Summer of ´85
8 juni 1985.
Dennis Carlsson sitter i föräldrahemmet och ser rapport på TV.
Klockan är cirkus tio i åtta på kvällen när inslaget kommer.
Bruce Springsteen gör sin första spelning av två på Nya Ullevi i Göteborg.
Folkvimmel, förväntansfulla människor, fullpackat Ullevi och sen...minuten som förändrar mitt liv.
Springsteen springer in på scen med pumpande blodådror i pannan, räknar in sitt klassiska One...twoooo..one, twooo threee foour...och E Street Band exploderar tillsammans med närmare 60.000 personer på Nya Ullevi i Born in the USA.
Jag knäcktes fullständigt, och sen den stunden är ingenting sej likt.
I 22 år har Springsteens musik varit mitt stora fritidsintresse.
En av de första bootlegs jag skaffade var en publikinspelning från just Nya Ullevi i Göteborg den där helgen, närmare bestämt den andra kvällen, söndagen den 9 juni ´85.
Jag spelade det där kassettbandet sönder och samman och kvalitén på ljudet, som från början inte alls var perfekt, blev sämre och sämre.
Jag har sen dess köpt, bytt till mej, laddat ner, bränt ut, kasserat och spelat sönder oräkneliga inofficiella inspelningar med Springsteen, och nöjet med dessa dippade ett tag ganska rejält.
Men nu i höstas steg intresset återigen, tack vare Springsteenforumet www.spl-messages.net och en snubbe vid namn TattooDad.
TattooDad drog igång en kampanj för att finna och få loss en del av de bootlegs som de verkligt seriösa samlarna sitter på, och som vi vanliga dödliga aldrig fått se eller höra.
Kampanjen har, utifrån förutsättningarna, blivit en stor succé, och ingen release har varit större eller viktigare än den DVD som kom alldeles i dagarna, nämligen en pro-shotfilmad trippel-DVD inspelad på Parc Paysager de la Corneuve i Paris den 29 juni 1985, knappt tre veckor efter den där förtrollade kvällen framför Rapport.
Fenomenalt mastrad av DigiTox.
Plötsligt vaknar minnen till liv igen.
Plötsligt har jag levande bilder till den där Ullevi-inspelningen jag malde ner i kassettdäcket.
Plötsligt slås jag av urkraften i det här bandet som den här kvällen gör sin 123 spelning på den just då exakt ett år långa triumffärd som kallades Born in the USA Tour och som gjorde Springsteen till The Boss med en hel värld.
Turnén är egentligen ganska sorligt underskattad bland Springsteenfans.
Det sägs att det var för klatschigt, smörigt och för mycket show, och jag kan fortfarande hålla med.
Sällsynta är de bootlegs jag lyssnar på från denna turné.
Men när man nu får en komplett konsert i en kvalité som måste betecknas som sensationell för att vara inofficiell, så knockas jag av den oerhörda frenesi Springsteen och E Street Band levererar i en vad som kan kallas vara en "dussinspelning" på europaturnén 1985.
Det är spelglädje, show, spralligt, gravallvarligt och ett jävla ös.
Den del av det gamla kassettbandet som var mest sönderspelat var första extranumren, Can´t help falling in love och Born to Run.
En gammal Elvisklassiker följd Springsteens verkliga "anthem" i ett fullständigt galet tempo.
Att nu får se det med egna ögon gör att nackhåren reser sej i givakt för att sen få mej att hoppa upp på bordet och spela luftgitarr och tuta luftsaxofon under den vidunderliga Born to Run.
Livsbejakande, frustande och furiöst.
Jag blir lycklig.
Dennis Carlsson sitter i föräldrahemmet och ser rapport på TV.
Klockan är cirkus tio i åtta på kvällen när inslaget kommer.
Bruce Springsteen gör sin första spelning av två på Nya Ullevi i Göteborg.
Folkvimmel, förväntansfulla människor, fullpackat Ullevi och sen...minuten som förändrar mitt liv.
Springsteen springer in på scen med pumpande blodådror i pannan, räknar in sitt klassiska One...twoooo..one, twooo threee foour...och E Street Band exploderar tillsammans med närmare 60.000 personer på Nya Ullevi i Born in the USA.
Jag knäcktes fullständigt, och sen den stunden är ingenting sej likt.
I 22 år har Springsteens musik varit mitt stora fritidsintresse.
En av de första bootlegs jag skaffade var en publikinspelning från just Nya Ullevi i Göteborg den där helgen, närmare bestämt den andra kvällen, söndagen den 9 juni ´85.
Jag spelade det där kassettbandet sönder och samman och kvalitén på ljudet, som från början inte alls var perfekt, blev sämre och sämre.
Jag har sen dess köpt, bytt till mej, laddat ner, bränt ut, kasserat och spelat sönder oräkneliga inofficiella inspelningar med Springsteen, och nöjet med dessa dippade ett tag ganska rejält.
Men nu i höstas steg intresset återigen, tack vare Springsteenforumet www.spl-messages.net och en snubbe vid namn TattooDad.
TattooDad drog igång en kampanj för att finna och få loss en del av de bootlegs som de verkligt seriösa samlarna sitter på, och som vi vanliga dödliga aldrig fått se eller höra.
Kampanjen har, utifrån förutsättningarna, blivit en stor succé, och ingen release har varit större eller viktigare än den DVD som kom alldeles i dagarna, nämligen en pro-shotfilmad trippel-DVD inspelad på Parc Paysager de la Corneuve i Paris den 29 juni 1985, knappt tre veckor efter den där förtrollade kvällen framför Rapport.
Fenomenalt mastrad av DigiTox.
Plötsligt vaknar minnen till liv igen.
Plötsligt har jag levande bilder till den där Ullevi-inspelningen jag malde ner i kassettdäcket.
Plötsligt slås jag av urkraften i det här bandet som den här kvällen gör sin 123 spelning på den just då exakt ett år långa triumffärd som kallades Born in the USA Tour och som gjorde Springsteen till The Boss med en hel värld.
Turnén är egentligen ganska sorligt underskattad bland Springsteenfans.
Det sägs att det var för klatschigt, smörigt och för mycket show, och jag kan fortfarande hålla med.
Sällsynta är de bootlegs jag lyssnar på från denna turné.
Men när man nu får en komplett konsert i en kvalité som måste betecknas som sensationell för att vara inofficiell, så knockas jag av den oerhörda frenesi Springsteen och E Street Band levererar i en vad som kan kallas vara en "dussinspelning" på europaturnén 1985.
Det är spelglädje, show, spralligt, gravallvarligt och ett jävla ös.
Den del av det gamla kassettbandet som var mest sönderspelat var första extranumren, Can´t help falling in love och Born to Run.
En gammal Elvisklassiker följd Springsteens verkliga "anthem" i ett fullständigt galet tempo.
Att nu får se det med egna ögon gör att nackhåren reser sej i givakt för att sen få mej att hoppa upp på bordet och spela luftgitarr och tuta luftsaxofon under den vidunderliga Born to Run.
Livsbejakande, frustande och furiöst.
Jag blir lycklig.
Webbradio, JPs telenytt och sidan 377
Jag sitter i detta nu och lyssnar på Sveriges Radios specialsändning på webben direkt från Kinnarps Arena och sjunde avgörande kvartsfinalen mellan HV och Brynäs.
En suverän tjänst för oss som inte har Canal Plus och som inte vill missa något av denna match.
Tekniken (och HV) har onekligen gått framåt.
Jag minns slutet av 70-talet och början av 80-talet då HV härjade i Divison 1 Södra för att sedan alltid falla på mållinjen i elitseriekvalet.
Då var det glimtvisa radiokommentarer via Radio Jönköping som gällde, eller också ringde man 119890 för JPs telenytt.
JPs telenytt var en automatisk telefonsvarare som Jönköpingsposten uppdaterade efter varje period.
Det kunde låta typ så här (tänk er Lars-Åke Lagrellsk Jöönkööpingsdilekt):
Jiipeees telenöytt eishåckey division ett söödra efter en periood:
Möörum - Nyybrroo tvååå - eett
Hååveee - Tingsryyyyd tvååå- nooll
Då fanns heller ingen återuppringningsknapp utan var det upptaget (vilket det var nio gånger av tio) så var det bara att snurra skivan igen.
Man känner sej gammal.
Men det märkligaste jag varit med om i den här vägen är tredje kvartsfinalen mot Djurgården guldsäsongen 94/95.
HV var som åtta i serien brutalt nederlagstippade men hade mot alla odds lyckats vinna de två första matcherna.
I tredje semin gick matchen till förlängning.
Radiosporten hade slutat sända och Sportnytt var slut.
Vad göra än att knappa in text-tv sidan 377, denna vän i nöden.
Jag satt sen och fånglodde på denna sida i cirka en havtimme innan sidan uppdaterade sej med att HV i femte perioden lyckats med det omöjliga och slagit ut DIF i tre raka.
Måtte denna match vara avgjord till HVs fördel innan slutsignalen.
Efter dryga tio minuter låter det iallafall bra.
En suverän tjänst för oss som inte har Canal Plus och som inte vill missa något av denna match.
Tekniken (och HV) har onekligen gått framåt.
Jag minns slutet av 70-talet och början av 80-talet då HV härjade i Divison 1 Södra för att sedan alltid falla på mållinjen i elitseriekvalet.
Då var det glimtvisa radiokommentarer via Radio Jönköping som gällde, eller också ringde man 119890 för JPs telenytt.
JPs telenytt var en automatisk telefonsvarare som Jönköpingsposten uppdaterade efter varje period.
Det kunde låta typ så här (tänk er Lars-Åke Lagrellsk Jöönkööpingsdilekt):
Jiipeees telenöytt eishåckey division ett söödra efter en periood:
Möörum - Nyybrroo tvååå - eett
Hååveee - Tingsryyyyd tvååå- nooll
Då fanns heller ingen återuppringningsknapp utan var det upptaget (vilket det var nio gånger av tio) så var det bara att snurra skivan igen.
Man känner sej gammal.
Men det märkligaste jag varit med om i den här vägen är tredje kvartsfinalen mot Djurgården guldsäsongen 94/95.
HV var som åtta i serien brutalt nederlagstippade men hade mot alla odds lyckats vinna de två första matcherna.
I tredje semin gick matchen till förlängning.
Radiosporten hade slutat sända och Sportnytt var slut.
Vad göra än att knappa in text-tv sidan 377, denna vän i nöden.
Jag satt sen och fånglodde på denna sida i cirka en havtimme innan sidan uppdaterade sej med att HV i femte perioden lyckats med det omöjliga och slagit ut DIF i tre raka.
Måtte denna match vara avgjord till HVs fördel innan slutsignalen.
Efter dryga tio minuter låter det iallafall bra.
Radioti
Jag tog mej igår förmiddag en promenad med barnvagnen.
Som vanligt åkte MP3-spelaren med.
Men istället för att på gammal vana köra igång nån gammal platta så tryckte jag igång den integrerade radion.
Inspirerad av en diskussion på http://www.pafrifot.net/board_v2/index.php?topic=4551.0 så rattade jag inte in gamla vanliga P4 Göteborg eller Radio City utan bestämde mej för att lyssna på Sveriges Radio P1.
Istället för att hamna mitt i senaste topplistemusiken kryddad med ännu en meningslös busringning följt av ett hö hö höö så fann jag mig istället med stigande intresse lyssna på en oerhört intressant diskussion och debatt kring demokratiprocessen i Afrika.
Det kändes förbanne mej som ett uppvaknande.
Man undrar ibland vad man själv har för värderingar på bildande längre.
Som liten var jag oerhört vetgirig.
Jag satt och pluggade mor och fars Aktuellt-böcker där årets nyheter låg samlade mellan två pärmar.
Jag vill påstå att jag har dödlig koll på världshändelserna från sent 60-tal till mitten av 90-talet, men sen?
Vetgirigheten finns kvar, men tiden och lusten räcker inte till.
När man väl får "en stund över" så vill man koppla av hjärnan, och då blir det musik eller skvalradio.
Man undrar i sitt stilla sinne hur vårt land hade sett ut om folk i allmänhet istället för att lyssna på den fördummande reklamradion ägnat en stund åt radions P1 på jobbet, promenaden eller i bilen.
Ge er själva en chans att skaffa er värdefull kunskap om omvärlden istället för att söla ner er hjärna med ännu ett telefonbus.
Ni kan börja med att klicka er in på http://www.sr.se/P1/.
Som vanligt åkte MP3-spelaren med.
Men istället för att på gammal vana köra igång nån gammal platta så tryckte jag igång den integrerade radion.
Inspirerad av en diskussion på http://www.pafrifot.net/board_v2/index.php?topic=4551.0 så rattade jag inte in gamla vanliga P4 Göteborg eller Radio City utan bestämde mej för att lyssna på Sveriges Radio P1.
Istället för att hamna mitt i senaste topplistemusiken kryddad med ännu en meningslös busringning följt av ett hö hö höö så fann jag mig istället med stigande intresse lyssna på en oerhört intressant diskussion och debatt kring demokratiprocessen i Afrika.
Det kändes förbanne mej som ett uppvaknande.
Man undrar ibland vad man själv har för värderingar på bildande längre.
Som liten var jag oerhört vetgirig.
Jag satt och pluggade mor och fars Aktuellt-böcker där årets nyheter låg samlade mellan två pärmar.
Jag vill påstå att jag har dödlig koll på världshändelserna från sent 60-tal till mitten av 90-talet, men sen?
Vetgirigheten finns kvar, men tiden och lusten räcker inte till.
När man väl får "en stund över" så vill man koppla av hjärnan, och då blir det musik eller skvalradio.
Man undrar i sitt stilla sinne hur vårt land hade sett ut om folk i allmänhet istället för att lyssna på den fördummande reklamradion ägnat en stund åt radions P1 på jobbet, promenaden eller i bilen.
Ge er själva en chans att skaffa er värdefull kunskap om omvärlden istället för att söla ner er hjärna med ännu ett telefonbus.
Ni kan börja med att klicka er in på http://www.sr.se/P1/.
En störtskön förlust
Jag snackar naturligtvis inte om HVs debacel mot Brynäs borta i första kvarten av SM-slutspelet, utan om Liverpools förlust 0-1 hemma på Anfield mot regerande Champions League-mästarna Barcelona.
Efter 2-1 borta på Camp Nou så räckte ju detta för att gå vidare på fler bortamål.
Det är anmärkningsvärt hur Liverpool, som aldrig verkar vilja ta det avgörande steget i inhemska Premier league, i de europeiska cuperna framstår som ett av europas absolut mest svårslagna lag.
Gårdagens förlust innebar motsägelsefullt nog en av Liverpools största framgångar, och det är ganska typiskt att försvarsresen Jamie Carragher i yran efter matchen framhåller förlusten som en av Liverpools största segrar i en europeisk cupmatch.
En klassisk nyfödd sportgroda, men samtidigt ett uttryck för att en förlust sällan smakat bättre.
Efter 2-1 borta på Camp Nou så räckte ju detta för att gå vidare på fler bortamål.
Det är anmärkningsvärt hur Liverpool, som aldrig verkar vilja ta det avgörande steget i inhemska Premier league, i de europeiska cuperna framstår som ett av europas absolut mest svårslagna lag.
Gårdagens förlust innebar motsägelsefullt nog en av Liverpools största framgångar, och det är ganska typiskt att försvarsresen Jamie Carragher i yran efter matchen framhåller förlusten som en av Liverpools största segrar i en europeisk cupmatch.
En klassisk nyfödd sportgroda, men samtidigt ett uttryck för att en förlust sällan smakat bättre.
Springsteen & E Street Band i studion part II
Kan ej verifiera trovärdigheten hos källan, men åtminstone jag får gåshud av denna rapport från det pågående arbetet med nya plattan:
Bruce is recording a kick-ass rock record with songs that are socially conscious/politically charged
Ja tack och amen som vi säger i branschen.
Bruce is recording a kick-ass rock record with songs that are socially conscious/politically charged
Ja tack och amen som vi säger i branschen.
Webcam från New York City
Jag kom just att tänka på en webcam jag hittade för några år sen.
Den hänger i det sydöstra hörnet av 45e gatan och tittar norröver på femte avenyn.
Bilden uppdateras varje minut (tror jag) och det är ganska fascinerande att se de gula taxibilarna köra förbi.
Framemot eftermiddagen svensk tid ljusnar det och man ser femte avenyn fyllas av människor på väg till arbetet och vart är de på väg och vad skall de göra just idag?
Det är inte svårt att drömma sej tillbaka för en stund.
Ser ni någon gul, klassisk taxibil susa förbi??
Glöm inte att uppdatera denna sidan för att se en "färsk" bild.
Observera också tidsskillnanden på minus sex timmar.
Den hänger i det sydöstra hörnet av 45e gatan och tittar norröver på femte avenyn.
Bilden uppdateras varje minut (tror jag) och det är ganska fascinerande att se de gula taxibilarna köra förbi.
Framemot eftermiddagen svensk tid ljusnar det och man ser femte avenyn fyllas av människor på väg till arbetet och vart är de på väg och vad skall de göra just idag?
Det är inte svårt att drömma sej tillbaka för en stund.
Ser ni någon gul, klassisk taxibil susa förbi??
Glöm inte att uppdatera denna sidan för att se en "färsk" bild.
Observera också tidsskillnanden på minus sex timmar.
Springsteen & E Street Band i studion kommande vecka
Trovärdiga källor på Springsteenforumet BTX gör gällande att Springsteen med sitt E Street Band kommande vecka går in i studio i sin helhet.
Målet är enligt uppgift att sätta huvudmaterialet till den platta som skall utgöra grunden till den sista(?!) stora turnén med E Street Band.
Mycket spännande!!
Läs mer här: http://www.backstreets.com/btx/viewtopic.php?t=14944
Målet är enligt uppgift att sätta huvudmaterialet till den platta som skall utgöra grunden till den sista(?!) stora turnén med E Street Band.
Mycket spännande!!
Läs mer här: http://www.backstreets.com/btx/viewtopic.php?t=14944
Zlatan är tillbaka
Det sunda förnuftet fick till slut gå segrande ur "striden".
Zlatan tackar återigen ja till landslagsspel och räddar därmed ansiktet på både sej själv och förbundskapten Lars Lagerbäck.
Jante, med Ralf Edström i spetsen, utgår ifrån att Zlatan inte ställt krav för landslagsspel ty "annars är det för jävligt".
Jag kan inte bry mej mindre av vad den gamle brukspôjken tycker i saken.
Vi lever inte längre på 70-talet.
Precis som i fallet Freddie Ljungberg har vi att göra med superstars.
Världsstjärnor som har enorma krav på sej från både arbetsgivare och sponsorer att alltid göra sitt yttersta och att alltid finnas till hands.
Om detta innebär att man, som i Ljungbergs fall tidigare om åren, kommer en eller ett par dagar senare till en landslagssamling eller står över den eller den tämligen oviktiga träningskampen så är det helt ok med undertecknad.
Dessa spelare vet vi var vi har och behöver dem fit-for-fight när det verkligen gäller.
Zlatan i den form han varit i den här säsongen är en spelare för i princip vilket europeiskt landslagsanfall som helst.
Att den här situationen nu löst sej kan enbart vara av godo för alla inblandade.
Nu ser jag fram emot att få se den framida landslagsduo jag förespråkat en längre tid:
Zlatan jämte Elmander.
Eleganten, teknikern och targetplayern jämte en djupledslöpande evighetsmaskin på sitt livs högtryck.
Bägge i målform
EM-slutspelet känns plötligt oerhört mycket närmare.
Detta kan bli riktigt kul trots allt.
Zlatan tackar återigen ja till landslagsspel och räddar därmed ansiktet på både sej själv och förbundskapten Lars Lagerbäck.
Jante, med Ralf Edström i spetsen, utgår ifrån att Zlatan inte ställt krav för landslagsspel ty "annars är det för jävligt".
Jag kan inte bry mej mindre av vad den gamle brukspôjken tycker i saken.
Vi lever inte längre på 70-talet.
Precis som i fallet Freddie Ljungberg har vi att göra med superstars.
Världsstjärnor som har enorma krav på sej från både arbetsgivare och sponsorer att alltid göra sitt yttersta och att alltid finnas till hands.
Om detta innebär att man, som i Ljungbergs fall tidigare om åren, kommer en eller ett par dagar senare till en landslagssamling eller står över den eller den tämligen oviktiga träningskampen så är det helt ok med undertecknad.
Dessa spelare vet vi var vi har och behöver dem fit-for-fight när det verkligen gäller.
Zlatan i den form han varit i den här säsongen är en spelare för i princip vilket europeiskt landslagsanfall som helst.
Att den här situationen nu löst sej kan enbart vara av godo för alla inblandade.
Nu ser jag fram emot att få se den framida landslagsduo jag förespråkat en längre tid:
Zlatan jämte Elmander.
Eleganten, teknikern och targetplayern jämte en djupledslöpande evighetsmaskin på sitt livs högtryck.
Bägge i målform
EM-slutspelet känns plötligt oerhört mycket närmare.
Detta kan bli riktigt kul trots allt.