi får vare sej Night, Jungleland, Thunder Road, Candy´s room eller någon av de dær låtarna vi drømde om innan konserten, men det spelar ingen roll.
Istællet får vi en version av Darkness on the edge of town som ær så oerhørt maffig att man sitter limmad mot bakre væggen i Forum.
Nær gamle Clarence tutar lur i She´s the one førflyttas vi till en gympahall i nordøstra USA någontans runt augusti 1978.
The Promised land...øgonblicket nær saxsolot går øver i munspelet i mitten av låten ær bara....ja.....
The River. Ryktet gick att de soundcheckat den och maken till allsång vete tusan om jag nånsin upplevt.
Nær Bruce direkt efter låten med ett flin øra till øra pekar på professor Bittan som går loss i introt till Tenth Avenue Freeze-Out ær det så bra som det øverhuvudtaget kan bli med detta band på scen.
Makaløst!!
Den stadiga sviten från Devil´s Arcade till Badlands via The Rising, Last to Die och Long walk home ær en ren uppvisning.
Men konserten ær inte perfekt.
Problemen finns, som jag hela tiden noterat, i førsta delen av extranumren.
Girls in their summer clothes ær fullstændigt malplacerad och hur mycket jag æn ønskat høra Kitty´s Back så ær den en temposænkare dær det istællet borde vara førsta och andra steget i femstegsraketen mot stjærnorna.
Det ær førbannat synd.
Jag tar hellre "struntlåtar" som Ramrod, Hungry Heart eller varfør inte Out in the street som de førsta stegen infør uttrædet ur atmosfæren i och med trippelsviten Born to run/Dancing in the dark/American Land.
Slutklæmmen ger mej svidande handflator, førlorad røst och kramp i vaderna.
Men jag blir inte totalt knockad.
Det får vænta till 4th of july, 2008.
