Utsikt från en lägenhet
En av de första sakerna vi föll för den där sensommaren för fem år sen var den omedelbara närheten till naturen.
När vi kom in på gården var det som att trafiken tvärdog och ett stort lugn infann sej.
Vi kände direkt att denna lägenhet i detta läge vore perfekt för oss efter emigrationen från södra vätterbygden.
Speciellt utsikten mot södra delen av Änggårdsbergen från vår blivande balkong var smått betagande.
Jag har tagit ett par kort nu i höst som jag vill delge, tagna från just nämnda balkong.
Att gå upp en tidig morgon och se solen lysa upp en höstfärgad bergsknalle är som balsam för själen.
Lika mystiskt är det att en sensommarkväll se samma bergsknalle försvinna i ett spöklikt dimhölje.
De här två bilderna får stå som symbol för de fem år vi nu lämnar bakom oss.
Det har varit fem år av hopp och förtvivlan, solsken och dimbankar.
Vi har gråtit oss igenom fruktlösa försök att bli med barn för att i nästa stund gråta av lycka åt lillkillens pajaskonster eller lilla tjejens sångbegåvning.
Nu är det dags att gå vidare, och nästa sommar blir det kvällsgrill på en stor underbar altan och en spetsad kvällskaffe på balkongen med utsikt över villaområdet.
Jag tror jag är på väg att bli vuxen.
När vi kom in på gården var det som att trafiken tvärdog och ett stort lugn infann sej.
Vi kände direkt att denna lägenhet i detta läge vore perfekt för oss efter emigrationen från södra vätterbygden.
Speciellt utsikten mot södra delen av Änggårdsbergen från vår blivande balkong var smått betagande.
Jag har tagit ett par kort nu i höst som jag vill delge, tagna från just nämnda balkong.
Att gå upp en tidig morgon och se solen lysa upp en höstfärgad bergsknalle är som balsam för själen.
Lika mystiskt är det att en sensommarkväll se samma bergsknalle försvinna i ett spöklikt dimhölje.
De här två bilderna får stå som symbol för de fem år vi nu lämnar bakom oss.
Det har varit fem år av hopp och förtvivlan, solsken och dimbankar.
Vi har gråtit oss igenom fruktlösa försök att bli med barn för att i nästa stund gråta av lycka åt lillkillens pajaskonster eller lilla tjejens sångbegåvning.
Nu är det dags att gå vidare, och nästa sommar blir det kvällsgrill på en stor underbar altan och en spetsad kvällskaffe på balkongen med utsikt över villaområdet.
Jag tror jag är på väg att bli vuxen.
Blandade höstbilder
Lite blandad kompott från helgens fotobravader.
Hösten är vacker!!
Hösten är vacker!!
Skogsgöl i höstskrud
Förra helgen besökte vi fäderneslandet, det vill säga Habo.
Jag tog mej för en gångs skull tid att åka ut för promenad till den samling små skogsgölar som i mina yngre år besöktes väldigt frekvent med fiskespöet i högsta hugg.
Denna gång fanns inget fiskespö att tillgå, så det blev till att beväpna sej med kamera istället.
Det ligger fem små gölar i en rad från den lilla landsvägen och in i skogen.
Sjön längst in är den största och den med särklass mest liv i vad gäller fisk.
Det gällde då, och gäller vad jag har hört även nu.
Den lilla oansenliga skogsgölen har visat sej hysa ett anmärkningsvärt bestånd av abborrar i kilo-klassen.
Jag har själv lyckats lura upp en bjässe på 950 gram en gång i tiden, och så sent som i vintras fångades en abborre på angelfiske som vägde 1200 gram.
Maffigt!
Det är en märklig känsla att strosa runt i tystnaden och inse att på vissa ställen står tiden faktiskt alldeles still.
Det är säkert 3-4 år sen jag var här sist, men jag tycker mej känna igen varje träd och varje stubbe utmed stigen runt sjön.
Jag tycker mej till och med känna igen korparna som flyger över trädtopparna.
Visst var ni här den där kvällen när vi fyra tuffa grabbar på 15 år grillade och sov över i vindskydden där uppe på kullen?
Och höstens färger är verkligen otroligt vackra.
Särskilt när det är helt stilla och alldeles klart.
Jag får skärpa till mej och se till att dra med mej fru och barn hit till sommaren.
Då får det icke glömmas metspö, kastspö, håv och en rejäl fikakorg.
Bäva månde storabborrarna.
Om jag nu kan hitta den där kolsvarta jiggen nånstans vill säga...
Jag tog mej för en gångs skull tid att åka ut för promenad till den samling små skogsgölar som i mina yngre år besöktes väldigt frekvent med fiskespöet i högsta hugg.
Denna gång fanns inget fiskespö att tillgå, så det blev till att beväpna sej med kamera istället.
Det ligger fem små gölar i en rad från den lilla landsvägen och in i skogen.
Sjön längst in är den största och den med särklass mest liv i vad gäller fisk.
Det gällde då, och gäller vad jag har hört även nu.
Den lilla oansenliga skogsgölen har visat sej hysa ett anmärkningsvärt bestånd av abborrar i kilo-klassen.
Jag har själv lyckats lura upp en bjässe på 950 gram en gång i tiden, och så sent som i vintras fångades en abborre på angelfiske som vägde 1200 gram.
Maffigt!
Det är en märklig känsla att strosa runt i tystnaden och inse att på vissa ställen står tiden faktiskt alldeles still.
Det är säkert 3-4 år sen jag var här sist, men jag tycker mej känna igen varje träd och varje stubbe utmed stigen runt sjön.
Jag tycker mej till och med känna igen korparna som flyger över trädtopparna.
Visst var ni här den där kvällen när vi fyra tuffa grabbar på 15 år grillade och sov över i vindskydden där uppe på kullen?
Och höstens färger är verkligen otroligt vackra.
Särskilt när det är helt stilla och alldeles klart.
Jag får skärpa till mej och se till att dra med mej fru och barn hit till sommaren.
Då får det icke glömmas metspö, kastspö, håv och en rejäl fikakorg.
Bäva månde storabborrarna.
Om jag nu kan hitta den där kolsvarta jiggen nånstans vill säga...
Höstlek är kär lek
Emmie och bästa kompisen Alexander har alltid lika roligt ihop.
Igår eftermiddag var det full fart på innergården efter dagis.
Pappa var naturligtvis med och störde leken med kameran.
Man kan smälta för mindre.
Kan man vara så söta?
Igår eftermiddag var det full fart på innergården efter dagis.
Pappa var naturligtvis med och störde leken med kameran.
Man kan smälta för mindre.
Kan man vara så söta?
Två ljuvliga juveler
Jag känner mej bara tvungen att dela med mej av två bilder på vår ljuvliga juveler.
Att klättra i klätterställning och cykla trehjuling är helt enkelt höjden av lycka.
Att de sen vaknar vid klockan fem på morgonen så pappa kan skriva detta tjugo över sex en söndag morgon kan man förlåta.
Åtminstone ibland.
Att klättra i klätterställning och cykla trehjuling är helt enkelt höjden av lycka.
Att de sen vaknar vid klockan fem på morgonen så pappa kan skriva detta tjugo över sex en söndag morgon kan man förlåta.
Åtminstone ibland.
Underbara ungar
Underbara ungar, ni sitter där och ler
kanske ni in i framtiden ser
hur ni i skogen springer och spritter av lycka
med era smittande skratt hela världen ni smycka
en värld så full av elände och sorg
måtte ni finna lyckan i en korg
en korg fylld av kärlek, tro och hopp
i det som kan kallas livets lopp
vad vore väl livet utan er två
en värld utan mål stora som små
Ni är mammas och pappas lykta och ljus
detta hus vore så tomt utan ert bus
Ni är vårt allt och vi älskar er mest
speciellt dessa dar när vi behöver det som bäst
Mamma och pappa älskar er!
kanske ni in i framtiden ser
hur ni i skogen springer och spritter av lycka
med era smittande skratt hela världen ni smycka
en värld så full av elände och sorg
måtte ni finna lyckan i en korg
en korg fylld av kärlek, tro och hopp
i det som kan kallas livets lopp
vad vore väl livet utan er två
en värld utan mål stora som små
Ni är mammas och pappas lykta och ljus
detta hus vore så tomt utan ert bus
Ni är vårt allt och vi älskar er mest
speciellt dessa dar när vi behöver det som bäst
Mamma och pappa älskar er!
Juni, Juli, Augusti...
Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne.
Så säger ett gammalt talesätt någon skaldade för något eller några sekler sen.
Jag önskar jag kunde skriva under på det efter dessa tre sommarmånader, men riktigt så enkelt har inte livet varit i det Carlssonska hemmet.
Och då snackar jag inte om det eviga regnandet.
Min fru gick in i väggen i maj månad, med sjukskrivning som följd.
När man inte längre orkar driva ekorrhjulet framåt åker man med några varv runt innan man kastas ur helt vimmelkantig och orkeslös.
Att stå jämte och se detta hända är oerhört jobbigt och frustrerande.
Känslan av maktlöshet är enorm, och känslan av skuld att man inte gjort tillräckligt för den man älskar mest blir gnagande långt in i själen.
Detta trots att man i sitt innersta vet att "felet" inte beror på en själv.
Det har varit, och är fortfarande jobbigt, även om formkurvan pekar åt rätt håll.
Fruga skall på tisdag åka med vävinna till Zakynthos på välbehövlig timeout från allt vad barn, gubbe, hem, försäkringskassa, jobb och läkare heter.
Jag är helt övertygad om att det kommer göra henne väldigt, väldigt gott.
I övrigt har familjen varit på småutflykter till bl.a. Varberg, Habo och Visingsö.
Herr och fru Carlsson fick sejockså en mycket fin egen helg på Ystad Saltsjöbad medan barnen levde loppan med farmor och farfar.
Det trivs verkligen som fiskar i vattnet när de får springa runt på 5000 kvadrat gräsmatta och leka i sin "hydda" under grenarna på bigarrå-trädet eller gå in i "lilla huset" och leka i mammas och pappas sängar.
Från min egen personliga point of view så är den stora nyheten att det inhandlats en digital systemkamera.
En Canon EOS 400D jag länge suktat efter, men nu gjorde jag verklighet av drömmen.
Skillnaden att fotografera "på riktigt" igen jämfört med att använda en vanlig kompakt digitalare är verkligen som natt och dag.
Att fotografera har blivit ett sant nöje igen, och då spelar det mindre roll när lillpojken jagar upp pappa klockan tjugo över fem en onsdag morgon på Visingsö.
Speciellt inte när man som liten tvååring får se sin nya idol bonden ta in korna för morgonmjölkning, och pappa får användning för sin nya fina kamera.
Så säger ett gammalt talesätt någon skaldade för något eller några sekler sen.
Jag önskar jag kunde skriva under på det efter dessa tre sommarmånader, men riktigt så enkelt har inte livet varit i det Carlssonska hemmet.
Och då snackar jag inte om det eviga regnandet.
Min fru gick in i väggen i maj månad, med sjukskrivning som följd.
När man inte längre orkar driva ekorrhjulet framåt åker man med några varv runt innan man kastas ur helt vimmelkantig och orkeslös.
Att stå jämte och se detta hända är oerhört jobbigt och frustrerande.
Känslan av maktlöshet är enorm, och känslan av skuld att man inte gjort tillräckligt för den man älskar mest blir gnagande långt in i själen.
Detta trots att man i sitt innersta vet att "felet" inte beror på en själv.
Det har varit, och är fortfarande jobbigt, även om formkurvan pekar åt rätt håll.
Fruga skall på tisdag åka med vävinna till Zakynthos på välbehövlig timeout från allt vad barn, gubbe, hem, försäkringskassa, jobb och läkare heter.
Jag är helt övertygad om att det kommer göra henne väldigt, väldigt gott.
I övrigt har familjen varit på småutflykter till bl.a. Varberg, Habo och Visingsö.
Herr och fru Carlsson fick sejockså en mycket fin egen helg på Ystad Saltsjöbad medan barnen levde loppan med farmor och farfar.
Det trivs verkligen som fiskar i vattnet när de får springa runt på 5000 kvadrat gräsmatta och leka i sin "hydda" under grenarna på bigarrå-trädet eller gå in i "lilla huset" och leka i mammas och pappas sängar.
Från min egen personliga point of view så är den stora nyheten att det inhandlats en digital systemkamera.
En Canon EOS 400D jag länge suktat efter, men nu gjorde jag verklighet av drömmen.
Skillnaden att fotografera "på riktigt" igen jämfört med att använda en vanlig kompakt digitalare är verkligen som natt och dag.
Att fotografera har blivit ett sant nöje igen, och då spelar det mindre roll när lillpojken jagar upp pappa klockan tjugo över fem en onsdag morgon på Visingsö.
Speciellt inte när man som liten tvååring får se sin nya idol bonden ta in korna för morgonmjölkning, och pappa får användning för sin nya fina kamera.
Parhus!
Det är rätt märkligt.
Vi har under en tid letat och kikat efter ett större boende för familjen Carlsson.
En hel del tid har spenderats på hemnet.se och det har kalkylerats och räknats både framlänges och baklänges.
Vi har kollat på en del radhus, men det har antingen varit för stort eller för smått, för dyrt eller för långt bort.
I två fall har även uppenbara fuktproblem satt tvärstopp för flyttplanerna.
Vi beslutade oss helt enkelt för att vänta och avvakta till nästa vår.
Självklart hittade vi då vårt drömboende!!
I mitten av november flyttar vi in i ett sutterängparhus på ca 110kvm med en precis lagom stor gräsplätt, suverän nylagd och stor altan, tvättstuga, badrum, klädkammare, ett litet krypin där pappa kan husera med Springsteenplanscher och dator, ett härligt sovrum och sov- och lekrum till barnen.
Beläget i Kållered med omedelbar närhet till natur och bad, dagis, shopping och precis lagom nära storstadspulsen.
Till och med priset hamnade inom marginalen.
Nu skall bara vår lägenhet försäljas till förväntat pris så kan vi äntligen slappna av och invänta hösten med för en gångs skull stor förväntan.
Vi är oerhört nöjda och glada!!
Vi har under en tid letat och kikat efter ett större boende för familjen Carlsson.
En hel del tid har spenderats på hemnet.se och det har kalkylerats och räknats både framlänges och baklänges.
Vi har kollat på en del radhus, men det har antingen varit för stort eller för smått, för dyrt eller för långt bort.
I två fall har även uppenbara fuktproblem satt tvärstopp för flyttplanerna.
Vi beslutade oss helt enkelt för att vänta och avvakta till nästa vår.
Självklart hittade vi då vårt drömboende!!
I mitten av november flyttar vi in i ett sutterängparhus på ca 110kvm med en precis lagom stor gräsplätt, suverän nylagd och stor altan, tvättstuga, badrum, klädkammare, ett litet krypin där pappa kan husera med Springsteenplanscher och dator, ett härligt sovrum och sov- och lekrum till barnen.
Beläget i Kållered med omedelbar närhet till natur och bad, dagis, shopping och precis lagom nära storstadspulsen.
Till och med priset hamnade inom marginalen.
Nu skall bara vår lägenhet försäljas till förväntat pris så kan vi äntligen slappna av och invänta hösten med för en gångs skull stor förväntan.
Vi är oerhört nöjda och glada!!
Vikten av att ladda om batterierna.
Ahhh....
I natt sov jag och frugan alldeles ensamma i ett Sky Design-rum på Hotel Gothia Towers.
Såå jädra gött!
Farmor och farfar kom ner från Habo igår förmiddags, och strax efter tolv tog vi lokalbussen 20 minuter in till hotellet.
Vi lämnade in väskan i bagagerummet och tog sen hissen upp till baren Heaven 23 på just våning 23 i det västra tornet på Gothia.
Suverän utsikt med hela Göteborg för fötterna, legendariskt stor och god räkmacka med öl till lunch och man kunde luta sej tillbaka och bara njuta av stillheten, tvåsamheten och vetskapen att man hade en natt av ostörd sömn framför sej.
Eftermiddagen, kvällen och natten blev precis så avkopplande och skön som vi hade hoppats, och som grädde på moset en ljuvlig hotellfrukost idag på morgonen.
Även om nu denna natt råkade vara en present för vårt värdskap för ett bröllop i somras (Per och Helena, TUSEN tack!!), så måste man ibland får stanna upp och bara rå om varandra för en dag eller två.
Åtminstone känner vi att detta är oerhört viktigt för oss för att vi skall kunna just ladda om batterierna för vardagen.
Det skissas redan nu på en helgresa till Tyskland i vår.
Såna här småprojekt gör vardagen så oändligt mycket lättare och är värd varenda krona ,och även varje minut man samtidigt trots allt saknar barna.
Imorgon är en annan dag, men just nu är man för en gångs skull skönt trött och inte bara utpumpat trött.
I natt sov jag och frugan alldeles ensamma i ett Sky Design-rum på Hotel Gothia Towers.
Såå jädra gött!
Farmor och farfar kom ner från Habo igår förmiddags, och strax efter tolv tog vi lokalbussen 20 minuter in till hotellet.
Vi lämnade in väskan i bagagerummet och tog sen hissen upp till baren Heaven 23 på just våning 23 i det västra tornet på Gothia.
Suverän utsikt med hela Göteborg för fötterna, legendariskt stor och god räkmacka med öl till lunch och man kunde luta sej tillbaka och bara njuta av stillheten, tvåsamheten och vetskapen att man hade en natt av ostörd sömn framför sej.
Eftermiddagen, kvällen och natten blev precis så avkopplande och skön som vi hade hoppats, och som grädde på moset en ljuvlig hotellfrukost idag på morgonen.
Även om nu denna natt råkade vara en present för vårt värdskap för ett bröllop i somras (Per och Helena, TUSEN tack!!), så måste man ibland får stanna upp och bara rå om varandra för en dag eller två.
Åtminstone känner vi att detta är oerhört viktigt för oss för att vi skall kunna just ladda om batterierna för vardagen.
Det skissas redan nu på en helgresa till Tyskland i vår.
Såna här småprojekt gör vardagen så oändligt mycket lättare och är värd varenda krona ,och även varje minut man samtidigt trots allt saknar barna.
Imorgon är en annan dag, men just nu är man för en gångs skull skönt trött och inte bara utpumpat trött.
Trött!
Ja, jisses.
Lillkillen vill inte inse tjusningen med att sova ut på morgonen.
I absolut sällsynta fall vaknar han senare än halv sex, och i morse slogs nåt slags rekord då han vaknade vid tjugo i fyra!!
Jag vaknade av hans rop, hörde hur han tassade ut i hallen och stängde dörren efter sej.
Jag for upp och bar in honom i sängen igen, la mej jämte honom och tänkte att han bara måste ju somna om fort.
Inte då.
Tio i fem gav jag upp, gick upp med honom och ut i soffan.
Han fick en flaska välling och somnade till slut vid kvart över fem.
20 minuter innan klockan ringde.
Yipeeyaayy.......
Så, ska fixa mej en femtielfte kopp kaffe.
Lillkillen vill inte inse tjusningen med att sova ut på morgonen.
I absolut sällsynta fall vaknar han senare än halv sex, och i morse slogs nåt slags rekord då han vaknade vid tjugo i fyra!!
Jag vaknade av hans rop, hörde hur han tassade ut i hallen och stängde dörren efter sej.
Jag for upp och bar in honom i sängen igen, la mej jämte honom och tänkte att han bara måste ju somna om fort.
Inte då.
Tio i fem gav jag upp, gick upp med honom och ut i soffan.
Han fick en flaska välling och somnade till slut vid kvart över fem.
20 minuter innan klockan ringde.
Yipeeyaayy.......
Så, ska fixa mej en femtielfte kopp kaffe.
Lördag morgon 06.37...
...och lilleman har som vanligt varit vaken en dryg timme.
Detta trots att han somnade i mammas famn vid 21-tiden igår kväll på morfars fördelsedagskalas, helt slut efter stoj och stim.
Elias vaknar endast undantagsvis senare än 05.00.
Då kryper han ner till sängändan, ställer sej på knä och tänder lampan i sitt och storasysters rum.
Eftersom storasyster har ärvt mammas morgonhumör, så blir det till att snabbt som ögat kuta upp ur sängen, hämta honom och släcka lampan innan bomben briserar.
Det har varit, och är, rätt jobbigt med dessa tidiga mornar.
Men det är å andra sidan helt fantastiskt vad man ändå vänjer sej.
När jag bodde ensam sov jag minst åtta timmar varje natt, och var ändå trött och seg på jobbet.
Idag ligger man i sängen åtta timmar, men då inkluderar det minst en tur in till Elias för att ge honom nappen och söva om honom plus att han då vaknar så tidigt.
Jag njuter med mina grusiga ögon.
Nu går han genom vardagsrummet och tittar under lugg på pappa och pillar sej i naveln.
Jag tror någon är hungrig på välling.
Detta trots att han somnade i mammas famn vid 21-tiden igår kväll på morfars fördelsedagskalas, helt slut efter stoj och stim.
Elias vaknar endast undantagsvis senare än 05.00.
Då kryper han ner till sängändan, ställer sej på knä och tänder lampan i sitt och storasysters rum.
Eftersom storasyster har ärvt mammas morgonhumör, så blir det till att snabbt som ögat kuta upp ur sängen, hämta honom och släcka lampan innan bomben briserar.
Det har varit, och är, rätt jobbigt med dessa tidiga mornar.
Men det är å andra sidan helt fantastiskt vad man ändå vänjer sej.
När jag bodde ensam sov jag minst åtta timmar varje natt, och var ändå trött och seg på jobbet.
Idag ligger man i sängen åtta timmar, men då inkluderar det minst en tur in till Elias för att ge honom nappen och söva om honom plus att han då vaknar så tidigt.
Jag njuter med mina grusiga ögon.
Nu går han genom vardagsrummet och tittar under lugg på pappa och pillar sej i naveln.
Jag tror någon är hungrig på välling.
Tillbaka från verkligheten
Så är man tillbaka här igen.
Snacka om att bloggandet är en berg-och-dalbana, ungefär som livet självt.
Klyschigt, jag vet.
Nästan två månader har gått sen senast.
Två månader av förkylda barn, friska barn, stress på jobbet, underbar Stockholmsweekend på tu man hand, Springsteen på Globen, besök på mitt gamla stamhak Habo-puben och allmän vardag.
Lite betraktelser i backspegeln:
Snacka om att bloggandet är en berg-och-dalbana, ungefär som livet självt.
Klyschigt, jag vet.
Nästan två månader har gått sen senast.
Två månader av förkylda barn, friska barn, stress på jobbet, underbar Stockholmsweekend på tu man hand, Springsteen på Globen, besök på mitt gamla stamhak Habo-puben och allmän vardag.
Lite betraktelser i backspegeln:
- Springsteen with The Seeger Sessions Band i Globen hade en vääääldigt lång startsträcka i mina sinnen. Kritikerna gjorde i brallorna av upphetsning, och visst, sista 9-10 låtarna är riktigt jäkla bra med This little light of mine och American land som två avslutande nummer i ja....Bruceklass.
- HV till serieledning igår. Känns både roligt och en smula överraskande efter den något tröga ineldningen. Att Frölunda gått på kryckor och sparkat tränare har ju inte gjort glädjen över HVs framfart direkt mindre. Jag tycker dock det är kul att VF nu fått upp ångan. Jag slår hellre ut ett VF i toppform i slutspelet än inte möter dem alls.
- BitTorrent har verkligen revolutionerat bootlegbranschen.
Kan lungt och ledigt välja och vraka bland alla remixar och nyutgåvor av Springsteenboots som poppar upp med jämna mellanrum.
Tänk att det skulle dyka upp en riktigt bra tejp från 20 juni 2000 i MAdison Square Garden så här sex år senare. Laddar ner den på cirka 40 minuter och är där på artonde raden igen.
Den bästa Springsteenkonsert jag nånsin kommer att ha sett, och New York City Serenade den kvällen...
Magi. - Hans Ludvigsson och hans Hungry Heart Band på Habo Hotell en mörk höstkväll i november är förbanne mej inte kattskit heller.
Med den kärlek, värme och själ de levererar Springsteens musik så borde de kräva royalties från Springsteens skivbolag.
Vi andra sliter vårt hår då alla de nyfrälsta skall slåss med oss gamla uvar om biljetter på nästa Bruceturné... - ...som med 99% sannolikhet kommer sommaren/hösten 2007, och då med E Street Band.
Väl insatta källor säger att Springsteen går in i studion med sina gamla vapenbröder direkt efter nyår, och att bandmedlemmarna förberett sej fysiskt för en sista, minst arton månader lång världsturné.
Say amen somebody!!! - Barna är förkylda och snåriga med 2-3 veckor mellanrum.
Man kan ställa almanackan efter detta faktum, och jag läste nånstans att dagisbarn i den här åldern har upp till 20 infektioner och virus i kroppen om året.
Det är bara att bita ihop, hoppas att arbetsgivaren har förståelse och ta smällen.
Enda fördelen är att en tidigare kroniskt förkyld person som jag numer är helt immun mot denna åkomma. - Natten till första december var det en medeltemperatur på elva grader celsius i Göteborg.
Den högsta uppmätta temperaturen sen mätningarna startade 1859(!!).
Nåt är sjukt när man utan problem om kvällen kan gå till tvättstugan i T-shirt 18 dagar innan julafton. - Tänker man riva Gamla Ullevi innan nästa millenieskifte, eller hur har man tänkt sej?
Göteborgsk byråkrati kan få vem som helst att längta efter Sovjetstyre med piska och vapenhot.
Bedrövligt. - Att med sin älskling gå och strosa på tu man hand i Stockholm och smita in på närmaste Sushibar för att käka lunch...det är vardagslyx!!
- Liksom det är att en lördag eftermiddag sätta sej i Salong 1 på nya Bergakungens filmstad och se nya Bondrullen på 18 gånger 8 meter stor bioduk, med ett ljud som får stolarna att skaka och kolsyran att pysa ut colan.
Mäktig upplevlse, och Casino Royale är BRA!!
Fast Emmie tyckte Lilla spöket Laban var roligare i sällskap med mamma och morfar Pelle. - Emmie som förresten numer är en torr tjej.
"Jag vill gå och kissa" är det nya, och det är spännande och jättekul och går hur bra som helst!!
Våran goa tjej!! - Elias stora framsteg är att han numer även kan säga "Nää".
Jag får nog spela lite Lundell för pajken ty det är bättre att skrika ett ja än att viska ett nej.
Ordning på torpet (peppar, peppar..)
Äntligen verkar vi börja bli friska.
Bägge barna får nu penicillin mot halsfluss efter att Emmie fick diagnosen i torsdags och Elias i söndags.
Det är förstås detta som spökat hela förra veckan.
De är mycket piggare nu och Elias sov jättebra inatt och vaknade först vid kvart i sex.
Otroligt skönt efter några riktigt jobbiga nätter.
Just det här med bristande sömn är riktigt tärande på allmäntillståndet.
Att vakna och behöva gå upp vid halv fem-fem som det var flera dagar i rad förra veckan tar ner en riktigt rejält.
Sömn är ruskigt viktigt!
Våran lilla dam fick ju vara hemma från dagis sen i tisdag och klättrade på väggarna i helgen av rastlöshet.
Riktigt jobbigt då man själv inte har orkat aktivera henne ordentligt.
Men idag var hon på dagis och var den gamla goa Emmie i eftermiddags igen.
Till sist vill familjen Carlsson sända ett JÄTTEGRATTIS till kusin Erika och hennes Peter som fick en otroligt söt liten dotter häromveckan!
Iris skall hon heta.
Jättefint!
Bägge barna får nu penicillin mot halsfluss efter att Emmie fick diagnosen i torsdags och Elias i söndags.
Det är förstås detta som spökat hela förra veckan.
De är mycket piggare nu och Elias sov jättebra inatt och vaknade först vid kvart i sex.
Otroligt skönt efter några riktigt jobbiga nätter.
Just det här med bristande sömn är riktigt tärande på allmäntillståndet.
Att vakna och behöva gå upp vid halv fem-fem som det var flera dagar i rad förra veckan tar ner en riktigt rejält.
Sömn är ruskigt viktigt!
Våran lilla dam fick ju vara hemma från dagis sen i tisdag och klättrade på väggarna i helgen av rastlöshet.
Riktigt jobbigt då man själv inte har orkat aktivera henne ordentligt.
Men idag var hon på dagis och var den gamla goa Emmie i eftermiddags igen.
Till sist vill familjen Carlsson sända ett JÄTTEGRATTIS till kusin Erika och hennes Peter som fick en otroligt söt liten dotter häromveckan!
Iris skall hon heta.
Jättefint!
Hemma med febrigt busfrö
Elias fick feber inatt igen.
Skit.
Jag fick vara hemma och vabba idag igen.
Blir en hel del av denna varan i dagistider har vi märkt.
Känner mej själv rätt dassig med halsont och hosta.
Det där brukar komma som ett brev på posten några dagar efter att barna varit/blivit dåliga.
Men lite feber och hosta hindrar inte mej och Elias från att busa vid skötbordet.
Är det någonstans man får en djup kontakt med sin unge så är det där.
Att byta en blöja kan ta tio minuter ibland med mycket bus och pussar.
Finns det nåt goare skratt än detta?!
Skit.
Jag fick vara hemma och vabba idag igen.
Blir en hel del av denna varan i dagistider har vi märkt.
Känner mej själv rätt dassig med halsont och hosta.
Det där brukar komma som ett brev på posten några dagar efter att barna varit/blivit dåliga.
Men lite feber och hosta hindrar inte mej och Elias från att busa vid skötbordet.
Är det någonstans man får en djup kontakt med sin unge så är det där.
Att byta en blöja kan ta tio minuter ibland med mycket bus och pussar.
Finns det nåt goare skratt än detta?!
Berg-och-dalbanan
Vissa veckor har högre berg och djupare dalar än andra.
För en vecka sen begravdes Alvar "Pajsen" Carlsson i Gustav Adolfs Kyrka.
En mycket fin begravning blev det.
Jag trodde aldrig jag mellan tårarna skulle skratta framme vid kistan och sista avskedet, men så blev det, och jag är helt säker på att Pajsen själv log uppe i sin himmel och var mäkta stolt över sina barn den här dagen.
I lördags kväll ringde så kompisen och berättade att det hänt en hemsk olycka samma onsdag.
En gemensam vän och bekant från Lundellforumet "På fri fot" hade förolyckats i en MC-olycka.
Jag träffade bara Kalle ett fåtal gånger, men han gav ett djupt intryck med sin livsglädje, intelligens och framåtanda.
Vi levde totalt skilda liv, och jag var inte alltid på samma våglängd som denne glade spelevink, men det känns så otroligt onödigt att en man med sina bästa år framför sej skall försvinna från jordelivet på detta sätt.
Kalle, jag har numret kvar på mobilen.
Jag kanske ringer och kollar läget nån gång.
Hoppas du hittat en flarra torr champagne att släcka törsten med.
Förhoppningsvis är det bättre bevänt med utbudet där du är nu än på Fridays vid Kungsan.
See ya´ up the road, buddy.
Låt oss avsluta med lite ren och pur lycka.
I söndags var vi på Liseberg och Emmie åkte Cirkusexpressen för första gången, eller "tåget" som hon kallar det.
Hon tjöt av glädje och finns det nåt som värmer själen mer än när ens barn riktigt kiknar av skratt?
För en vecka sen begravdes Alvar "Pajsen" Carlsson i Gustav Adolfs Kyrka.
En mycket fin begravning blev det.
Jag trodde aldrig jag mellan tårarna skulle skratta framme vid kistan och sista avskedet, men så blev det, och jag är helt säker på att Pajsen själv log uppe i sin himmel och var mäkta stolt över sina barn den här dagen.
I lördags kväll ringde så kompisen och berättade att det hänt en hemsk olycka samma onsdag.
En gemensam vän och bekant från Lundellforumet "På fri fot" hade förolyckats i en MC-olycka.
Jag träffade bara Kalle ett fåtal gånger, men han gav ett djupt intryck med sin livsglädje, intelligens och framåtanda.
Vi levde totalt skilda liv, och jag var inte alltid på samma våglängd som denne glade spelevink, men det känns så otroligt onödigt att en man med sina bästa år framför sej skall försvinna från jordelivet på detta sätt.
Kalle, jag har numret kvar på mobilen.
Jag kanske ringer och kollar läget nån gång.
Hoppas du hittat en flarra torr champagne att släcka törsten med.
Förhoppningsvis är det bättre bevänt med utbudet där du är nu än på Fridays vid Kungsan.
See ya´ up the road, buddy.
Låt oss avsluta med lite ren och pur lycka.
I söndags var vi på Liseberg och Emmie åkte Cirkusexpressen för första gången, eller "tåget" som hon kallar det.
Hon tjöt av glädje och finns det nåt som värmer själen mer än när ens barn riktigt kiknar av skratt?
Till Peter och Marie
Det är fredag kväll, tyst i huset och jag vill bara ni skall veta att jag tänker på er.
Mer än ni tror.
Hoppas allt är väl och att vi hörs och ses snart igen.
Det blir alldeles för sällan, men det är alltid lika roligt vare sej det är glädje eller sorg.
Hälsa Lisa och Tim och ta hand om er allihop.
Många kramar från mej och övriga familjen Carlsson i Mölndal.
Mer än ni tror.
Hoppas allt är väl och att vi hörs och ses snart igen.
Det blir alldeles för sällan, men det är alltid lika roligt vare sej det är glädje eller sorg.
Hälsa Lisa och Tim och ta hand om er allihop.
Många kramar från mej och övriga familjen Carlsson i Mölndal.
Det blir inte alltid...
..som man tänkt sej.
En flaska vitt vin, Sunrise Chardonnay från Chile, ett kilo räkor, en barkis, en god ost och myskväll i Tv-soffan.
Allt upplagt för en perfekt fredagskväll när barna somnat.
Och där kom då "problemet".
Lilla tjejen vägrar sova.
Dödstrött, men skall kolla Nalle Puh på datorn sittandes i fåtöljen med pläden över sej.
Mamma och pappa äter sina räkor och kollar på sin film med Nasse och Tiger i ena örat och en liten tjej tiggandes vitt bröd.
Klockan halv tio gick Anna in med lilla dockan och nu sover de som stockar bägge två medans jag nu skall bädda ut sängen.
Klockan är i detta nu 22.05 och jag har just tittat på sista minutrarna av Danmark-Portugal via nätet och den för en fotbollsfantast fenomenala sajten http://www.footballstreaming.info/.
Men det är en helt annan story.
Imorgon skall vi gå på lägenhetsvisning.
Godnatt!
En flaska vitt vin, Sunrise Chardonnay från Chile, ett kilo räkor, en barkis, en god ost och myskväll i Tv-soffan.
Allt upplagt för en perfekt fredagskväll när barna somnat.
Och där kom då "problemet".
Lilla tjejen vägrar sova.
Dödstrött, men skall kolla Nalle Puh på datorn sittandes i fåtöljen med pläden över sej.
Mamma och pappa äter sina räkor och kollar på sin film med Nasse och Tiger i ena örat och en liten tjej tiggandes vitt bröd.
Klockan halv tio gick Anna in med lilla dockan och nu sover de som stockar bägge två medans jag nu skall bädda ut sängen.
Klockan är i detta nu 22.05 och jag har just tittat på sista minutrarna av Danmark-Portugal via nätet och den för en fotbollsfantast fenomenala sajten http://www.footballstreaming.info/.
Men det är en helt annan story.
Imorgon skall vi gå på lägenhetsvisning.
Godnatt!
Världen har blivit en pajsare fattigare.....
Det är lustigt.
Vissa människor har alltid funnits där utan att man alltid tänkt på dem tillräckligt ofta.
Men när man väl träffat dem så har man alltid fått sej ett leende på läpparna och så var den dagen räddad från vardagsbekymmer och världens elände.
Alvar Carlsson var en sån person.
Alvar Carlsson, som ingen människa i Habo samhälle visste vem det var, men "Pajsen", det visste alla vem det var.
Djupt engagerad i Habo-fotbollen, på senare år mest på det känslomässiga planet, och en stor profil i samhället.
En profil, där gränsen till original är milt uttryck hårfin.
I detta fall enbart av godo.
Alvar "Pajsen" Carlsson var mina kusiners pappa.
Det hände sej så att "Pajsen" och min faster Ing-Britt gick skilda vägar någon gång för länge sen, jag vet inte ens när.
Inget konstigt med det, sånt hände då och händer såklart fortfarande.
Hursomhelst så var "Pajsen" ändå allestädes närvarande.
Mötte man honom på samhället var det alltid "Hej, hej, hur är det?", och "fiskar du nåt nuförtiden?".
Alltid med ett leende och alltid med tid för ett kort snack.
Ett annat härligt minne av "Pajsen" är då Radio Jönköping gjorde nedslag på min gamla arbetsplats Isakssons i Habo.
Detta var långt innan jag började jobba där, och disciplinen hos de gamla ägarna var stenhård.
När så klockan ringde pep fabriksarbetarna iväg från fikarummet med svansen mellan benen och lämnade en överrumplad Pelle Nyström (legendarisk radioprofil i Jönköping) ensam kvar.
Ensam så när som på "Pajsen".
När så Nyström försynt frågade om inte "Pajsen" också skulle jobba kom det fullkomligt underbara svaret rakt ut i etern:
"Jag har ingen brådska, jag jobbar te fyra".
På jularna var "Pajsen" en självklar huvudperson.
Alltid med minst femton rävar bakom varje öra och en helt otrolig (och förmodligen helt osann) fiskehistoria på lut.
Det är en ödets nyck att min/vår första jul i Habo på fyra år nu kommer bli utan vår käre "Pajs".
Det kommer kännas oerhört tomt.
Det var en ynnest att ha fått känna dej, "Pajsen".
Världen har blivit en tråkigare plats att leva på, men jag är helt övertygad om att Gud trots allt ler åt dina rövarhistorier i smyg efter att han just slitit sej i håret över dina upptåg.
Vila i frid.
Vissa människor har alltid funnits där utan att man alltid tänkt på dem tillräckligt ofta.
Men när man väl träffat dem så har man alltid fått sej ett leende på läpparna och så var den dagen räddad från vardagsbekymmer och världens elände.
Alvar Carlsson var en sån person.
Alvar Carlsson, som ingen människa i Habo samhälle visste vem det var, men "Pajsen", det visste alla vem det var.
Djupt engagerad i Habo-fotbollen, på senare år mest på det känslomässiga planet, och en stor profil i samhället.
En profil, där gränsen till original är milt uttryck hårfin.
I detta fall enbart av godo.
Alvar "Pajsen" Carlsson var mina kusiners pappa.
Det hände sej så att "Pajsen" och min faster Ing-Britt gick skilda vägar någon gång för länge sen, jag vet inte ens när.
Inget konstigt med det, sånt hände då och händer såklart fortfarande.
Hursomhelst så var "Pajsen" ändå allestädes närvarande.
Mötte man honom på samhället var det alltid "Hej, hej, hur är det?", och "fiskar du nåt nuförtiden?".
Alltid med ett leende och alltid med tid för ett kort snack.
Ett annat härligt minne av "Pajsen" är då Radio Jönköping gjorde nedslag på min gamla arbetsplats Isakssons i Habo.
Detta var långt innan jag började jobba där, och disciplinen hos de gamla ägarna var stenhård.
När så klockan ringde pep fabriksarbetarna iväg från fikarummet med svansen mellan benen och lämnade en överrumplad Pelle Nyström (legendarisk radioprofil i Jönköping) ensam kvar.
Ensam så när som på "Pajsen".
När så Nyström försynt frågade om inte "Pajsen" också skulle jobba kom det fullkomligt underbara svaret rakt ut i etern:
"Jag har ingen brådska, jag jobbar te fyra".
På jularna var "Pajsen" en självklar huvudperson.
Alltid med minst femton rävar bakom varje öra och en helt otrolig (och förmodligen helt osann) fiskehistoria på lut.
Det är en ödets nyck att min/vår första jul i Habo på fyra år nu kommer bli utan vår käre "Pajs".
Det kommer kännas oerhört tomt.
Det var en ynnest att ha fått känna dej, "Pajsen".
Världen har blivit en tråkigare plats att leva på, men jag är helt övertygad om att Gud trots allt ler åt dina rövarhistorier i smyg efter att han just slitit sej i håret över dina upptåg.
Vila i frid.
Semester
Som svensk får man per definition inte klaga på sommarvärmen.
Man skall njuta, sola och käka glass vid strandkanten.
Så...härmed skall jag be att få klaga.
Det är för j-vla varmt!!!
Jag trivs som bäst just nu bakom neddragna gardiner inne i lägenheten.
Sån är jag.
Vi var i Malmö tisdag till onsdag.
Comfort Hotel fick äran att hysa oss för en natt, men vad namnet Comfort kommer ifrån begriper jag inte.
Ingen fläkt på rummet, ingen AC och rummet var så litet, litet, litet...
Med nöd fick vi plats med resesängen till Elias medans barnvagnen fick stå i bagageförrådet vid receptionen.
Nåja....vi hade två finfina dagar i vilket fall.
Barna var nästan löjligt snälla i värmen, och en eftermiddag på Aq-Va-Kul äverntyrsbad var en perfekt avrundning på resan.
En kul incident hände i tisdags kväll.
Vi promenerade i Slottsparken och hittade en fin lekplats åt barna.
De gick runt och lekte i rutschkanan och hittade en liten tjej att leka med.
Elias flirtade hej vilt med henne och hennes pappa var en trevlig kille som pratade en hel del med oss.
Det tog mej ca fem minuter innan jag förstod att pappan ifråga var nuvarande MFF-spelaren och fd fotbollsproffset Yksel Osmanovski.
Med tanke på Elias T-shirt som sa "Jag älskar fotboll" så var det hela rätt lustigt.
Elias har förresten äntligen släppt taget och börjat traska på som bara den.
Det känns riktigt skönt.
Man blev ju änna lite orolig att han aldrig skulle börja gå, men nu får man nog plocka fram strypkoppel och löplina om man skall ha koll på bägge busfröna.
Till helgen blir det Lundell i Halmstad i goda vänner sällskap.
Hade det inte varit för dem hade jag inte sett gubben i sommar.
Så jädra kul är det inte att höra samma låtar för femtielfte sommaren i rad...
Man skall njuta, sola och käka glass vid strandkanten.
Så...härmed skall jag be att få klaga.
Det är för j-vla varmt!!!
Jag trivs som bäst just nu bakom neddragna gardiner inne i lägenheten.
Sån är jag.
Vi var i Malmö tisdag till onsdag.
Comfort Hotel fick äran att hysa oss för en natt, men vad namnet Comfort kommer ifrån begriper jag inte.
Ingen fläkt på rummet, ingen AC och rummet var så litet, litet, litet...
Med nöd fick vi plats med resesängen till Elias medans barnvagnen fick stå i bagageförrådet vid receptionen.
Nåja....vi hade två finfina dagar i vilket fall.
Barna var nästan löjligt snälla i värmen, och en eftermiddag på Aq-Va-Kul äverntyrsbad var en perfekt avrundning på resan.
En kul incident hände i tisdags kväll.
Vi promenerade i Slottsparken och hittade en fin lekplats åt barna.
De gick runt och lekte i rutschkanan och hittade en liten tjej att leka med.
Elias flirtade hej vilt med henne och hennes pappa var en trevlig kille som pratade en hel del med oss.
Det tog mej ca fem minuter innan jag förstod att pappan ifråga var nuvarande MFF-spelaren och fd fotbollsproffset Yksel Osmanovski.
Med tanke på Elias T-shirt som sa "Jag älskar fotboll" så var det hela rätt lustigt.
Elias har förresten äntligen släppt taget och börjat traska på som bara den.
Det känns riktigt skönt.
Man blev ju änna lite orolig att han aldrig skulle börja gå, men nu får man nog plocka fram strypkoppel och löplina om man skall ha koll på bägge busfröna.
Till helgen blir det Lundell i Halmstad i goda vänner sällskap.
Hade det inte varit för dem hade jag inte sett gubben i sommar.
Så jädra kul är det inte att höra samma låtar för femtielfte sommaren i rad...
Ett litet steg för mänskligheten...
...men fyra stora steg för Elias!!
Våran lille kille har idag tagit sina första steg!
Han sken som en sol och var stolt som en tupp efteråt!
Nu är det slut på friden i det Carlssonska hemmet.
Löplina medels strypkoppel är beställt (eller inte).
Ett stort steg i en liten människas liv.
Våran lille kille har idag tagit sina första steg!
Han sken som en sol och var stolt som en tupp efteråt!
Nu är det slut på friden i det Carlssonska hemmet.
Löplina medels strypkoppel är beställt (eller inte).
Ett stort steg i en liten människas liv.