Svindyra stenar

När Rolling Stones rullar ut på Ullevis scen den 10 juni för exklusiv sverigespelning under sin femtielfte turné har ståplatspubliken betalt 970 spänn för sin biljett, sittplats 1100 devalverade kronor.
Priset må låta hutlöst, men man skall då ha i åtanke att följande lär ingå:

  • Kaffe med dopp och påtår
  • Nya batterier till eventuell hörapparat
  • Hjulinställning till rullator, medhavd som hyrd
  • Bekväm käpp alternativt kryckor
  • Teaterkikare vid uppvisande av förstoringsglas
  • Färdtjänst till och från arenan
  • För folk söderifrån, bussresa via Ullared inkl fikarast
  • 1st bingolottobricka
  • Ett års medlemskap i PRO

Hej, mitt vinterland

Så blev det, lika plötsligt som vanligt, vinter.
I går kväll vid halv sex så föll plötsligt de första tunga snöflingorna mot marken.
Åtminstone blir jag lika fascinerad varje gång över detta naturfenomen som vi kallar den mörka årstiden.
Varför kallas den mörk när det är vitt så långt ögat når?

Jag sover aldrig så gott som när den första snön lagt sej.
Det blir så tyst och nån slags inre frid sprider sej i kroppen.
Jag förnimmar en julefrid man egentligen aldrig hinner uppnå mitt i all stress och jag vill lyssna på The Pouges med Fairytale of New York och dricka mörkt öl och sitta uppkuren i soffan med en filt över benen tillsammans med min älskling och bara vara.

Jag vill att vintern skall få vara vinter i år.


Bli inte förvånade...

..om ni hittar familjen Carlsson i Kungsbacka eller dess absoluta närhet om några år eller så.
Det är förbaskat fint där nere.
Perfekt avstånd till Göteborg och nära till havet, och ändå en skön småstadskänsla.

Det blir spännande att se var vårt radhus kommer stå till slut.


Fredag

Vecka 47 på väg mot sitt slut.
Ytterligare en vecka som försvunnit snabbare än man hinner säga måndag.
En vecka med blandad kompott av oro, glädje, ilska, uppgivenhet och lycka.
En alldeles vanlig vecka med andra ord.

Slutar tre idag som vanligt.
Hela familjen kommer och hämtar pappa på jobbet idag.
Lilla tjejen kommer direkt från dagis.
Hon verkar trivas bra, men har varit lite orolig senaste dagarna.
Hon pockar rejält på uppmärksamheten hemma om kvällarna med allt vad det innebär.
Det börjar nog gå upp för henne vad dagis är för något.
Man får ett styng av ångest i hjärtat emellanåt, men inser samtidigt att detta är det bästa för hela familjen, lilla tjejen inkluderat.
Sen får Anna Wahlgren komma med vilka moralpredikningar hon vill.
Bara för att man fött nio barn betyder det inte att man är hela Sveriges morsa.

I eftermiddag blir det lek och stoj med barna när frugan åker och handlar.
Sen blir det den vanliga ritualen med gröt, bad, pyjamas, lek, bolibompa (eller "bollibolli" som lilla tjejen säger), välling och krasch i säng.
Nu pratar jag alltså om barnen, så ingen drar några förhastade slutsatser.
Herr och fru Carlsson avrundar sedan kvällen med god mat och ett glas gott vin.
Då är det fredag och då är det helg.

Må väl därute och ta hand om varandra.

Smaka egen medicin

Smaka egen medicin var precis vad Västra Frölunda fick göra igår.
De två senaste säsongerna har indianerna haft en målvakt som varit rena väggen, spelat ett självklart och disciplinerat försvarsspel och haft anfallare som lika självklart gjort mål på de chanser som erbjuds.
Motståndarna har uppträtt frustrerat och gjort enkla misstag.

Nu är det HV som står för fiolerna.
Stefan Liv var en gigant i mål igår (igen), försvaret spelad snordisciplinerat och anfallarna är glödheta.
Stefan Petterssons avgörande 2-4 är ren och skär hockeypoesi.
Vilken passning från Andreas Karlsson!
När dessutom Frölunda visar brist på både tålamod och kunnande framför mål är det ett grymt bevis på med vilket oerhört självförtroende HV just nu uppträder.

En go känsla att slå tillbaka Frölunda i två raka matcher.
Senaste gången Frölunda förlorade två raka var mars 2004 i slutspelets semifinaler.
Motståndarna då var....just det, HV71.

Det är långt till slutspel, men att säga att det ser bra ut är närmast ett understatement.

Stefan Liv är i en smått hysterisk form för tillfället.
Det vore en ren skandal om inte förbundskapten Bengt-Åke Gustavsson plockar med Stefan Liv som åtminstone tredjemålvakt till OS.
Henrik Lundqvist och Mikael Tellqvist är inget att säga om, men Tommy Salo har gjort sitt.


Tyrol blir Trädgårn i vinter?

Med största sannolikhet flyttar Ulf Lundell sitt "Tyrolkoncept" till Göteborg och Trädgårn i vinter.
Missa för jisse namn inte ytterligare ett unikt tllfälle att se och höra vår tids främste nutidsbetraktare och rockartist göra sina kanske bästa shower i karriären.
Lundell har aldrig sjungit eller varit bättre, och bandet är en ren sensation.

Tills dess kan eventuellt intresserade tydligen se fram emot ett mastodontverk från en av de mer (ö)kända leverantörerna av bootlegs:
Lundells samtliga 15 spelningar på Tyrol i en låda av kolossalformat.

Kvalitén lär vara något i hästväg.

En bekännelse

Jag satt och bölade framför The Bachelor ikväll.
Lova att inget säga till någon, ty det är änna pinsamt.

Nolltolerans kräver två huvuddomare

Hur otroligt skönt det än är när HV slår tillbaka indianerna från Götet så förtog domarinsatsen igår lite av segerns sötma.
Matchen kändes, även om det kan svänga fort i ishockey, död efter att domaren plockat två frölundaiter på 10 minuter vardera för "protest" i slutet av första perioden.

Sport på elitnivå, där det krävs oerhört mycket av spelare och ledare, måste kunna tillåta spontana ifrågasättande av nivån på bedömningen.
Det är en sak att åka efter domaren och kalla honom "jävla idiot" upprepade gånger, men när man som i dessa fall vad jag begriper ifrågasätter ett domslut i stridens hetta måste huvduddomaren visa lite mer spelkänsla.
Sen är det enbart fånigt när domherren sista halvan av matchen plockar sex tvåminutare i rad på HV-spelare.
Kompensation så det skriker om det.
Av någon outgrundlig anledning stod det dock inget att läsa om detta faktum i dagens GP...

Jag är för nolltolerans i ishockeyn ála NHL-modell.
Hakningar med klubban, fasthållningar och interference är ett gissel som måste bort.
Dock kräver denna nya bedömningsnivå två huvuddomare.
Som läget är nu får huvuddomaren ett alldeles för stort eget ansvar, och det är helt omöjligt för denne att på tiondelen av en sekund kunna bedöma vad som sker både framför och bakom sej.
Därför blir också bedömningsnivån rejält svajig emellanåt, och spelare, ledare och publik blir irriterade på en domare som trots allt gör sitt bästa.
Två professionella huvuddomare är ett krav om idén med nolltolerans skall uppfyllas till fullo.
Annars är risken stor att det blir nolltolerans till nolltoleransen från samtliga aktörer.

Frölundafansen är snabba att påpeka att "det finns mer att ta av" när Frölunda förlorar.
Well, upplysningsvis kan jag då säga att detsamma gäller hos HV.
Det såg trots segern rätt segt ut i en del huvuden igår.
Det skulle dock förvåna storligen om det inte är dessa två lag som gör upp om SM-titeln i slutet av mars.
Jag kan inte så något annat lag rå på dessa två giganter i en matchserie om sju matcher.

Returmöte i Scandinavium imorgon.
Eftersom Frölunda aldrig förlorar två matcher i rad är utgången given.
Det får jag bjuda på.

Försäkringskassan försäkrar dåligt

Det är ju verkligen kanon att det skall behöva ta över fyra veckor att få sin begäran om tillfällig föräldrapenning godkänd och utbetald.
Ett lysande sätt att förmå männen att vara hemma så mycket som möjligt med barna.

Ja, jag dryper av sarkasm.
Det är rene skiten att inte detta kan fungera bättre.
Senaste budet är dock att mitt lokala kontor har stängt av alla telefonlinjer för att komma ikapp.
Väl så.
Kanske det blir bot och bättring nån gång i framtiden.
Förmodligen lagom tills jag blir farfar.

Minnen av farmor

Ibland är det lustigt vad för minnen som dyker upp i huvudet helt oannonserat.
Plötsligt börjar jag tänka på och minnas min gamla farmor.
Min farmor dog 1992.
Hon hade då levt i 89 år och några månader, med andra ord ett liv längre än de flesta.
Hon föddes 1903 och var hela 43 år då hon födde sin yngste son, det vill säga min far.
Min farfar föddes 1898 och var med det fem år då bröderna Wright flög för första gången.
Det är ett ganska hisnande perspektiv.

Jag fick ett rätt speciellt förhållande till min farmor.
Jag gick ofta till henne efter skolan och fikade, och senare åt jag och farsan lunch hos henne när vi jobbade.
När jag funderar över mitt allra första minne av min farmor, så är det nog just att hon bakade så goda kakor och bullar.
Speciellt en smörhistoria med rött karamellfärgat socker på kanten.
Min äldre kusin var så galen i dem att han brukade få med sej en burk på semestern.

Överhuvudtaget är mina minnen av farmor ljusa.
Vi åkte ibland på söndagsutflykt med farmor och farfar och då företrädesvis till Gränna och Visingsö där farfar var uppvuxen.
Många blev de polkagrisar som man då fick med sej hem.
De röda var alltid godast.
Apropå godis hade farmor alltid en burk med godis på sin arbetsbänk hemma i lägenheten.
Den var aldrig tom, och där låg i 99 fall av 100 Marianne-godis, chockladitar med mintöverdrag.

Efter att min farfar dog 1983 så blev det ju ofta så att vi bjöd hem farmor på söndagsmiddag.
Vid ett av dessa tillfällen hade morsan gjort fläskfilé, vilket i mitten av 80-talet ansågs vara ganska "fint" att äta till middag.
Till saken hör att farmors hörsel blev sämre med åldern, så när farmor frågade vad vi åt och morsan svarade "fläskfilé" med viss stolthet i rösten, så svarade farmor "ja, det kvittar, gott var det".
Hon hade uppenbarligen inte hört vad morsan sa och vi skrattade gott åt detta då, och gör fortfarande.

Farmor hade ända in till slutet full koll på allt och alla.
Var det något hon inte gillade, företrädesvis Socialdemokratin i allmänhet och Olof Palme i synnerhet, så rynkade hon på näsan och sa ett långt "uuuuuuuuusch".
Var det något hon gillade var dock skrattet aldrig långt borta.

På jularna bakade hon nån slags mjuk knäck som fortfarande är oöverträffat julgodis.
Förmodligen kommer ingen nånsin kunna gör om det receptet.
Likaså var hennes efterrätt med vaniljsås med ugnsstekta äpplen otroligt god.
Det var nog inte direkt nån smalgrädde i den såsen om man säger så.

Farmor fick två strokes med täta mellanrum senvintern 1992 och dog kort därefter.
Jag hade den stora förmånen att få vara med då detta långa liv ändades, och även om jag då grät floder är detta ett av de finaste ögonblick jag tills idag varit med om.
Omringad av sina nära och kära drog denna lilla späda kropp sitt sista andetag och så fanns inte lilla farmor mer.

Tyvärr fick du aldrig träffa min fru och mina två underbara barn.
Men jag är helt övertygad om att du sitter nånstans däruppe med farfar och kollar på oss och skrattar åt lilla tjejens rackartyg och åt lillkillens leende.
Och när Göran Persson är på TV så kan jag än idag se dej framför mej hur du rynkar näsan och säger "uuuuuuuuusch".

Vi ses senare, farmor.
Jag vet att du kommer ha en bytta vaniljsås stående åt mej då.






En skaplig konsertkväll

Det är en rätt ok konsertkväll när Ulf Lundell på Tyrol lirar magnifika Rialto och Bruce Springsteen nåra tusen mil därifrån spelar en akustisk Born to Run för hemmapubliken i New Jersey.
I min värld är detta ungefär så bra det kan bli.
Förutom då att jag får läsa om det på internet istället för att vara "där"....

HV till topp efter Frölundas flopp

Jag har idag oerhört svårt att bestämma mej för vad jag tycker var roligast med gårdagskvällens omgång i elitserien;
Att HV hämtade in 2-4 till 4-4 mot Linköping, eller att Frölunda blev förnedrade av Södertälje i Scaniarinken.
Oss emellan är nog Södertäljes seger 7-1 mot Frölunda det som främst lyfter min arbetsmoral idag.



En stolt make och pappa

När dagispersonalen på tredje dagen säger att Emmie verkar vara en trygg liten tjej så blir man som pappa sprickfärdig av stolthet och växer med en sisådär två meter...på längden.

Jag är idag även oerhört stolt över min fru av orsaker jag inte går närmare in på här.
Du är det bästa som finns!!
Jag älskar dej!!

Sport, musik, familj & allmänt en onsdag i november

  • Man inser att HV är nåt stort på spåren när de sopar banan med Brynäs i Gavlerinken.
    Det var sex år sen man vann där sist. Samma poäng som VF nu, med en match mindre spelad.

  • Dennis Jonsson, Hjalmar Jonsson och George Mourad har aviserat att man vill lämna Blåvitt.
    Undras varför?

  • Fatta att man är ett svårt fall när man tycker filmbilderna under eftertexterna på Springsteens nya konsert-DVD Live at Hammersmith Odeon ´75 är underbara.

  • Att busa med en underbar liten buskille är det mysigaste som finns. Speciellt när han skrattar och tycker tittut-leken är det roligaste som finns.
    Fast det hade varit ännu mysigare om klockan inte varit 04.30 på morgonen....

  • Efter två dagar verkar lilla tjejen gilla dagispersonalen. Det känns bra. Hoppas trenden håller i sej, även om det kommer komma jobbiga dagar med det också.

  • Apropå Bruce-DVD tar inledande Thunder Road fullständigt andan ur en.
    Det bästa jag nånsin sett på en konsert-DVD, och då är det ändå bara Bruce, Roy Bittans piano, Danny Federicis klockspel och en blå spotlight.

  • Det går frustrerande dåligt för FC E Street just nu. Måste köpa en ny mittback.
    Vad fasen babblar han om, undrar ni? www.hattrick.org, svarar jag.

  • Snöblask på rutan imorse. Det var på tiden. Nu kanske vi kan få snödroppar till jul.

  • I didn´t have the sophistication to be polite.
    Little Steven förklarar sinnesstämningen när han dundrar in i studion under Born to run-sessionen 1974-75 för att rädda blåsarret på 10th Avenue Freeze-Out.
    En av flera underbara kommentarer från nämnde man i den sanslösa dokumentären Wings for Wheels; The making of Born to run.
    Born to Run 30th Anniversary i en skivbutik nära dej. Gå inte och köp den. Spring!!

Dagis

Idag skall lilla tjejen skolas in på dagis.
Den första av många milstolpar i ett liv som vi för tre år sen aldrig trodde vi skulle få dela.
När jag satt i bilen på väg till jobbet så for det oändligt många tankar genom huvudet.
Beskedet vi fick att jag i princip var steril, känslan av total maktlöshet, det kämpiga första halvåret 2003 då vi gick igenom provrörsbefruktningen med allt vad det innebär av behandlingar och hopp och förtvivlan om vartannat.
Det fantastiska beskedet att "vi" blivit gravida, att vi skulle få ett litet barn, hela graviditeten och sen det där ofattbara ögonblicket när det lilla, lilla huvudet tittar ut och det första skriket.
Det är, och kommer förbli, det största ögonblicket i mitt liv.
Hon kom ut och var alldeles blåslagen i ansiktet och hade tillplattad näsa, och ändå var hon det vackraste jag nånsin sett.
Hon var en fröken nyfiken redan från första dagen och har så förblivit.
Hon var så otroligt efterlängtad att jag ryser när jag tänker tillbaka på de snart 20 månader som gått och att hon till och med hunnit få en lillebror, helt bortom läkarvetenskapens logik.

Störst av allt är kärleken, heter det ju.
Så sant, så sant.
Den stora kärleken skall nu hjäpa den här lilla bestämda damen att ta sina första stora steg ut i vida världen, och det känns i hjärtat.
En blandning av oro, ångest, glädje och stolthet.

En dag var du plötsligt här
efterlängtad och kär
Du kom till oss som en stormvind
och jag fick äntligen krama din goa kind
Nu är det dags att ta klivet ut
du gör det säkert med ditt glädjetjut
För livet är ju det bästa som finns
speciellt när man får leka prinsessa och prins
med en massa nya små vänner
som allihop du snart känner
Sen kommer du hem till mamma, pappa och lillebror
lilla tjej, tänk att du blivit så stor


Pappa älskar dej








Hejdå, Telia

Imorse klockan 05.55 hände det.
Kulturrevolution i det Carlssonska hemmet.
Telias telefoni gick efter många om och men i graven, och Bredbandsbolaget har hädanefter äran att förmedla kontakten med vår omvärld även telefonledes.

De gav mej ett erbjudande jag inte kunde motstå (dock inget hästhuvud i sängen).
Vi bör kunna spara x antal hundralappar i kvartalet, så nu är det upp till Bredbandsbolaget att visa att de är värdiga den stora äran.

Själv är jag mest stolt över att ha gömt 25 meter telefonsladd lite snyggt i kabelkanaler.
Inte illa för en som föddes med tummen mitt i vänsternäven.

Bidrag emottages tacksamt

Ett ekonomiskt bidrag för resa och uppehälle till Stockholm plus sex gånger 2 biljetter till Lundells återstående konserter på Tyrol emottages tacksamt.
Vänligen hjälp en svårt desperat Lundellfantast i denna svåra stund.

Ikväll så här långt på Tyrol bl.a. En sprucken vas, Fyra Vindar och 112.
Jag klarar inte mer.

Jetvrål från barndomen

Ett JAS brötade alldeles nyss förbi ovanför mitt kontor, och då slog det mej hur sällsynt det är nuförtiden att man får höra ett jaktflyg braka fram i luften.

Jag vill dra mej till minnes att det under min barndomstid allt som oftast, säkert flera gånger i veckan, drog ett par Viggen över trädtopparna.
En gång vill jag minnas att de flög så lågt över barndomshemmet att jag sprang in till morsan av ren förskräckelse.
Nu bodde vi i och för sej vad jag begriper mitt i en flygled mot F6 i Karlsborg, men ändå.
En gång såg jag två Viggen duellera högt, högt där uppe.
De flög runt och runt och det såg...fridfullt ut.
Som en luftens balett långt däruppe i det blå.

Minnen från en svunnen tid är det.
Man kan fråga sej om det är av godo eller ondo.

I swear I'll drive all night...

Springsteen plockade fram ett oerhört efterlängtat ess ur rockärmen i Philadelphia inatt.
Den ljuvliga Drive All Night framfördes för första gången sen 7 juni 1981.
Nu väntar vi bara på The Price You Pay också..


En god natt

Den bästa natten på länge.
Lillkillen vaknade först vid 03.40.
Gick upp och gav honom välling, la tillbaka honom i säng vid 04.00 och han låg och grymtade några minuter innan han somnade om så gott.
Lilla tjejen har i och för sej hostat lite inatt, men hon har inte vaknat och varit orolig.
En underlig känsla av utsövdhet infinner sej just nu.
Känns lyxigt.
Skönt för frugan också att få sova ut.
Det är en hel del jobb med två busfrön om dagarna.
Såna "problem" trodde vi inte vi skulle ha för två och ett halvt år sen.
Det är givetvis en ynnest mitt i vardagsslitet.

80 kg blankt imorse.
Målet att gå under 80 kg till jul känns redan i hamn.
Känner mej fjäderlätt (nåja..).

Ett blåvitt mörker

Grått trist och helt enkelt ett jäkla skitväder i Göteborg idag, och det känns helt synonymt med känslan att vara blåvitt-supporter en dag som denna.
Ett kompakt mörker.

Det visar sej nu med allt för önskvärd tydlighet att den nya "vår" som blåvitt gått mot, och uppnått, de senaste tre åren efter kvaldramat mot Västa Frölunda i mångt och mycket byggt på ekonomiskt fusk.
Hur denna härva skall sluta och vart botten är nådd för den en gång stolta Kamratföreningen i Göteborg vågar jag inte ens spekulera i.

En sak är dock helt säker:
Det finns inte en snöbolls chans i helvete att detta hade kunnat hända på Roger Gustavssons och Gunnar Larssons tid.
Bägge dessa blåvita grundpelare på 80- och början av 90-talet stod tryggt förankrade i arbetarklassens mentalitet att det är kollektivet som gäller och att man skall göra rätt för sej.
Det kallades sosse-fotboll, och det gav oss framgångar inget annat svenskt lag någonsin varit i närheten av.

När nu kraven från fans och sponsorer legat hårt på klubben att uppnå samma nivå igen så slängdes dessa principer på soptippen, och resultatet vi ser är förödande.
Svarta pengar, pengatvätt och misstag kring artistskatten är inget annat än en katastrof för en klubb vars historia nu kan bli dess fall.
Arbetarnas lag har blivit fifflarnas lag.
Och det gör jävligt ont.

- 3,5

Vad händer om man skippar smör och fet hårdost på mackan, väljer fullkornsbröd framför sötlimpa, skippar den där extra kakan till kaffet på jobbet och drar ner på godis på veckorna?
Jo, man tappar 3,5 kilo på fyra veckor.
Jag är nästan lite nöjd.

Fadersrollen

Man inser att man vuxit ganska väl in i fadersrollen när man istället för att äcklas tycker synd om en liten tjej som, när man kommer in till henne i spjälsängen är småkladdig på händerna, i ansiktet, i håret, på kläderna, på underlakanet och på örngottet av......bajs.

Vad händer i blåvitt?

Tycka vad man vill om chefsåklagare Lithners tillvägagångssätt i hela den här affären, den stora frågan är ändå vad i hela friden det är som händer i blåvitt?
Vi fans kräver att man lägger papperen på bordet och förklara sej nu, inte sen!
Istället för att smita undan media kräver vi att klubbdirektör Mats Persson nu rakryggat möter upp anklagelserna med sin bild av vad som hänt.
Har medvetet fiffel begåtts kräver vi att man direkt erkänner felen och tar sitt ansvar.
Det som nu händer är inget annat än en fet skandal, och ett hån mot oss fans som i år glatt oss åt framgångarna i allsvenskan.

Vad är dessa sportsliga framgångar värda när IFK Göteborgs ledning just nu gräver sin egen grav genom att skygga för att svara på självklara frågor?

Mats Persson och Bengt Halse, jag känner mej personligt kränkt och kräver en förklaring.
Nu!

Lars Lithner, chefsåklagare med rätt att prioritera

En värdetransport sprängs och rånas i Stora Höga norr om Göteborg.
I Stockholm förfasas man över att antalet våldtäkter ökar dramatiskt.

Chefsåklagare Lars Lithner anser att ett eventuellt skattebrott föranleder att man spärrar in IFK Göteborgs klubbdirektör Mats Persson under pågående utredning.
Det föranleder Lars Lithner att skicka fem poliser att en förmiddag hämta en blöjbytande Stefan Selakovic till förhör kring detta eventuella skattebrott.
Vad är Lithner rädd för?
Att de likt Robert Zimmerman skall fly till Italien med miljonerna?

Om fel begåtts försvarar jag på intet vis IFK Göteborgs sätt att (miss)sköta dessa affärer, men det måste väl för jisse namn finnas viktigare saker för våra poliser att göra än detta???

Vad för prioriteringar görs i Göteborgs polisväsende?
Saknas arbetsuppgifter?
Önskas feta rubriker?

Det är mina och dina skattepengar Lithner leker med.
Lithner är en idiot.

Kent Andersson död

Det är lustigt, men ibland blir man mer berörd än vanligt när sk "kändisar" går ur tiden.
Kent Andersson var med sin urgöteborgska dialekt en symbol för urtypen av en "go gôbbe" av bästa sort.
Jag har aldrig haft nåt särskilt djupt förhållande till denne skådespelare, men en väldigt kul episod måste återges en dag som denna.
Min frus syster och hennes man skulle gifta sej på Gunnebo Slott i Mölndal.
Bröllopet skulle stunda på eftermiddagen, och vi åkte upp till slottet vid middagstid då jag fått äran att ta några rullar bröllopsfoto.
Efter ett tag stegade vi in på slottscaféets uteservering, festklädda och fina.

Vid ena bordet sitter Kent Andersson med en teaterensemble som just då har en paus i en teaterrepetition på slottet.
Kent ser brudparet stiga in och ställer sej spontant upp och applåderar och får med sej övriga cafégäster i lyckönskningarna.
Ett mycket roligt minne att bära med sej.
Kent Andersson var en stor man.

Världen har blivit lite tristare att leva i, men himlen har blivit en "go gôbbe" rikare.

E Street Radio @ www.sirius.com

Lagom till släppet av Born to run 30th Anniversary edition har satellitradiostationen www.sirius.com öppnat en ny kanal, E Street Radio.
Man kan via hemsidan lyssna gratis som gäst i tre dagar, och det är fenomenal lyssning.
Idag sändes bland annat den kompletta ljudfilen från kommande DVDn Live at Hammersmith Odeon ´75 och även tidigare, även i samlarkretsar, helt ocirkulerade alternativa tagningar av låtarna på Born to run.
Fantastiska grejer, och rekommenderas mycket varmt för alla diggare av Bruce!!

Adressen igen: www.sirius.com


HV är toppen

Iallafall för tillfället.
Serieledare med sex man i Tre kronors trupp till Karjala Cup.
Det är kul att vara HV-supporter i år.
Speciellt om man bor i fiendeland, och de råkar vara det hittills enda laget som orkar hänga på det blåa tåget.
Det kan bli en riktigt kul senvinter om trenden håller i sej.

Sömn, en lyxvara

I säng igår vid 20.40, både jag och frugan väldigt sega.
Barna sover sen 19.

21.40: Lilla tjejen vaknar i sitt rum och skriker. Går upp och vi lägger oss i soffan en stund, hon somnar och jag bär in henne igen.

22.00: Lillkillen har hosta och vaknar, somnar om när han får nappen.

22.30 ca: Lilla tjejen vaknar igen och skriker. Tröstas och somnar om med pappa i soffan.

23.30: Lilla tjejen vaknar igen och är orolig. Tänderna? Ger alvedon i rumpan och sover med henne i soffan till 01.30.

Under tiden har lillkillen fått värre hosta och vaknar med ca 15 minuters mellanrum. Frugan ger nappen och söver om.

01.30: Bär in lilla tjejen i sin säng igen, ger lillkillen hostmedicin och han somnar till slut, sover till 03.20.

03.20: Lillkillen får välling, men har hosta och kan inte somna om.

03.45: Lilla tjejen vaknar igen och skriker och är orolig. Lillkillen får ligga hos mamma och jag somnar återigen med lilla tjejen i soffan.

05.15: Bär in lilla tjejen till sitt rum och lägger mej 30 minuter ensam i soffan.
 
05.45: Klockan ringer, går upp. Lilla tjejen är vaken, ger henne välling framför Nalle Puh. Hör lillkillen vara vaken och hosta i vårt rum, frugan kommer upp med honom, vi ger honom välling, han vill inte ha.

06.30: Åker till jobbet.

Aktier i kaffeindustrin, var det ja.