Villebrådet

Villebrådet känner sej jagat.
Hjärtat slår som en stångsjärnshammare i bröstkorgen.
Söker flyktvägar.
Orkar inte längre känna "kraven", som kallas vardag.
Känner hur näsan hamnar under vattenytan.
Får inte luft.
Kämpar för att hålla sej över ytan.

Inser att verkligheten kommer ikapp.
Måste stanna upp, hämta andan, samla kraft.
Förstår att inget är viktigare än att dra ett djupt andetag och inse sin egen dödlighet.
Simma lungt, simma åt rätt håll, du ser land.
Du vet att du är trygg.
Sov nu gott och vakna till en ny dag.

Carpe diem.

Utseendet...

...på bloggen.
Om någon eventuell läsare inte alls känner igen sej här så kan meddelas att inte heller skribenten fattar nånting.
Jag var inne i inställningarna och lekte med alternativa utseenden, och nu kommer jag inte tillbaka till ursprungslayouten.
Jävligt smart.
Störande.

Comeback #2

Vad skall man egentligen med en blogg till?
Skall den reta, sticka ut, provocera eller bara finnas där som en slags kanal för allmäna funderingar kring vad som helst.

För min egen del gäller det sistnämnda.
Försöket att följa Springsteen Magic-turné med den här bloggen föll platt till marken i vintras då lusten försvann.
Lusten att skriva här alltså.
Turnén var helt fantastisk och de två kvällarna på Nya Ullevi precis så bra som man hade hoppats.
Men blogga, näääää.

Inspirerad av min käre vän Fredrik Beskows fina
blogg känner jag dock att det är dags igen med ett nytt försök.
Här lär ni inte hitta några sensationella scoop eller provocerande spyor.
Det blir snarare en kanal för min egen skrivarlusta och ett slags dagbok i miniatyr.
Om någon mot förmodan skulle finna orden läsvärda så fine, om inte så är det väl med den saken.

Gårdagen gav ett välkommet avbrott i vardagsbestyren då jag var med ett gäng jobbarkompisar på hockey, utbjudna av en leverantör (Tack för mat och dryck och skjuts hem, Kjell!).
Kameran följde med på resan och gav några riktigt fina höstbilder från Kållered och Göteborg.
Bilderna hittar ni på undertecknads sida på flickr.com och i mappen Höstpromenad.

Hockeyn var inte fullt lika kul.
HV levererade inte alls de två första perioderna, men slutknorren blev dramatisk då coach Kenta Johansson vid ställningen 5-2 till Frölunda plockade ut Stefan Liv i målet och spelade med tom kasse sista åtta minuterna och fick till ett fantastiskt tryck mot Frölundamålet.
En kul avslutning på en annars medioker HV-insats.





Foton på flickr.com

Längesen sist.

Jag har hängt en del på, och utnyttjat ganska duktigt, den finfina fotosidan
flickr.com.
Den är lysande vad gäller att enkelt och smidigt ladda upp bilder för allmän visning.
Jag har känt rejäl inspiration vad gäller mitt fotograferande på sistone.
Med stativ och trådutlösare plus upptäckten av den oerhörda fördelen vad gäller raw-filer så har det varit ren balsam för själen att skåda världen genom sökaren på digitalaren på sistone.

En del rätt skapliga bilder har det blivit också.
Se mer på min sida.


Glimten i ögat 080209
Mossen vid Tjutjärn 080209 Soldis i Labacka 080209

Fotosafari - Klippan, Göteborg

Ikväll besöktes Klippan i Göteborg nästan direkt under Älvsborgsbron.
En del schyssta bilder blev det bland annat på själva bron ,men även Eriksbergsvarvet rätt över älven och Tysklandsfärjan:

image43

image44

image45

image46

image47

image49













En minut över nyår - "The fireworks are hailing..."

Jag tänkte bara dela med mej av lite lyckade fyrverkerifoton från nyårets första minuter.
Lite sent, men bättre det än aldrig.

Jag gick hukandes och duckandes ut på balkongen vid midnatt och riggade upp stativet och digitalaren vidvinklad över området nedanför.
Med en bländare ställd på 14 blev slutartiden 30 sekunder.
På den tiden han himlen explodera mer än en gång.

Resultatet blev rätt fräckt.






Ska jag svika mina ideal och fucka facket?

Jag är och kommer förbli en anhängare av socialdemokratiska värderingar.
Jag står på arbetarens sida i kampen för en rättvis lönebildning och goda arbetsförhållanden.
Jag har varit facket trogen sen dagen jag stämplade in min första arbetsdag, måndagen den 12 juni 1989.
Vi står inför ett förbaskat svårt val.

Jag och min fru betalar idag 1050 kronor i månaden till den nya Unionen.
Dessa 1050 kronor skulle som läget är nu göra en oerhörd skillnad för vår månatliga budget.
Vi snackar i princip en veckas utlandsresa om året för herr och fru Carlsson alternativt den där väldigt platta TVn jag suktat efter bra länge.
För att inte tala om alla utflykter med barnen 12000 om året skulle ge.

Svaret borde vara enkelt.

Men jag vill ta mej fan inte göra Knoll och Tott (Reinfeldt och Borg) den tjänsten.
Dilemma.

Hjälp oss.

IDOL = lyteskomik

Jag blir förbannad när jag ser TV-programmet Idol.
Det handlar i mångt och mycket om ren lyteskomik.
I vissa fall sitter även jag och ler, men i fallet Patrik ikvällens program gör man stor TV-show av en kille som åtminstone i mina ögon inte ser helt frisk ut psykiskt.
Det är möjligt att han är det, men jag måste ställa mej frågande till om TV4 gör en vettig bedömning när de visar sånt här på TV.
Skymningsmedia är naturligtvis inte sena att hänga på för att sälja sina lösnummer, som vanligt helt okänsliga för människan bakom TV-rutan.

Är det verkligen meningen att vi skall sitta och skratta åt människor som i flera fall med all säkerhet inte mår bra?
Är detta bra TV?

Jag blir mörkrädd.


Radioti

Jag tog mej igår förmiddag en promenad med barnvagnen.
Som vanligt åkte MP3-spelaren med.
Men istället för att på gammal vana köra igång nån gammal platta så tryckte jag igång den integrerade radion.

Inspirerad av en diskussion på
http://www.pafrifot.net/board_v2/index.php?topic=4551.0 så rattade jag inte in gamla vanliga P4 Göteborg eller Radio City utan bestämde mej för att lyssna på Sveriges Radio P1.

Istället för att hamna mitt i senaste topplistemusiken kryddad med ännu en meningslös busringning följt av ett hö hö höö så fann jag mig istället med stigande intresse lyssna på en oerhört intressant diskussion och debatt kring demokratiprocessen i Afrika.
Det kändes förbanne mej som ett uppvaknande.

Man undrar ibland vad man själv har för värderingar på bildande längre.
Som liten var jag oerhört vetgirig.
Jag satt och pluggade mor och fars Aktuellt-böcker där årets nyheter låg samlade mellan två pärmar.
Jag vill påstå att jag har dödlig koll på världshändelserna från sent 60-tal till mitten av 90-talet, men sen?
Vetgirigheten finns kvar, men tiden och lusten räcker inte till.
När man väl får "en stund över" så vill man koppla av hjärnan, och då blir det musik eller skvalradio.

Man undrar i sitt stilla sinne hur vårt land hade sett ut om folk i allmänhet istället för att lyssna på den fördummande reklamradion ägnat en stund åt radions P1 på jobbet, promenaden eller i bilen.

Ge er själva en chans att skaffa er värdefull kunskap om omvärlden istället för att söla ner er hjärna med ännu ett telefonbus.
Ni kan börja med att klicka er in på http://www.sr.se/P1/.

Webcam från New York City

Jag kom just att tänka på en webcam jag hittade för några år sen.
Den hänger i det sydöstra hörnet av 45e gatan och tittar norröver på femte avenyn.
Bilden uppdateras varje minut (tror jag) och det är ganska fascinerande att se de gula taxibilarna köra förbi.
Framemot eftermiddagen svensk tid ljusnar det och man ser femte avenyn fyllas av människor på väg till arbetet och vart är de på väg och vad skall de göra just idag?

Det är inte svårt att drömma sej tillbaka för en stund.
Ser ni någon gul, klassisk taxibil susa förbi??
Glöm inte att uppdatera denna sidan för att se en "färsk" bild.
Observera också tidsskillnanden på minus sex timmar.

Click here for floating control panel.

Efterlyst och eftersökt: Någon Annan

Jag vill härmed göra en offentlig efterlysning.
Jag söker febrilt efter en person under namnet Någon Annan.
Denna person har följt mej genom hela mitt yrkesverksamma liv upp till och med denna dag, det vill säga i snart 18 år.
Faktum är att mina föräldrar vill göra gällande att Någon Annan fanns i vårt liv redan när jag och min bror var små.
Enligt deras vittnesmål dök han/hon upp företrädesvis då godispåsen tömdes i skafferiet alternativt när någon av oss fått en smäll på kinden.

Faktum är att en röd tråd löper genom hela mitt förhållande med denna person:
Någon Annan är en trubbelmakare av stora mått.
På mitt företag är det till exempel alltid Någon Annan som lämnar intorkade kaffekoppar odiskade i diskhon.
Någon Annan är den som aldrig torkar av bordet efter lunchen, och som lämnar en sån där go bajsrand i toaletten.
Jag kan rätt ut säga att jag inte är särskilt förtjust i Någon Annan.

Men vem f-n är Någon Annan?!
Ingen på jobbet har vare sej sett personen eller känner till var han finns.
Mysteriet tätnar än mer när jag talar med vänner och bekanta.
Det visar sej nämligen att Någon Annan jobbar även hos dem!!
Hur detta hänger ihop begriper jag icke.
Vi torde ha att göra med ett svårt fall av schizofreni kombinerat med en helt osann snabbhet som misstänker ett nära släktskap med Herr Jul Tomté.
Skillnaden är dock att Herr Jul Tomté visar sej åtminstone en dag om året och då i ytterst sällsynta fall med Trubbel som andranamn.

I ett sista desperat försök att finna Någon Annan mailade jag häromdagen före detta generalskreteraren i FN Kofi Annan för att utröna ett eventuellt släktskap.
Kofi Annan dementerar dock starkt detta eventuella släktskap men erkänner med visst svårmod i rösten att Någon Annan även varit yrkesverksam i FN-skrapan.

Ja, Någon Annan är en stor gåta.
Om någon sett eller hört var denne person befinner sej just nu, så maila på [email protected].
Men lova mej en sak, lämna inte över det ansvaret till Någon Annan.
För då blir det ett elände.

Knäpp av köldknäpp

Ja, det blev iallafall jag imorse.

Som vanligt kommer kylan som en smärre chock och överraskning vid ett antal väl valda ögonblick varje vinter.
Morgonens sex minusgrader utgjorde minsann inget undantag.
Trots all tänkbar upplysning via TV och internet om nattens kommande kyla så gick jag ju inte alls ut och sprayade in mitt lås på bildörren igår kväll i förebyggande syfte.
Givet som amen i kyrkan kärvade också låset nåt djävulusiskt imorse och först efter 20 minuters svärande och sprayande med Mos-spray fick jag stängt bildörren igen och kunde ge mej iväg, lite så där lagom försenad till jobbet.

En alldeles vanlig köldknäppsmorgon med en alldeles vanlig knäpp Dennis.

Grey´s Anatomy

En förbannat bra TV-serie.
Ville bara ha det sagt.

"Det brinner på andra sidan gatan!!"

Strax innan hemgång kom vår chaufför inspringandes på lagret och ropade "Det brinner, det brinner på andra sidan gatan!".
Vi ut fort som sjutton för att kolla vad som stod på.
Vi möttes av en rejält stickande rök som mycket riktigt kom från industribyggnaden snett över gatan, uppifrån taket närmare bestämt.
Folk gick ut ur byggnaden via brandstegar, nyfikna från grannbyggnaderna samlades och i fjärran hörde vi brandbilarna som vi räknade till minst åtta innan vi gick hem halv fem.
Då hade även ambulans ställt sej tvärs över gatan för att förhindra nyfikna att komma närmare.
Då jag åkte vid halv fem var röken rejält tjock över området, och jag undrar just i detta nu i mitt stilla sinne hur denna rök påverkar min arbetsplats till imorgon.
Enligt
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=319676  tror man att det kan finnas oljor i lokalen, och att räddningsarbetet kan ta minst tre timmar.
Hualigen..hoppas allt går bra och att inga personer kommer till skada...

Bilden “http://www.gp.se/content/1/c6/31/96/76/Marieholm.jpg” kan inte visas, då den innehåller fel.

Källa: http://www.gp.se/content/1/c6/31/96/76/Marieholm.jpg

21.500 soldater för fred, kärlek och förståelse...not.

George W Bush skickar 21.500 nya soldater för att öka på fiaskot i Irak.

GWB hyllar den fasansfulla avrättningen av Saddam Hussein som en "milstolpe för demokratin", trygg i förvissningen att Saddam nu aldrig kommer kunna vittna om det amerikanska stödet under Iran-Irakkriget på 80-talet.

Hur kan man döda en människa som straff för att just ha dödat?
Dödsstraffet är samhällets sätt att visa att man givit upp tron på sin egen förmåga, tron på sina egna medborgare och tron på bot och bättring.
Vem lägger snaran runt samhället?
Dödsstraffet brutaliserar och demoraliserar.
Det är samhällets förbannade skyldighet att vända andra kinden till, annars skriver samhället under sin egen dödsdom.

Den senaste tidens händelser i Irak skrämmer skiten ur mej, och jag undrar i mitt stilla sinne hur de närmaste och sista två åren med dubbelmoralens ansikte vid makten hos världens mäktigaste krigsmakt skall sluta.

Vansinnet måste få ett slut.

What´s so funny ´bout Peace, Love and Understanding?!!



Arla morgonstund

06.13 söndag morgon den 14 januari 2007.

Julen och nyåret gick lika hastigt som den kom.
Klappar delades ut, barnaögon tindrade, raketer smällde, Jan Malmsjö läste Tennyson och så var 2007 här.

Magsjukan slog till förra veckan.
Inte så trevligt.
Lillkillen kräktes rätt ut och blev alldeles förskräckt.
Lilla tjejen däremot gick in på toaletten och frågade efter "hinken".
Så sött mitt i allt det jobbiga.
Det har varit väldigt jobbigt med alla sjukfrånvaro gentemot arbetsgivaren i höst och vinter så här långt.
Det känns inte bra, men vad tusan skall man göra?
Jag antar att ni är några stycken som känner igen dilemmat.
Men någonstans måste man ju intala sej själv att familjen i alla lägen går främst, och så inser ju naturligtvis även arbetsgivaren.
Jag hoppas innerligt 2007 blir ett bättre år i det avseendet iallafall.

Dags att återgå till TV-soffan med barna, välling, en kopp kaffe och alla tiders bästa Astrid Lindgren-film:
Emil i Lönneberga.

Bilbomber

Ena dagen sprängs en taxi av en handgranat på Hisingen, andra dagen bränner det av en bilbomb mitt i centrala Göteborg.

Dårarnas julafton, indeed.
Det snackas om Bandidos, men det kunde lika gärna varit extremister i till exempel Turkiet.
Varför reagerar man med bestörtning över en bomb på en turkisk turistort men inte bryr sej nämnvärt över en bilbomb i Vasastan?
Jag skulle aldrig tänka mej tanken att ta en semestervecka i Turkiet efter senaste smällarna där, men skulle utan att direkt blinka sätta mej i en spårvagn in till centrum ikväll om det vore så.

Det tål att fundera på.

Valresultatet 2006

Nej, jag gillar inte det som hände igår.
Nej, jag ser definitivit inte "nya" moderaterna som ett nytt arbetarparti.
Nej, jag tror inte alliansen kommer hålla över fyra år.

Men...
Jag är motvilligt redo att ge vår nya riksdagsmajoritet chansen.
Jag har inget val, men jag är ändå uppriktigt intresserad av att se vad som kommer hända framöver.
Är det så att alliansen sparkar igång jobbmaskineriet till den grad man lovat så är mycket vunnet, inte tu tal om annat.
Så visst...upp till bevis, Herr statsminister Reinfeldt.

Vad gäller Göran Persson och socialdemokraterna så gjorde man en riktigt usel valrörelse.
Persson har givit ett mycket trött uttryck och har tyvärr inte lyckats framstå som trovärdig i sina försök att skrämma med det berömda högerspöket.

Det är kanske så att Ingvar Carlsson i början på 90-talet i och med intåget på den europeiska öppna marknaden banade vägen för det här resultatet.
Vi lever i en ny tid med nya förutsättningar och tyvärr lyckades inte Socialdemokraterna träffa rätt med sin politik i den här valrörelsen.

Vad gäller Sverigedeomkraternas frammarsch i det här valet i allmänhet, och sina tre platser i Mölndals kommun i synnerhet ber jag att få citera Bruce Springsteen, som kvällen efter att Ronald Reagan valdes till president 1980 introducerade låten Badlands med dessa ord:

I don't know what you guys thought of what happened last night, but I thought it was pretty terrifying.



Vila i frid, Kalle

Stockholmsgänget från "På fri fot" var igår uppe vid platsen där vår vän Kalle förolyckades och hedrade hans minne med blommor, ljus och ett foto.
Läs gärna mer om Kalle här:
http://www.pafrifot.net/board_v2/index.php?board=30.0
Jag rekommenderar också starkt en titt i Kalles fotogalleri på http://www.wiechel.se/galleri.html
Galleriet uppdaterades av Kalle så sent som två veckor innan den hemska olyckan.
Många fantastiskt fina bilder som visar på Kalles enorma livsglädje.

Vila i frid, kamrat.





Carola: -Polisen var jättesnälla.

Carola Häggkvist kör i 160 på 70- och 90-vägar i lånad bil för att hinna till konsert i Sunne.
Hon stoppas av polisen som "förstår hennes ärende" och låter henne köra vidare.

Jag funderar på vem som är den största idioten i hela den här storyn:
Är det Carola, som riskerar både sitt eget och andras liv genom att köra som en vettvilling (har inte Carola barn?!) och sen på scen kommentera det med "jag tänkte på musiken, på er i publiken och kärleken till livet" och "polisen var jättesnälla?

Eller är det den "jättesnälla" polisen som släpper igenom stjärnan där vi andra dödliga hade blivit av med körkortet på plats och sen åtalade för grov vårdslöshet i trafik?

Att Carola är totalt bombad i huvudet och allmänt hjärntvättad av sekteristiska tankegångar har man ju fattat för längesen, men att polisen på det här sättet riskerar att förlora den lilla trovärdighet man ändå har är tamejfan helt skandalöst.
Vinnare på poäng får alltså bli polisen i det här fallet.
Grattis så inihelvete.


Tidigare inlägg