DennisC

Det är elva år sen sist, men doften av guldpytt sprider sej över hela Göteborg med omnejd.

Det är _oerhört_ stort att Blåvitts förvisso påtvingade satsning på egna unga talanger bär frukt redan nu.
Kombinationen av spelare som är tillräckligt bra för att tillhöra toppen av den europeiska blåbärsliga allsvenskan trots allt är, men för dåliga för övriga europa, tillsammans med unga ovande spelare som är på väg uppåt har visat sej helt perfekt.
Att denna kombo sen har dragit åt samma håll kan vi tacka tränartrojkan Rehn/Olsson/Olausson för.

Det är bara att hoppas att fler klubbar tar lärdom så kanske framtiden ändå kan se förhållandevis ljus ut för svensk fotboll.
Vi behöver _inte_ pajasledare som Hasse Borg i MFF som köper in överbetalda utländska föredettingar i parti och minut och sen sparkar tränare med samma frekvens för att de inte "lyckats".
Håkan Mild tillsammans med Roger Gustavsson skall ha en oerhörd eloge för att de konsekvent genomfört sin idé sen Mild tog över efter Mats Persson.

Jag hoppas innerligt att de spelare som framledes köps in till Kamratgården är antingen unga svenska talanger eller hemvändare med hjärtat på rätta stället.
Mixen av gammalt och nytt kommer alltid behövas men kvittar fullständigt om de inte drar åt samma håll.
Det är min fulla och fasta övertygelse att ledarskapet i blåvitt kommer göra detta jobbet mycket grundligt framöver.

Spelarna i det här laget kommer naturligtvis gå in i kvalspelet till Champions League som hopplösa underdogs mot i princip vilket motstånd som helst.
Men underskatta inte betydelsen av ett ledarskap som formligen dryper av Champions League-rutin även med internationella mått mätt.
Roger Gustavsson var oerhört nära att ta IFK till en semifinal i Chamions League för drygt tio år sen, och då var Håkan Mild, Stefan Rehn och Jonas Olsson viktiga kuggar på planen.
Den rutin de skaffade sej då kan mycket väl vara det som saknats under de senaste årens svenska ökenvandring i kvalspelet till denna den största klubblagsturneringen i världen.

Bli inte förvånade om blåvitt lyckas med det svenska lag gått bet på de senaste femtielva åren.

Jag är en stolt ängel ikväll.

Ahhh...segerns sötma.
Och aldrig smakar den så sött som när man går till en andra final i Champions League på tre år, och för andra gången slår ut Mourinhos gäng i semifinal.

Efter den första semifinalen på Stamford Bridge för en vecka sen kom ett helt nytt Liverpool ut på Anfield igår kväll och gjorde en strålande match.
Man borde naturligtvis avgjort under fullt id, men dramatiken i förlängningen och det avgörande straffsparksdramat var ju sanslöst.

Sen är ju symboliken i segern helt underbar.
De knallröda hamnsjåarna från Liverpool (en liiten modifikation, jag vet), slår ut de knallblå storstadsförnäma Chelsea, storsponsrade av ryska oljemiljoner....på första maj.
Det slår de flesta första maj-tal, kan jag säga.

When you walk through a storm,
Hold your head up high,
And don't be afraid of the dark.
At the end of a storm,
There's a golden sky,
And the sweet silver song of a lark.
Walk on through the wind, Walk on through the rain,
Though your dreams be tossed and blown..

Walk on, walk on, with hope in your heart,
And you'll never walk alone.......
You'll never walk alone.

Walk on, walk on, with hope in your heart,
And you'll never walk alone.......
You'll never walk alone.

Nej, det handlar inte om VM för uteliggare och tiggare, utan den pesudohändelse som är det säkraste vårtecknet på TV3.
Den händelse som får Åkesson (Ja, jag vet att han heter...nåt) och Håkan Södergren att yra om "Nationens revansch" och "Nu är det personligt".
Ja, jag pratar naturligtvis om hockey-VM.

Vem bryr sej egentligen längre?
Hockey-VM för mej dog när Sovjetunionen upplöstes och man gick ifrån det klassiska upplägget med åtta lag i rak serie och sen slutspel.
Sen dess har det gått spikrakt utför och det blir naturligtvis inte bättre av att hela VM avgörs av vem som får hem de minst trötta förlorarna från det stora slutspelet i väst.
Jag beundrar verkligen alla de NHL-proffs som orkar bry sej så mycket att de kommer, och har oerhört svårt att engagera mej negativt i de som tackar nej.
Det krävs en fullständig renovering kring upplägget av hockey-VM för att åtminstone undertecknad skall se det som något annat än just en pseudohändelse.

Mitt årgärdspaket är att spärra in befälhavarna för IIHF(Internationella ishockeyförbundet) och NHL i ett rum och släpp inte ut dem förrens detta kontrakt gäller:

• VM vart fjärde år, liksom OS.
  NHL gör ett månadslångt speluppehåll i januari/februari, matcherna spelas på liten rink med NHL-domare.
  
  
• Ett öppet europeiskt mästerskap vartannat år (då OS och VM inte föreligger) för icke-NHLspelare, så kallade "amatörer".

Ovanstående skulle ge oss ett riktigt proffsmästerskap vartannat år med en ren amatörturnering däremellan.
Ingen falsk marknadsföring och värdet i ett VM-guld skulle skjuta i höjden likt en IT-aktie på 90-talet.

Något måste göras, om inte annat för att någon överhuvudtaget skall kunna ta landslagshockeyn på allvar igen.
Jag är helt övertygad om att det i förlängningen kommer bli allt vanligare att även elitseriespelarna tackar nej i större utsträckning än vad som görs nu, och jag kan inte klandra dem.

Det var roligare förr, trots att vi fick smisk tio år i rad.

Jag sitter i detta nu och lyssnar på Sveriges Radios specialsändning på webben direkt från Kinnarps Arena och sjunde avgörande kvartsfinalen mellan HV och Brynäs.
En suverän tjänst för oss som inte har Canal Plus och som inte vill missa något av denna match.

Tekniken (och HV) har onekligen gått framåt.
Jag minns slutet av 70-talet och början av 80-talet då HV härjade i Divison 1 Södra för att sedan alltid falla på mållinjen i elitseriekvalet.
Då var det glimtvisa radiokommentarer via Radio Jönköping som gällde, eller också ringde man 119890 för JPs telenytt.
JPs telenytt var en automatisk telefonsvarare som Jönköpingsposten uppdaterade efter varje period.
Det kunde låta typ så här (tänk er Lars-Åke Lagrellsk Jöönkööpingsdilekt):

Jiipeees telenöytt eishåckey division ett söödra efter en periood:
Möörum - Nyybrroo tvååå - eett
Hååveee - Tingsryyyyd tvååå- nooll

Då fanns heller ingen återuppringningsknapp utan var det upptaget (vilket det var nio gånger av tio) så var det bara att snurra skivan igen.
Man känner sej gammal.

Men det märkligaste jag varit med om i den här vägen är tredje kvartsfinalen mot Djurgården guldsäsongen 94/95.
HV var som åtta i serien brutalt nederlagstippade men hade mot alla odds lyckats vinna de två första matcherna.
I tredje semin gick matchen till förlängning.
Radiosporten hade slutat sända och Sportnytt var slut.
Vad göra än att knappa in text-tv sidan 377, denna vän i nöden.
Jag satt sen och fånglodde på denna sida i cirka en havtimme innan sidan uppdaterade sej med att HV i femte perioden lyckats med det omöjliga och slagit ut DIF i tre raka.

Måtte denna match vara avgjord till HVs fördel innan  slutsignalen.
Efter dryga tio minuter låter det iallafall bra.

Jag snackar naturligtvis inte om HVs debacel mot Brynäs borta i första kvarten av SM-slutspelet, utan om Liverpools förlust 0-1 hemma på Anfield mot regerande Champions League-mästarna Barcelona.

Efter 2-1 borta på Camp Nou så räckte ju detta för att gå vidare på fler bortamål.
Det är anmärkningsvärt hur Liverpool, som aldrig verkar vilja ta det avgörande steget i inhemska Premier league, i de europeiska cuperna framstår som ett av europas absolut mest svårslagna lag.
Gårdagens förlust innebar motsägelsefullt nog en av Liverpools största framgångar, och det är ganska typiskt att försvarsresen Jamie Carragher i yran efter matchen framhåller förlusten som en av Liverpools största segrar i en europeisk cupmatch.

En klassisk nyfödd sportgroda, men samtidigt ett uttryck för att en förlust sällan smakat bättre.

Det sunda förnuftet fick till slut gå segrande ur "striden".
Zlatan tackar återigen ja till landslagsspel och räddar därmed ansiktet på både sej själv och förbundskapten Lars Lagerbäck.

Jante, med Ralf Edström i spetsen, utgår ifrån att Zlatan inte ställt krav för landslagsspel ty "annars är det för jävligt".
Jag kan inte bry mej mindre av vad den gamle brukspôjken tycker i saken.
Vi lever inte längre på 70-talet.

Precis som i fallet Freddie Ljungberg har vi att göra med superstars.
Världsstjärnor som har enorma krav på sej från både arbetsgivare och sponsorer att alltid göra sitt yttersta och att alltid finnas till hands.
Om detta innebär att man, som i Ljungbergs fall tidigare om åren, kommer en eller ett par dagar senare till en landslagssamling eller står över den eller den tämligen oviktiga träningskampen så är det helt ok med undertecknad.
Dessa spelare vet vi var vi har och behöver dem fit-for-fight när det verkligen gäller.

Zlatan i den form han varit i den här säsongen är en spelare för i princip vilket europeiskt landslagsanfall som helst.
Att den här situationen nu löst sej kan enbart vara av godo för alla inblandade.

Nu ser jag fram emot att få se den framida landslagsduo jag förespråkat en längre tid:
Zlatan jämte Elmander.
Eleganten, teknikern och targetplayern jämte en djupledslöpande evighetsmaskin på sitt livs högtryck.
Bägge i målform

EM-slutspelet känns plötligt oerhört mycket närmare.
Detta kan bli riktigt kul trots allt.

Fotbolls-VM 1982 är det första VM jag minns i princip i sin helhet.
Jag satt som elvaåring limmad vid TV-rutan en hel månad med kulmen i VM-finalen mellan Italien-Västtyskland passande nog på min födelsedag.

Men det var Brasilien man höll på och som spelade en fotboll man dittills aldrig sett maken till.
Många anser Braisliens VM-lag 1982 vara det bästa någonsin.
Detta stämmer naturligtvis inte, eftersom man fick pisk mot en ensam Paolo Rossi i den där matchen mot Italien i andra gruppspelsomgången.
Men att detta landslag är den mest spektakulära elva som ställt sina fotbollsskor på planen torde stå utom allt rimligt tvivlel.
Med en anfallslusta av sällan skådat slag och en teknik som fick de flesta konkurrenter att framstå som spelandes med två vänsterfötter charmades en hel fotbollsvärld.

Apropå vänsterfötter var den kanske mest spektakuläre spelaren den smått osannolike vänsteryttern Eder.
Med en högerfot som knappt dög till att stödja sej på fanns en känsla i den där vänsterdojan som hänförde mej fullständigt.
Faktum är att jag den sommaren, högerfotad som jag är, i princip bara spelade fotboll med vänsterfoten.
Följden var att jag i princip blev dubbelfotad vilket jag naturligtvis hade stor nytta av i min egen blygsamma karriär i gärdsgårdsserierna.

Hursomhelst, de två gruppspelsmatcherna mot Sovjetunionen och Skottland bjöd på ett fotbollsfyrverkeri som åtminstone jag aldrig hade sett och förmodligen aldrig kommer se igen.
Här kommer dryga fyra minuter fotbollsunderhållning och nostalgitripp i absolut världsklass.
Njut och fundera över hur mycket luft det är mellan boll, stolpe och ribba när Zico smeker in 1-0 på Skottland på frispark.
Oslagbart!!

• Den säsong Liverpool bestämmer sej för att börja spela fotboll samtidigt som alla andra lag i Permier League kommer man på allvar utmana i toppen.Som vanligt inleder "vi" höstsäsongen i augusti-september med pojklagsfotboll för att efter jul tillhöra det absoluta toppskiktet i europa. 2-1 på Camp Nou i Barcelona nu senast är ett styrkebesked som heter duga!!
  Att Graig Bellamy var en sån hejare på golf var dock en nyhet....
  
  
• Får Frölunda kvala i år så skall jag gå med näsan spikrakt i vädret på jobbet.
  För två år sen var kommentarerna duktigt spydiga på jobbet när HV totalhavererade sin ickesatsning under NHL-konflikten och missade slutspelet.
  Frölundas fall i år är definitivt av det större slaget.
  Men än skall de inte räknas ut. Fyra omgångar kvar. HV borta på lördag.
  Motivation slår ofta klass.
  
  
• Zlatan, Zlatan, Zlatan...
  Följetongen fortsätter och jag vet fortfarande inte vad som stör mej mest.
  Zlatans hårdnackade nej-och-inga-kommentarer, eller Lars Lagerbäcks uppenbara brist att inte kunna hantera de sprickbildningar i landslaget som inte ens han längre kan se som ickehändelser.
  Lagerbäck borde gått självmant efter VM nu senast.
  Åtta år är för länge.
  Det är dags för Svennis.
  
  
• En kompis till mej sysslar med en ren kulturgärning.
  Han har fört över på DVD bl.a. SVTs VM-krönikor från 1978 och 1986, och dessa kommer förhoppningsvis droppa ner i brevlådan vad det lider.
  Själv har jag sen tidigare VM-krönikan över Spanien-VM 1982.
  Lysande fotbollsunderhållning, men vad spinkiga starsen var då?
  Inte så mycket Juve-sprutor då kanske?
  Italien-Brasilien i Spanien-VM är fortfarande den bästa match jag sett, men jisses vad långsam och snäll den matchen är nu 25 år senare.
  Men Falcaos kvittering till 2-2 är och förblir en klassiker av stora mått!!
  Här har ni höjdpunkterna via youtube:

Det som skulle bli ett ja blev ännu ett nej, och vi som betraktare av spektaklet utifrån vare sej begriper eller vet egentligen ingenting.

Vad får en spelare som Zlatan Ibrahimovic att säga "nej tack" när landslaget kallar?
Är det en schism med Lagerbäck efter den dåliga göteborgshistorien i höstas?
Är det familjeskäl?
Är han småskadad?

En sak vet jag, och det är att det inte kan vara bristfällig

Ingen vet, ingen säger något.
Spekulationerna blir vildare för varje "nej", för varje "no comments".

Själv har jag oerhört svårt att bestämma mej för hur jag skall förhålla mej till detta.
En halvan tycker Zlatan är en bebis som kan stanna kvar i Milano och lipa om det inte passar.
Andra halvan tycker det är för jävligt att Lars Lagerbäck inte har pondus nog att få en av europas, ja i sina bästa stunder en av världens främsta anfallare att spela i det svenska landslaget.

Jag har vid ett flertal tillfällen gått hårt åt Zlatan för dennes insatser både på och utanför planen.
Han var helt enkelt inte bra i Tysklans-VM, om man med bra menar det som grabben bevisligen har i sej.
Det lilla äventyret på avenyn tillsammans med kompisarna Mellberg och Wilhelmsson i höstas var direkt omoget och idiotiskt.
Man bryter inte mot regler man själv varit med och ställt upp.
Lagerbäcks val att skicka hem de tre spelarna var lika självklart som taktiskt.
De behövdes knappast mot Lichtenstein och det behövdes markeras.
Att konsekvensen skulle bli denna hade dock knappast Lagerbäck räknat med.

Så är det då 2007 och kommande avgörande EM-kval.
Enligt diverse undersökningar anser en majoritet av svenska folket att landslaget klarar sej bättre utan Zlatan och att det inte skall daltas med osv osv.
Jag anser att detta resonemang är komplett vansinne.
Folk måste fatta att Zlatan Ibrahimovic är en bolltalang och spelare långt utöver det vanliga och av en kvalité vi sällan eller aldrig får se i det här landet.
Har vi råd att undvara en sån spelare i landslaget framöver?
Absolut inte!!
En Zlatan i den form han visat i höst och vinter är inte bara given i en svensk startelva, utan en av europas bästa anfallare.
Skall landslaget nå framgångar måste såklart en sån spelare vara med, något annat är ju bara fånigt att säga.

När man säger att vi bevisligen klarat oss lika bra utan Zlatan måste man ha i åtanke att vi haft "tur" som har haft Marcus Allbäck i sitt livs form.
Hur hade hösten sett ut om Allbäck varit ur slag eller om Elmander inte fått sitt efterlängtade genombrott?
Vi kan inte räkna med att Marcus Allbäck skall fortsätta rädda äran åt Lagerbäck på hög internationell nivå många matcher till.
Vad som då är alternativet vill jag inte ens tänka på.
Elmander/Prica på topp?
Marcus Rosenberg?
Grattis, svenska folket...

Min slutsats är att Sverige i ett längre perspektiv inte har råd att avvara en anfallare av Zlatans kvalitéer.
Definitivt inte med de alternativ vi har.

Mitt åtgärdspaket blir därför detta:
Lars Lagerbäck måste helt enkelt ta första bästa flyg till Milano och prata med Zlatan öga-mot-öga.
Om nu inte heller detta hjälper har Lars Lagerbäck misslyckats med sin viktigaste uppgift, nämligen att inte bara ta ut till truppen de bästa spelare vi har att tillgå, utan också att motivera dessa spelare att spela för svenska landslaget då giltiga skäl saknas.

De som följt mitt resonemang kring både Lars Lagerbäcks och Zlatans vara eller icke vara genom åren blir nog förvånade över mitt krav om denna situation kvarstår:
Lars Lagerbäck måste avgå.

Om inte för Zlatans skull, så åtminstone för vårt framtida landslags bästa.

Vad är nu detta för sifferkombination?
Är det månne någonting ur Da Vinci-koden (en fantastiska bra bok som blev en fantastiskt dålig film)?
Eller är det månne HVs tabellrad i elitserien (kunde varit, borde varit)?
Nej, det är svenska fotbollslandslagets statistik över de åtta tävlingsmatcher man spelat under det något omtumlande landslagsåret 2006.
Åtta spelade matcher, fem segrar, två oavgjorda och blott en enda förlust, mot värdnationen Tyskland i VM-slutspelets åttondelsfinal.

Vad vill jag då ha sagt med detta?
Jo.
Lars Lagerbäck fick under och efter VM ta emot enormt mycket kritik för sitt sätt att leda landslaget i allmänhet, och sitt sätt att vara i synnerhet.
Med all rätt.
Då.

Men som tyckare och kritiker har man den stora fördelen att kunna kalla sej efterklok, och så här ser jag på det svenska fotbollslandslagets vara eller icke vara i de stora turneringarna.
Plus lite andra tankegångar kring det pågående EM-kvalet:

• Med tanke på att våra svenska fotbollsspelare de facto är fostrade i en skola som tillhör europeisk gärdsgård vad gäller fotbollskunnande så är det smått otroligt att vi lyckats ta oss till fyra raka slutspel under 2000-talet så här långt.
  
  
• Vi har i de tre senaste slutspelen tagit oss vidare ur gruppspelet.
  På vägen har vi slagit ut nationer som Argentina, Nigeria, Bulgarien, Paraguay och Italien.
  Detta av spelare fostrade i en liga vars lag i höstas blev utslagna av storheter som Derry City och Lanielli.
  
  
• Svensk landslagsfotboll har under dessa förutsättningar inte råd att gör avkall på det vi kan kalla den "svenska modellen".
  Elva man bakom bollen i försvaret, press på motståndaren, ett hästjobb i försvaret som börjar redan hos anfallarna genom mittfältet ner till siste man, disciplinerat styr- och positionsspel.
  Med dessa medel kan svenska medelgoda fotbollsproffs slå lag vars spelare i enskilda fall är högre värderade än hela allsvenskan tillsammans.
  
  
• Det har ofta sagts att en spelare som Zlatan måste ges fria tyglar och att Zlatan inte vare sej kan eller skall inordna sej i ett "system".
  Tough shit för honom säger jag då.
  Som jag ser det måste alla elva spelarna i den blågula landslagsdressen göra jobbet för att vi skall nå ända fram.
  Vi är inte tillräckligt bra för att anse oss ha råd att låta en eller flera spelare "sköta sej själva" på planen.
  
  
• Lagerbäck måste nu inse att just Zlatan måste bänkas om det finns spelare i bättre form och/eller om motståndet kräver ett jobb som andra gör bättre.
  
  
• 0-0 mot Makedonien. 0-2 mot Kroatien.
  "Sven" var kanske inte alldeles fy skam ändå, kära engelska tabloidpress?
  Låt oss aldrig falla i den engelska fällan att tro oss vara mer än vi är.
  Besvikelsen i att förlora mot Tyskland i en åttondelsfinal i VM har mer att göra med hur vi förlorade än att vi gjorde det.
  Fast det är klart, vi har ju inte ett fyrtio år gammalt VM-guld att falla tillbaka på, så risken att trilla i den fällan torde vara tämligen obefintlig.
  
  
• Vad har egentligen Steve McLaren för meriter mer än att glidtackla på en leråker i old England på 80- och 90-talet?
  Skrattretande.
  
  
• Av någon anledning hoppas jag vår i fotbollssammanhang bortglömda granne Finland kan få till det för en gångs skull. Bortasegrar mot Polen och Kazakstan och oavgjort mot Portugal och Armenien är en fin start för våra östra grannar.
  
  
• Det blir vi och Danmark som slår ut Spanien ur det här EM-kvalet.
  I sann latinsk anda kommer konspirationsteorierna dugga tätt.
  
  
• Sist men inte minst måste det ändå sägas:
  Jag går själv ganska hårt åt Zlatan här ovan, men de som nu raljerar att "vem saknar Zlatan" bör tänka sej för mer än en gång.
  Vi hade flyt mot Spanien som fick 1-0 tidigt, och ganska mycket flyt som fick 1-1snabbt mot Island igår på Kongo-Kims mästerliga frispark.
  Är det något Sverige är bra på är det att lira på resultat.
  Men när spelet kärvar och målen uteblir behövs den där spelaren som kan bryta mönstret och göra det oväntade.
  En Zlatan som nu blivit pappa och fått slicka såren efter den märkliga kroghistorien i Göteborg är mer än välkommen tillbaka i en svensk landslagstrupp.
  När denna unika talang är i stöten finns det ingen, absolut ingen svensk spelare som kan göra en sån grej som Zlatan gjorde för ganska exakt ett år sen.
  Varsågod, en favorit i repris. Klicka på play och njut av STOR fotbollskonst!!

Ja, herregud.
Jag tyckte ändå det var ett steg framåt mot Lettland i lördags, men nu är det hönsgård och nerver mot Lichtenstein?!
Lagerbäck (eller Lagerväck som kompisen säger) skall vara Allbäck evigt tacksam att han gjort två mål på sina etthundrafemtivå chanser i den här matchen.
Allbäck är grym att vara på rätt plats i straffområdet och två mål från hans fot kan ändå ingen klaga på direkt.

Men att inte fler spelare har nerver nog att leverera i en sån här match är bedrövligt.
Jag utgår ifrån att våra tre nattvandrare Wilhelmsson, Ibrahimovic och Mellberg tar sitt förnuft tillfånga och är med mot Spanien i oktober.
De behövs, och låt oss tro att Da Man Zlatan hittat nåt som kan kallas form och självförtroende tills dess.
Det kommer behövas!!
On-the-record tycker jag Lagerbäck tog rätt beslut efter den info vi vanliga dödliga fått ta del av, så nog tjafsat om det.

Vojne, vojne...Ljungberg får pussa Rosenberg på kinden som drar in straffreturen till 3-1.
Tack för det, televerket.
Låt oss nu glömma det här eländet och hitta ett spel igen.

...smäller det, till allas glädje!!
Fyra års väntan är över!!!

Nåja...till nästan allas glädje....:

Första gången jag fick äran att se Henrik Larsson på en fotbollsplan var äran inte så stor.
Vi snackar U21-landskamp på Stadsparksvallen i Jönköping mot Österrike.
Året bör ha varit 1992, på hösten.
Henke imponerade....inte alls.
Han var tunn, spenslig och vägde för lätt i det internationella spelet.
Jag och min farbror var helt överens om att "det kommer inte bli nånting med den där Larsson".
Det har hänt en del sen dess, milt uttryckt.

Efter en till en början svajig utflykt till Feyenoord under en tid då han också blev mer eller mindre mobbad av förbundskapten Tommy Svensson hamnade sen Larsson i Celtic och blev större än störst.
Det sades alltid att skotsa ligan var/är en europeisk KalleAnka-liga där vem som helst kan glänsa.
Tja, må så vara.
Men Henrik Larsson är större än så, vilket har bevisats under två år i Barcelonas stilrena tröja (Barcas tröja anses för fin för att besudlas med reklam, vilket gör den till världens snyggaste matchtröja alla kategorier).

Och så igår, kröningen:
I sin allra sista match som proffsspelare får Henrik Larsson komma in och dominera sista halvtimmen på Stade de France fullständigt.
I en Champions League-final.

Där Ronaldhino kört fast och gör det alldeles för svårt för sej, visar #7 Larsson betydelsen av löpvilja och uppoffrande lagspel.
Vilka oerhörda ytor han skapar för sina lagkamrater!!
Där Ronaldinho höll i bollen en halvsekund för länge levererar Larsson två briljanta passningar och pang-pang är det 2-1 till Barcelona och Larsson är för evigt inskriven i historieböckerna som en av Sveriges absolut största fotbollsspelare nånsin.
En fenomenalt värdig avslutning på proffskarriären!!

Om tre veckor börjar VM.
Grupp B är förvarnade.

Allsvenska TV-avtalet kom ett steg närmare sin lösning.
Nu blir det iallafall EN match i veckan på Canal plus.
Förhoppningsvis löser sej även Säsongskortet.
Man har blivit änna bortskämd med att kunna se samtliga blåvitts allsvenska matcher i TV-soffan.
Nu känns det nästan som att säsongen ännu inte kommit igång.
En otrevlig deja vu från svenskt 80-tal där det var strängeligen förbjudet att visa en engelska ligamatcher på TVn då allsvenskan spelade.
Detta för att inte skrämma iväg de då närmast sörjande från arenorna.
De senaste åren har man kunnat se varje sekund av allsvenskan live på TV, och läktarna har ändå varit välfyllda.
Intresset blir onekligen större då möjligheten finns att följa sitt favoritlag genom hela säsongen i TV-soffan.

I övrigt finns bara en sak att säga:
Forza J-Södra!!

Diskussionens vågor går höga kring förbundskapten B-Å Gustavssons uppriktiga uttalanden igår kring kvällens match mot Slovakien.
Förlorar Sverige får vi möta Schweiz.
Vinner Sverige eller spelar oavgjort gäller Kanada eller Tjeckien.
Drömlottning eller pest/kolera?

För egen del är valet busenkelt:
Sverige skall utnyttja den otroligt märkliga regel som gör att man i jakt på största möjliga framgång blir nödgade att göra så dåligt ifrån sej som möjligt på vägen.
Sveriges Tre Kronor skall inte be om ursäkt för ett helt idiotiskt planerat hockeyschema.
Sverige skall, kort och gott, lägga sej platt i kvällens match och demonstrativt göra en skitmatch.

Min åsikt är att det är helt sjukt att den här möjligheten ens skall finnas.
Världens ledande hockeylandslag är på plats med världens bästa hockeyspelare för att göra bästa möjliga reklam för sej själva och för sin idrott.
Med gällande regler blir sista omgången i gruppspelet rena jönseriet.

Till nästa OS kräver jag att gruppernas ettor och tvåor går direkt till semifinal med fri lottning.
Detta för att spetsa till gruppspelet maximalt och för att i möjligaste mån undvika möjligheten till läggmatcher.
Som läget är nu är det enbart tragiskt för hockeyn som idrott och fair play.

En vecka med OS bör kanske summeras lite snabbt:

• Svensk skidsport dog när en upp över öronen dopad Johan Mühlegg knäckte Per Elofsson för gott för fyra år sen, men återuppstod både hastigt och lustigt i två fenomenala sprintstafetter i veckan.
  Två fantastiska lopp som avslutades med två av de värsta spurter jag sett.
  Efter två mycket väl genomförda långa stafetter också är det till och med kul att se på skidor på längden igen.
  
  
• När Anja knäcker staven efter sitt brons i kombinationen ser jante-Sverige en diva som borde vara glad för en OS-medalj.
  Själv ser jag en helt makalös vinnarskalle som vägrar ta en förlust.
  Go, Anja!!!
  
  
• Kommer, kommer inte..kommer, kommer inte.
  Sällan har en ljumske varit så efterlängtad som Peter Forsbergs.
  Motståndet var inte mycket att yvas över, och Foppa gjorde en glidarmatch mot Lettland och var i princip osynlig.
  Lik förbannat inser man efteråt att han slagit två assist varav den ena är helt makalös.
  Gårdagens match mot USA var mycket trevlig att se.
  Jag tror Tre Kronor kommer överraska positivt den här gången.
  
  
• Apropå hockey...
  Damkronornas semifinal mot USA är en av de absolut roligaste och mest spännande hockeymatcher jag sett.
  Så mycket hjärta, vilja och kamp att man fick en tår i ögat när Maria Rooth slog in den avgörande straffen.
  Hade detta varit herrarnas semifinal mot Canada hade den beskrivits som en av de största triumferna i historien.
  I mina ögon var detta inte ett dugg sämre.
  
  
• Sveriges skidskytteherrar måste åkt vilse på väg till Turin, för de kan väl omöjligt varit på plats?
  
  
• Veckans mest överskattade:
  Lag Peja Lindholm i Curling.
  Pinsamt.
  
  
• Veckans expertkommentator:
  Niklas Wikegård.
  Wikegård var "hatad" som tränare för Djurgården, men visar nu prov på engagemang, kunskap och en inte liten dos humor och en rejäl räv bakom varje öra.
  Inslaget där han fick autografen av gamle Fetisov var underbar!!
  
  
• Men SVT...
  Varför måste OS alltid behandlas som ett caféprogram för pensionärer.
  Det enda som fattas är Ragnar Dahlberg som studiovärd och Sven-Ingvars som husband.
  OS är fan på allvar!!
  
  Idag tar Anja ett nytt brons i Super-G och knäcker stav nummer två.
  Fredrik Nyberg åker in på en tiondeplats i sin sista OS-storslalom, och damkronorna står för alla tiders hockeyskräll när man slår Canada i OS-finalen.