DennisC

Jag tog mej igår förmiddag en promenad med barnvagnen.
Som vanligt åkte MP3-spelaren med.
Men istället för att på gammal vana köra igång nån gammal platta så tryckte jag igång den integrerade radion.

Inspirerad av en diskussion på http://www.pafrifot.net/board_v2/index.php?topic=4551.0 så rattade jag inte in gamla vanliga P4 Göteborg eller Radio City utan bestämde mej för att lyssna på Sveriges Radio P1.

Istället för att hamna mitt i senaste topplistemusiken kryddad med ännu en meningslös busringning följt av ett hö hö höö så fann jag mig istället med stigande intresse lyssna på en oerhört intressant diskussion och debatt kring demokratiprocessen i Afrika.
Det kändes förbanne mej som ett uppvaknande.

Man undrar ibland vad man själv har för värderingar på bildande längre.
Som liten var jag oerhört vetgirig.
Jag satt och pluggade mor och fars Aktuellt-böcker där årets nyheter låg samlade mellan två pärmar.
Jag vill påstå att jag har dödlig koll på världshändelserna från sent 60-tal till mitten av 90-talet, men sen?
Vetgirigheten finns kvar, men tiden och lusten räcker inte till.
När man väl får "en stund över" så vill man koppla av hjärnan, och då blir det musik eller skvalradio.

Man undrar i sitt stilla sinne hur vårt land hade sett ut om folk i allmänhet istället för att lyssna på den fördummande reklamradion ägnat en stund åt radions P1 på jobbet, promenaden eller i bilen.

Ge er själva en chans att skaffa er värdefull kunskap om omvärlden istället för att söla ner er hjärna med ännu ett telefonbus.
Ni kan börja med att klicka er in på http://www.sr.se/P1/.