Sommaren jag hette Eder
Fotbolls-VM 1982 är det första VM jag minns i princip i sin helhet.
Jag satt som elvaåring limmad vid TV-rutan en hel månad med kulmen i VM-finalen mellan Italien-Västtyskland passande nog på min födelsedag.
Men det var Brasilien man höll på och som spelade en fotboll man dittills aldrig sett maken till.
Många anser Braisliens VM-lag 1982 vara det bästa någonsin.
Detta stämmer naturligtvis inte, eftersom man fick pisk mot en ensam Paolo Rossi i den där matchen mot Italien i andra gruppspelsomgången.
Men att detta landslag är den mest spektakulära elva som ställt sina fotbollsskor på planen torde stå utom allt rimligt tvivlel.
Med en anfallslusta av sällan skådat slag och en teknik som fick de flesta konkurrenter att framstå som spelandes med två vänsterfötter charmades en hel fotbollsvärld.
Apropå vänsterfötter var den kanske mest spektakuläre spelaren den smått osannolike vänsteryttern Eder.
Med en högerfot som knappt dög till att stödja sej på fanns en känsla i den där vänsterdojan som hänförde mej fullständigt.
Faktum är att jag den sommaren, högerfotad som jag är, i princip bara spelade fotboll med vänsterfoten.
Följden var att jag i princip blev dubbelfotad vilket jag naturligtvis hade stor nytta av i min egen blygsamma karriär i gärdsgårdsserierna.
Hursomhelst, de två gruppspelsmatcherna mot Sovjetunionen och Skottland bjöd på ett fotbollsfyrverkeri som åtminstone jag aldrig hade sett och förmodligen aldrig kommer se igen.
Här kommer dryga fyra minuter fotbollsunderhållning och nostalgitripp i absolut världsklass.
Njut och fundera över hur mycket luft det är mellan boll, stolpe och ribba när Zico smeker in 1-0 på Skottland på frispark.
Oslagbart!!
Jag satt som elvaåring limmad vid TV-rutan en hel månad med kulmen i VM-finalen mellan Italien-Västtyskland passande nog på min födelsedag.
Men det var Brasilien man höll på och som spelade en fotboll man dittills aldrig sett maken till.
Många anser Braisliens VM-lag 1982 vara det bästa någonsin.
Detta stämmer naturligtvis inte, eftersom man fick pisk mot en ensam Paolo Rossi i den där matchen mot Italien i andra gruppspelsomgången.
Men att detta landslag är den mest spektakulära elva som ställt sina fotbollsskor på planen torde stå utom allt rimligt tvivlel.
Med en anfallslusta av sällan skådat slag och en teknik som fick de flesta konkurrenter att framstå som spelandes med två vänsterfötter charmades en hel fotbollsvärld.
Apropå vänsterfötter var den kanske mest spektakuläre spelaren den smått osannolike vänsteryttern Eder.
Med en högerfot som knappt dög till att stödja sej på fanns en känsla i den där vänsterdojan som hänförde mej fullständigt.
Faktum är att jag den sommaren, högerfotad som jag är, i princip bara spelade fotboll med vänsterfoten.
Följden var att jag i princip blev dubbelfotad vilket jag naturligtvis hade stor nytta av i min egen blygsamma karriär i gärdsgårdsserierna.
Hursomhelst, de två gruppspelsmatcherna mot Sovjetunionen och Skottland bjöd på ett fotbollsfyrverkeri som åtminstone jag aldrig hade sett och förmodligen aldrig kommer se igen.
Här kommer dryga fyra minuter fotbollsunderhållning och nostalgitripp i absolut världsklass.
Njut och fundera över hur mycket luft det är mellan boll, stolpe och ribba när Zico smeker in 1-0 på Skottland på frispark.
Oslagbart!!
Lite sporttjöt..
- Den säsong Liverpool bestämmer sej för att börja spela fotboll samtidigt som alla andra lag i Permier League kommer man på allvar utmana i toppen.Som vanligt inleder "vi" höstsäsongen i augusti-september med pojklagsfotboll för att efter jul tillhöra det absoluta toppskiktet i europa. 2-1 på Camp Nou i Barcelona nu senast är ett styrkebesked som heter duga!!
Att Graig Bellamy var en sån hejare på golf var dock en nyhet.... - Får Frölunda kvala i år så skall jag gå med näsan spikrakt i vädret på jobbet.
För två år sen var kommentarerna duktigt spydiga på jobbet när HV totalhavererade sin ickesatsning under NHL-konflikten och missade slutspelet.
Frölundas fall i år är definitivt av det större slaget.
Men än skall de inte räknas ut. Fyra omgångar kvar. HV borta på lördag.
Motivation slår ofta klass. - Zlatan, Zlatan, Zlatan...
Följetongen fortsätter och jag vet fortfarande inte vad som stör mej mest.
Zlatans hårdnackade nej-och-inga-kommentarer, eller Lars Lagerbäcks uppenbara brist att inte kunna hantera de sprickbildningar i landslaget som inte ens han längre kan se som ickehändelser.
Lagerbäck borde gått självmant efter VM nu senast.
Åtta år är för länge.
Det är dags för Svennis. - En kompis till mej sysslar med en ren kulturgärning.
Han har fört över på DVD bl.a. SVTs VM-krönikor från 1978 och 1986, och dessa kommer förhoppningsvis droppa ner i brevlådan vad det lider.
Själv har jag sen tidigare VM-krönikan över Spanien-VM 1982.
Lysande fotbollsunderhållning, men vad spinkiga starsen var då?
Inte så mycket Juve-sprutor då kanske?
Italien-Brasilien i Spanien-VM är fortfarande den bästa match jag sett, men jisses vad långsam och snäll den matchen är nu 25 år senare.
Men Falcaos kvittering till 2-2 är och förblir en klassiker av stora mått!!
Här har ni höjdpunkterna via youtube:
Efterlyst och eftersökt: Någon Annan
Jag vill härmed göra en offentlig efterlysning.
Jag söker febrilt efter en person under namnet Någon Annan.
Denna person har följt mej genom hela mitt yrkesverksamma liv upp till och med denna dag, det vill säga i snart 18 år.
Faktum är att mina föräldrar vill göra gällande att Någon Annan fanns i vårt liv redan när jag och min bror var små.
Enligt deras vittnesmål dök han/hon upp företrädesvis då godispåsen tömdes i skafferiet alternativt när någon av oss fått en smäll på kinden.
Faktum är att en röd tråd löper genom hela mitt förhållande med denna person:
Någon Annan är en trubbelmakare av stora mått.
På mitt företag är det till exempel alltid Någon Annan som lämnar intorkade kaffekoppar odiskade i diskhon.
Någon Annan är den som aldrig torkar av bordet efter lunchen, och som lämnar en sån där go bajsrand i toaletten.
Jag kan rätt ut säga att jag inte är särskilt förtjust i Någon Annan.
Men vem f-n är Någon Annan?!
Ingen på jobbet har vare sej sett personen eller känner till var han finns.
Mysteriet tätnar än mer när jag talar med vänner och bekanta.
Det visar sej nämligen att Någon Annan jobbar även hos dem!!
Hur detta hänger ihop begriper jag icke.
Vi torde ha att göra med ett svårt fall av schizofreni kombinerat med en helt osann snabbhet som misstänker ett nära släktskap med Herr Jul Tomté.
Skillnaden är dock att Herr Jul Tomté visar sej åtminstone en dag om året och då i ytterst sällsynta fall med Trubbel som andranamn.
I ett sista desperat försök att finna Någon Annan mailade jag häromdagen före detta generalskreteraren i FN Kofi Annan för att utröna ett eventuellt släktskap.
Kofi Annan dementerar dock starkt detta eventuella släktskap men erkänner med visst svårmod i rösten att Någon Annan även varit yrkesverksam i FN-skrapan.
Ja, Någon Annan är en stor gåta.
Om någon sett eller hört var denne person befinner sej just nu, så maila på [email protected].
Men lova mej en sak, lämna inte över det ansvaret till Någon Annan.
För då blir det ett elände.
Jag söker febrilt efter en person under namnet Någon Annan.
Denna person har följt mej genom hela mitt yrkesverksamma liv upp till och med denna dag, det vill säga i snart 18 år.
Faktum är att mina föräldrar vill göra gällande att Någon Annan fanns i vårt liv redan när jag och min bror var små.
Enligt deras vittnesmål dök han/hon upp företrädesvis då godispåsen tömdes i skafferiet alternativt när någon av oss fått en smäll på kinden.
Faktum är att en röd tråd löper genom hela mitt förhållande med denna person:
Någon Annan är en trubbelmakare av stora mått.
På mitt företag är det till exempel alltid Någon Annan som lämnar intorkade kaffekoppar odiskade i diskhon.
Någon Annan är den som aldrig torkar av bordet efter lunchen, och som lämnar en sån där go bajsrand i toaletten.
Jag kan rätt ut säga att jag inte är särskilt förtjust i Någon Annan.
Men vem f-n är Någon Annan?!
Ingen på jobbet har vare sej sett personen eller känner till var han finns.
Mysteriet tätnar än mer när jag talar med vänner och bekanta.
Det visar sej nämligen att Någon Annan jobbar även hos dem!!
Hur detta hänger ihop begriper jag icke.
Vi torde ha att göra med ett svårt fall av schizofreni kombinerat med en helt osann snabbhet som misstänker ett nära släktskap med Herr Jul Tomté.
Skillnaden är dock att Herr Jul Tomté visar sej åtminstone en dag om året och då i ytterst sällsynta fall med Trubbel som andranamn.
I ett sista desperat försök att finna Någon Annan mailade jag häromdagen före detta generalskreteraren i FN Kofi Annan för att utröna ett eventuellt släktskap.
Kofi Annan dementerar dock starkt detta eventuella släktskap men erkänner med visst svårmod i rösten att Någon Annan även varit yrkesverksam i FN-skrapan.
Ja, Någon Annan är en stor gåta.
Om någon sett eller hört var denne person befinner sej just nu, så maila på [email protected].
Men lova mej en sak, lämna inte över det ansvaret till Någon Annan.
För då blir det ett elände.
The Zlatan Situation
Det som skulle bli ett ja blev ännu ett nej, och vi som betraktare av spektaklet utifrån vare sej begriper eller vet egentligen ingenting.
Vad får en spelare som Zlatan Ibrahimovic att säga "nej tack" när landslaget kallar?
Är det en schism med Lagerbäck efter den dåliga göteborgshistorien i höstas?
Är det familjeskäl?
Är han småskadad?
En sak vet jag, och det är att det inte kan vara bristfällig
Ingen vet, ingen säger något.
Spekulationerna blir vildare för varje "nej", för varje "no comments".
Själv har jag oerhört svårt att bestämma mej för hur jag skall förhålla mej till detta.
En halvan tycker Zlatan är en bebis som kan stanna kvar i Milano och lipa om det inte passar.
Andra halvan tycker det är för jävligt att Lars Lagerbäck inte har pondus nog att få en av europas, ja i sina bästa stunder en av världens främsta anfallare att spela i det svenska landslaget.
Jag har vid ett flertal tillfällen gått hårt åt Zlatan för dennes insatser både på och utanför planen.
Han var helt enkelt inte bra i Tysklans-VM, om man med bra menar det som grabben bevisligen har i sej.
Det lilla äventyret på avenyn tillsammans med kompisarna Mellberg och Wilhelmsson i höstas var direkt omoget och idiotiskt.
Man bryter inte mot regler man själv varit med och ställt upp.
Lagerbäcks val att skicka hem de tre spelarna var lika självklart som taktiskt.
De behövdes knappast mot Lichtenstein och det behövdes markeras.
Att konsekvensen skulle bli denna hade dock knappast Lagerbäck räknat med.
Så är det då 2007 och kommande avgörande EM-kval.
Enligt diverse undersökningar anser en majoritet av svenska folket att landslaget klarar sej bättre utan Zlatan och att det inte skall daltas med osv osv.
Jag anser att detta resonemang är komplett vansinne.
Folk måste fatta att Zlatan Ibrahimovic är en bolltalang och spelare långt utöver det vanliga och av en kvalité vi sällan eller aldrig får se i det här landet.
Har vi råd att undvara en sån spelare i landslaget framöver?
Absolut inte!!
En Zlatan i den form han visat i höst och vinter är inte bara given i en svensk startelva, utan en av europas bästa anfallare.
Skall landslaget nå framgångar måste såklart en sån spelare vara med, något annat är ju bara fånigt att säga.
När man säger att vi bevisligen klarat oss lika bra utan Zlatan måste man ha i åtanke att vi haft "tur" som har haft Marcus Allbäck i sitt livs form.
Hur hade hösten sett ut om Allbäck varit ur slag eller om Elmander inte fått sitt efterlängtade genombrott?
Vi kan inte räkna med att Marcus Allbäck skall fortsätta rädda äran åt Lagerbäck på hög internationell nivå många matcher till.
Vad som då är alternativet vill jag inte ens tänka på.
Elmander/Prica på topp?
Marcus Rosenberg?
Grattis, svenska folket...
Min slutsats är att Sverige i ett längre perspektiv inte har råd att avvara en anfallare av Zlatans kvalitéer.
Definitivt inte med de alternativ vi har.
Mitt åtgärdspaket blir därför detta:
Lars Lagerbäck måste helt enkelt ta första bästa flyg till Milano och prata med Zlatan öga-mot-öga.
Om nu inte heller detta hjälper har Lars Lagerbäck misslyckats med sin viktigaste uppgift, nämligen att inte bara ta ut till truppen de bästa spelare vi har att tillgå, utan också att motivera dessa spelare att spela för svenska landslaget då giltiga skäl saknas.
De som följt mitt resonemang kring både Lars Lagerbäcks och Zlatans vara eller icke vara genom åren blir nog förvånade över mitt krav om denna situation kvarstår:
Lars Lagerbäck måste avgå.
Om inte för Zlatans skull, så åtminstone för vårt framtida landslags bästa.
Vad får en spelare som Zlatan Ibrahimovic att säga "nej tack" när landslaget kallar?
Är det en schism med Lagerbäck efter den dåliga göteborgshistorien i höstas?
Är det familjeskäl?
Är han småskadad?
En sak vet jag, och det är att det inte kan vara bristfällig
Ingen vet, ingen säger något.
Spekulationerna blir vildare för varje "nej", för varje "no comments".
Själv har jag oerhört svårt att bestämma mej för hur jag skall förhålla mej till detta.
En halvan tycker Zlatan är en bebis som kan stanna kvar i Milano och lipa om det inte passar.
Andra halvan tycker det är för jävligt att Lars Lagerbäck inte har pondus nog att få en av europas, ja i sina bästa stunder en av världens främsta anfallare att spela i det svenska landslaget.
Jag har vid ett flertal tillfällen gått hårt åt Zlatan för dennes insatser både på och utanför planen.
Han var helt enkelt inte bra i Tysklans-VM, om man med bra menar det som grabben bevisligen har i sej.
Det lilla äventyret på avenyn tillsammans med kompisarna Mellberg och Wilhelmsson i höstas var direkt omoget och idiotiskt.
Man bryter inte mot regler man själv varit med och ställt upp.
Lagerbäcks val att skicka hem de tre spelarna var lika självklart som taktiskt.
De behövdes knappast mot Lichtenstein och det behövdes markeras.
Att konsekvensen skulle bli denna hade dock knappast Lagerbäck räknat med.
Så är det då 2007 och kommande avgörande EM-kval.
Enligt diverse undersökningar anser en majoritet av svenska folket att landslaget klarar sej bättre utan Zlatan och att det inte skall daltas med osv osv.
Jag anser att detta resonemang är komplett vansinne.
Folk måste fatta att Zlatan Ibrahimovic är en bolltalang och spelare långt utöver det vanliga och av en kvalité vi sällan eller aldrig får se i det här landet.
Har vi råd att undvara en sån spelare i landslaget framöver?
Absolut inte!!
En Zlatan i den form han visat i höst och vinter är inte bara given i en svensk startelva, utan en av europas bästa anfallare.
Skall landslaget nå framgångar måste såklart en sån spelare vara med, något annat är ju bara fånigt att säga.
När man säger att vi bevisligen klarat oss lika bra utan Zlatan måste man ha i åtanke att vi haft "tur" som har haft Marcus Allbäck i sitt livs form.
Hur hade hösten sett ut om Allbäck varit ur slag eller om Elmander inte fått sitt efterlängtade genombrott?
Vi kan inte räkna med att Marcus Allbäck skall fortsätta rädda äran åt Lagerbäck på hög internationell nivå många matcher till.
Vad som då är alternativet vill jag inte ens tänka på.
Elmander/Prica på topp?
Marcus Rosenberg?
Grattis, svenska folket...
Min slutsats är att Sverige i ett längre perspektiv inte har råd att avvara en anfallare av Zlatans kvalitéer.
Definitivt inte med de alternativ vi har.
Mitt åtgärdspaket blir därför detta:
Lars Lagerbäck måste helt enkelt ta första bästa flyg till Milano och prata med Zlatan öga-mot-öga.
Om nu inte heller detta hjälper har Lars Lagerbäck misslyckats med sin viktigaste uppgift, nämligen att inte bara ta ut till truppen de bästa spelare vi har att tillgå, utan också att motivera dessa spelare att spela för svenska landslaget då giltiga skäl saknas.
De som följt mitt resonemang kring både Lars Lagerbäcks och Zlatans vara eller icke vara genom åren blir nog förvånade över mitt krav om denna situation kvarstår:
Lars Lagerbäck måste avgå.
Om inte för Zlatans skull, så åtminstone för vårt framtida landslags bästa.