Fotosafari - Klippan, Göteborg
Ikväll besöktes Klippan i Göteborg nästan direkt under Älvsborgsbron.
En del schyssta bilder blev det bland annat på själva bron ,men även Eriksbergsvarvet rätt över älven och Tysklandsfärjan:
En del schyssta bilder blev det bland annat på själva bron ,men även Eriksbergsvarvet rätt över älven och Tysklandsfärjan:
VH1 - The making of Magic
Bruce gjorde i höstas en kort intervju med Dave Marsh för VH1och där är en hel del klipp från själva inspelningen av Magic.
Intressanta grejer om man är lagd åt det hållet.
Och det är man ju...
Håll till godo:
The making of Magic - part 1/2
The making of Magic - part 2/2
Intressanta grejer om man är lagd åt det hållet.
Och det är man ju...
Håll till godo:
The making of Magic - part 1/2
The making of Magic - part 2/2
En minut över nyår - "The fireworks are hailing..."
Jag tänkte bara dela med mej av lite lyckade fyrverkerifoton från nyårets första minuter.
Lite sent, men bättre det än aldrig.
Jag gick hukandes och duckandes ut på balkongen vid midnatt och riggade upp stativet och digitalaren vidvinklad över området nedanför.
Med en bländare ställd på 14 blev slutartiden 30 sekunder.
På den tiden han himlen explodera mer än en gång.
Resultatet blev rätt fräckt.
Lite sent, men bättre det än aldrig.
Jag gick hukandes och duckandes ut på balkongen vid midnatt och riggade upp stativet och digitalaren vidvinklad över området nedanför.
Med en bländare ställd på 14 blev slutartiden 30 sekunder.
På den tiden han himlen explodera mer än en gång.
Resultatet blev rätt fräckt.
Ska jag svika mina ideal och fucka facket?
Jag är och kommer förbli en anhängare av socialdemokratiska värderingar.
Jag står på arbetarens sida i kampen för en rättvis lönebildning och goda arbetsförhållanden.
Jag har varit facket trogen sen dagen jag stämplade in min första arbetsdag, måndagen den 12 juni 1989.
Vi står inför ett förbaskat svårt val.
Jag och min fru betalar idag 1050 kronor i månaden till den nya Unionen.
Dessa 1050 kronor skulle som läget är nu göra en oerhörd skillnad för vår månatliga budget.
Vi snackar i princip en veckas utlandsresa om året för herr och fru Carlsson alternativt den där väldigt platta TVn jag suktat efter bra länge.
För att inte tala om alla utflykter med barnen 12000 om året skulle ge.
Svaret borde vara enkelt.
Men jag vill ta mej fan inte göra Knoll och Tott (Reinfeldt och Borg) den tjänsten.
Dilemma.
Hjälp oss.
Jag står på arbetarens sida i kampen för en rättvis lönebildning och goda arbetsförhållanden.
Jag har varit facket trogen sen dagen jag stämplade in min första arbetsdag, måndagen den 12 juni 1989.
Vi står inför ett förbaskat svårt val.
Jag och min fru betalar idag 1050 kronor i månaden till den nya Unionen.
Dessa 1050 kronor skulle som läget är nu göra en oerhörd skillnad för vår månatliga budget.
Vi snackar i princip en veckas utlandsresa om året för herr och fru Carlsson alternativt den där väldigt platta TVn jag suktat efter bra länge.
För att inte tala om alla utflykter med barnen 12000 om året skulle ge.
Svaret borde vara enkelt.
Men jag vill ta mej fan inte göra Knoll och Tott (Reinfeldt och Borg) den tjänsten.
Dilemma.
Hjälp oss.
Bruce i backspegeln - en reflektion
Att flytta kan föra med sej vissa konsekvenser, till exempel att bredbandet får ett helvete att flytta med.
Typiskt att jag blev avskuren från cybervärlden lagom tills Springsteens Magic-turné landade på våra nordliga breddgrader.
En snabb recension av konserten i Köpenhamn skrevs i lobbyn på ett hotell i den danska huvudstaden.
Sen har här varit dött.
Jag ber om ursäkt för det, Magnus.
Men nu så, sent omsider.
Låt mej säga det direkt.
Från den kvadratmeter golvyta jag ockuperade i Globen på kvällen den tionde december upplevde jag en stor spelning.
Första halvan, fram till och med I´ll work for your love, var klassen bättre än i Köpenhamn.
Andra halvan vinner Forum på poäng, men extranummervändan i Globen är redan skriven i sten som klassisk.
Sviten Jungleland/Born to run/Dancing in the dark/American Land och säsongsrökaren Santa Claus is coming to town är bland det svettigaste jag upplevt.
I sin helhet är konserten i paritet med eller bara snäppet under de konserter jag upplevde i New York 2000 och på Nya Ullevi ´03.
Därför är det med en ganska rejäl dos förvåning jag läser vissa kvällstidningsrecensenter som kallar Bruce för slö, trött och oengagerad.
Hur kan man uppleva en konsert så fullständigt olika?
Till skillnad från vissa andra kan jag inte dryfta mej till att säga att dessa recensenter har "fel".
Man måste naturligtvis skriva efter sin egen upplevelse, och ingen kan ha "rätt" eller "fel" i sak.
Vad det till syvende och sist måste handla om är förväntningar.
Jag är väldigt glad över att jag lyckades hålla mina förväntningar på en väldigt rimlig nivå.
En nivå som kändes vettig speciellt med tanke på Danny Federici´s avhopp inför europasvängen.
Det kändes inte logiskt att tro att bandet vare sej skulle låta exakt som förr eller ha samma dynamik som med bandet intakt.
Exakt så blev det också.
Jag saknade Danny nåt oerhört.
Giordiano gjorde ett stabilt jobb, men det känns inte rätt när en medlem i E Street Band sitter och tittar i noter under konserten.
Därför förväntade jag mej inga sensationer i setlisten.
Därför kändes t.ex. Jungleland som en leende smäll i solar plexus istället för en "förväntad" låt.
Det stör mej när recensenter delar ut betyg efter vad som inte har spelats.
När Markus Larsson på Aftonbladet är besviken över att Bruce inte rörde om mer i setlistan än han gjorde måste något vara väldigt fel.
Speciellt med tanke på att det som faktiskt spelades gjordes jävligt bra.
Det kan inte vara rätt när man går ifrån en konsert besviken över vad som kunde ha spelats.
Eftersom vi inte längre skriver Los Angeles augusti 1981 så kan inte en konsert med Bruce Springsteen & The E Street Band vara perfekt.
När man insett det kan man ändå njuta av dryga två timmar suverän rock´n´roll framförd av ett gäng gubbar på 55+ som fortfarande tycker det är förbannat kul och givande att leverera lite hopp till oss där framför scen.
Det känns betydligt roligare än att svära över att vi inte fick Night.
Typiskt att jag blev avskuren från cybervärlden lagom tills Springsteens Magic-turné landade på våra nordliga breddgrader.
En snabb recension av konserten i Köpenhamn skrevs i lobbyn på ett hotell i den danska huvudstaden.
Sen har här varit dött.
Jag ber om ursäkt för det, Magnus.
Men nu så, sent omsider.
Låt mej säga det direkt.
Från den kvadratmeter golvyta jag ockuperade i Globen på kvällen den tionde december upplevde jag en stor spelning.
Första halvan, fram till och med I´ll work for your love, var klassen bättre än i Köpenhamn.
Andra halvan vinner Forum på poäng, men extranummervändan i Globen är redan skriven i sten som klassisk.
Sviten Jungleland/Born to run/Dancing in the dark/American Land och säsongsrökaren Santa Claus is coming to town är bland det svettigaste jag upplevt.
I sin helhet är konserten i paritet med eller bara snäppet under de konserter jag upplevde i New York 2000 och på Nya Ullevi ´03.
Därför är det med en ganska rejäl dos förvåning jag läser vissa kvällstidningsrecensenter som kallar Bruce för slö, trött och oengagerad.
Hur kan man uppleva en konsert så fullständigt olika?
Till skillnad från vissa andra kan jag inte dryfta mej till att säga att dessa recensenter har "fel".
Man måste naturligtvis skriva efter sin egen upplevelse, och ingen kan ha "rätt" eller "fel" i sak.
Vad det till syvende och sist måste handla om är förväntningar.
Jag är väldigt glad över att jag lyckades hålla mina förväntningar på en väldigt rimlig nivå.
En nivå som kändes vettig speciellt med tanke på Danny Federici´s avhopp inför europasvängen.
Det kändes inte logiskt att tro att bandet vare sej skulle låta exakt som förr eller ha samma dynamik som med bandet intakt.
Exakt så blev det också.
Jag saknade Danny nåt oerhört.
Giordiano gjorde ett stabilt jobb, men det känns inte rätt när en medlem i E Street Band sitter och tittar i noter under konserten.
Därför förväntade jag mej inga sensationer i setlisten.
Därför kändes t.ex. Jungleland som en leende smäll i solar plexus istället för en "förväntad" låt.
Det stör mej när recensenter delar ut betyg efter vad som inte har spelats.
När Markus Larsson på Aftonbladet är besviken över att Bruce inte rörde om mer i setlistan än han gjorde måste något vara väldigt fel.
Speciellt med tanke på att det som faktiskt spelades gjordes jävligt bra.
Det kan inte vara rätt när man går ifrån en konsert besviken över vad som kunde ha spelats.
Eftersom vi inte längre skriver Los Angeles augusti 1981 så kan inte en konsert med Bruce Springsteen & The E Street Band vara perfekt.
När man insett det kan man ändå njuta av dryga två timmar suverän rock´n´roll framförd av ett gäng gubbar på 55+ som fortfarande tycker det är förbannat kul och givande att leverera lite hopp till oss där framför scen.
Det känns betydligt roligare än att svära över att vi inte fick Night.