DennisC

Lustigt.
Det sägs att doftminnet är det starkaste av våra minnen, vilet säkert stämmer.

Igår vid lunch på jobbet värmde en kollega upp stekt fläsk med löksås i micron.
Stekt fläsk med löksås brukar ju för det mesta dofta..ja, stekt fläsk med löksås.
Men igår var det något speciellt, för plötsligt befann jag mej i min mormor och morfars kök på deras gård utanför Habo.
Jag satt i den där bruna kökssoffan i skinn de hade intill väggen.
Den var rätt sliten och man kunde se det gula skumgummit i några av revorna.
Mormor stod vid spisen i sitt uppsatta långa hår, och morfar satt och pillade med en tandpetare i munnen.
Närradiokanalen spelade som vanligt.
Morfar hade märkt ut kanalen med ett streck på en tejpbit för att snabbt kunna hitta den.

Där sitter jag, troligen sent sjuttiotal, och väntar på min portion stekt fläsk med löksås.
Allt detta på grund av att min kollega värmde detta just igår.

Till den idiot som i Toltorpsdalens södra rondell för en halvtimme sen vägrade stanna för mej och barna i barnvagnen:
Du körde ungefär en halvmeter från barnvagnen, och jag gav dej världens längsta finger av en anledning, ditt jävla miffo!!

Ni som visar stor hänsyn för gångare i allmänhet och barnvagnar i synnerhet skall på intet vis ta åt er.

Jag har varit en riktigt slöfock vad gäller bloggen på sistone.
Har inte känt nån direkt inspiration att skriva och då är det nog bättre att låta bli.

Våren är dock kommen till Mölndal.
Gräset grönskar och det är nästan tio grader i skuggan.
Ruskigt skönt efter en lång, lång vinter.

Lillkillen fyller ett år på söndag, på samma dag som min far fyller sextio.
Stort kalas nalkas.
Hoppas dock lillkillen fått sin tand tills dess.
den tand som uppenbarligen måste spökat rejält i natt, en natt som var riktigt jobbig.
Är trött och har skallebang idag.
En kombination av nattvak, förkylning och allergi troligtvis.
Allergi är ett gissel.
Typiskt att värme och ljus skall följas av detta, men så är det!!
 

Jag mår illa och har ont i huvudet.
Min mentala klocka säger 04.35 när klockan ringer på morgonen, när den fysiskt är 05.35.
Huvudet säger "fy f-n", kroppen säger "måste upp".
Barna sover fortfarande, trygga i sin tro att allt är som vanligt och att inget kan rucka på tidens gång.

Men vi leker med naturen, och plötsligt är klockan inte vad den egentligen är.
Det är "sommartid".
Och det är snö i luften, nollgradigt och vinter så långt ögat når.

Jag önskar jag hade motiverad jetleg och vaknade upp i ett varmt land med sol och bad.

Om det här är vintern, måste våren va på väg.....
-U. Lundell-

Enligt svärfar här i Mölndal har inte snön legat så här länge sen mitten av 80-talet.
När det borde vara tinade gräsmattor och spirande vårlökar är det nu istället frusna snöhögar och "gnirkföre" som Tomas Wassberg en gång så målande beskrev smällkall snö.

Det kommer rapport från far i Habo; "Vättern har lagt sej".
Det är ju inte klokt..i mitten av mars!!!

-10 grader utanför mitt kontor nu.
Jag anar Göta Älv bortom det före detta skrotupplaget och det är is, is och åter is.
Byggubbarna är påpälsade upp över öronen och sällan har en kopp kaffe värmt en frusen själ bättre.

Växthuseffekten?
Tills vidare inställd.

För snart 20 år sen släppte Mats Olsson en oerhört läsvärd reseguide om New York, Olssons New York.
Förutom diverse fenomenala skildringar av vardagsliv och glamour finns där också en mycket speciell skildring av New York då snön kommit till stan.
Olsson beskriver ett totalt kaos efter att en dryg decimeter nysnö lamslagit staden och plogbilarna kör i bredd nerför avenyerna och bussar och trafik står still i den oerhörda halka som normalt följer då en sån oerhörd mängd snö fallit ner från skyn.

Han kunde lika gärna beskrivit Göteborg anno 2006.

En decimeter nysnö för Göteborgs stad är som kryptonit för Stålmannen.
Han tappar all kraft och står som ett fån och undrar vad som skall göras.
Bussarna slirar fast i första motlut, spårvagnarna fryser till is då temperaturen går under nollan och snöröjning.....ja, va fan är snöröjning?!

Vägverket ansvarar tydligen för snöröjning av väg, kommunen för snöröjning av trottoar/cykelbana.
Väl så.
Men den här gigantiska snövallen som bildas mellan väg och trottoar/cykelbana?
Nej, just det.
I sann svensk byråkratisk anda har ingen ansvar för denna snö.
Detta innebär att trottoarerna är jättefina, men hur ta sej dit?
Och väl där, hur kommer man av den?

Jag älskar vintern, och jag älskar snön.
Men jag älskar inte kombinationen vinter, snö och Göteborg.
Det hade nog gått fortare att valla upp längdskidorna och göra en Wassberg till jobbet imorse.

Snön faller, och vi med den....

Jag erkänner:
Jag när en märklig fascination för vägarbete i allmänhet och trafikomläggningar i synnerhet.

Under hösten har det brötats och grävts och asfalterats och stängts av på Mölndalsvägen i höjd med Statoilmackarna.
En ny rondell har tagit form som ersättare för det gräsligt köbildande trafikljus som tidigare stoppade upp all trafik.
Då jag åker genom denna korsning varje dag på väg till och från jobbet har jag med stigande nyfikenhet funderat över hur de skall lösa det och det problemet, och varför flyttar de bron över ån, bryter upp spårvagnsrälsen och lägger in refugen just där?
Jag har otåligt väntat på att de skulle öppna sista delen av den nya bron över Mölndalsån, enbart därför att jag vill "se hur det blir" när jag kör genom rondellen och upp på just den delen av bron.
Nu är bron, och rondellen, i princip klar och det blev jävligt bra.

Funderar på att köra några extra varv på vägen hem för att kolla om jag missat nåt viktigt.
Ser ni en röd Passat av nittiofem års modell köra in på fjärde varvet i rondellen vid kvart-i-fem-snåret i eftermiddag så vet ni nu vem det är.

Tillbaka i arbete efter en och en halv veckas sjukskrivning.
Det var en ruggig förkylning/infektion till att vara efterhängsen.
Jag mår bra nu, men frugan och lilla tjejen är på väg att bli sjuka igen.

Lilla tjejen mår inte alls bra med geggiga ögon, feber och ingen matlust.
Ingen ände på sjukstugan känns det som.
Men det får ju gå det också.

Två lysande nya TV-serier har man ju fått se iallafall i Prison Break och Commander in Chief.
Våga inte ringa tisdagar mellan 20.00 och 22.00 om inte ärendet är akut.

Ikväll tar HV ett järngrepp över elitserien då man slår tillbaka Frölundas indianer hemma i Kinnarps Arena.
Direkt på Canal + Sport.
Missa ej!!

Det sägs att en normalt funtad genomsnittsmänniska utnyttjar tio procent av hjärnans kapacitet.
Vad de övriga nittio procenten nyttjas till har, tills alldeles helt nyligen, varit ett mysterium.
Detta mysterium är nu löst:
De resterande nittio procenten av hjärnan upplöser sej och bildar efterhand snor, snor och åter snor!!

Hur mycket snor kan egentligen tillverkas på cirka en vecka?
Jag är snorig, däbbd, gräsligt tung i huvudet och hostan dunkar snart hål i revbenen inifrån.
Jag blir tokig!
Det blir ju inte ens bättre heller, snarare tvärtom.
Som grädde på moset blev höger öga varigt och rinnigt och allmänt rött och svullet på nyårsafton, något som sen lillkillen "tog över".
Bägge hans ögon blev helt igenklibbade av var, men det är bättre nu tack och lov.

Mänskligheten kan...:

• Flyga till månen
• Bomba sönder hela länder med hjälp av en knapptryckning
• Hoppa nästan nio meter på längden
• Bota diverse mer eller mindre latinbenämnda sjukdomar
• Ge mej fotboll på TVn i princip när som helst dygnet runt
  

Ovenstående revolutionära landvinningar skulle stå sej slätt den dag man uppfinner ett vaccin-snedstreck-botemedel mot förkylningsviruset.
Hur jädra svårt kan det vara?

Detta är inte kul längre.

Alltså, here´s the deal:
Göteborgaren i allmänhet är en trevlig och go gôbbe, men sätt honom bakom en ratt och en förbränninsgmotor och göteborgaren genomgår en personlighetsförändring i Dr Jekyll och Mr Hyde-klass.
Fan flyger i honom!

En göteborgare i trafiken är arrogant, oförstående, saknar humor, är störst-bäst-och-vackrast, snabbast, har mest bråttom och är allmänt dum i huvudet.
En göteborgare i trafiken är helt enkelt helt jävla livsfarlig.

Filbytet i Tingstadsmotet varje morgon är ett chickenrace i Hollywood-klass.
Jag ser Steve McQueen blåsa förbi i ytterfilen i 90 knyck för att sen pressa sej före en tradare.
På insidan kommer Keanu Reeves farande i en buss som skall fram, men denna buss är förbanne mej inte kapad och bombhotad, ty den är en minut sen från Hindås.
Bakom mej ser jag Burt Reynolds i en svart Trans Am sick-sacka sej fram mellan filerna.
Jag blinkar höger, ser mej om över axeln, bilen bakom mej blinkar vänster för filbyte, alltså klar sikt och klart för filbyte.
VROOOOOM, där hittade visst Bruce Willis en lucka till höger om den bakomvarande bilen och hann före mej med en hårsmån.

Men det är inga filmstjärnor i bilarna, utan helt vanliga Svenssons som tappat allt vett och sans.

Jag kräver en gräddfil för alla icke infödda göteborgare.
Sen kan Kal och Ada leka Hollywood för sej själva.

Hur många av er såg igår Annika Hagströms andra del i sin serie Överleva kring Tsunamikatastrofen?
Det var ett ohyggligt starkt program där Viggos mamma Anette klum Rube på ett otroligt strongt och sakligt sätt berättade om sin och sin makes oerhörda förlust av lille Viggo.

Viggo var ett och ett halvt år då han försvann i flodvågorna och var, precis som vår lilla tjej, ett provrörsbarn.
Då vi själva gått igenom den oerhörda påfrestning det innebär med provrörsbefruktning berörde detta program oss på ett väldigt personligt plan.
Det är så ofattbart orättvist att något sånt här kan hända.
Det gick inte hålla tårarna borta då man i lille Viggos rum såg leksaker som även finns här hemma.
Den där teletubbien, eller det där gosedjuret.
Det kunde lika gärna varit Emmies rum.
Det kunde lika gärna varit Emmie, fast ändå inte.

Man får perspektiv, och man blir så innerligt tacksam över allt man annars tar för givet.

Ett stort tack och en jättekram till Anette klum Rube som orkade ställa upp på denna intervju.
Jag kommer aldrig glömma sorgen i dina ögon, men heller aldrig glömma att det någonstans ändå alltid finns hopp.

Jag såg på TV igår att årets julklapp hos den gigantiska elfirman är en....platt-TV.

Well, jag måste leva i en annan värld, för bland det sista jag tänker mej att köpa som julklapp är en platt-TV.
Hur har folk råd?
Hur resonerar man?
Går man in på den gigantiska elfirman och tänker Kolla!! Precis en sån där platt-tv för tietusen är det ju morfar önskar!! ??
Tar men den sen under armen och går ut, eller betalas allt sånt här på avbetalning?
Jag fattar det inte.

Eller är det kanske så att familjen går in på den gigantiska elfirman varpå pappan i huset med salig blick förklarar att I år mina kära barn så får ni bara EN julklapp och den skall ni dela med edra syskon och mamma och pappa. Titta vilken fin platt-TV!!
Sen hänger han upp den i mammas och pappas sovrum och gud nåde den unge som vågar vidröra denna älskling.

Men vad gör man inte för att få se Karl-Bertil Jonsson i högupplöst widescreen dela ut julklappar till de fattiga människorna på samhällets soptipp.

Kom hit så får du lukta på fjärrkontrollen, pojke.

Alla julklappar är köpta, läget är under kontroll därhemma, granen skall upp nästa vecka, maten står på bordet och jag har ingen hjärtklappning alls i år.

Konstig känsla.

Så blev det, lika plötsligt som vanligt, vinter.
I går kväll vid halv sex så föll plötsligt de första tunga snöflingorna mot marken.
Åtminstone blir jag lika fascinerad varje gång över detta naturfenomen som vi kallar den mörka årstiden.
Varför kallas den mörk när det är vitt så långt ögat når?

Jag sover aldrig så gott som när den första snön lagt sej.
Det blir så tyst och nån slags inre frid sprider sej i kroppen.
Jag förnimmar en julefrid man egentligen aldrig hinner uppnå mitt i all stress och jag vill lyssna på The Pouges med Fairytale of New York och dricka mörkt öl och sitta uppkuren i soffan med en filt över benen tillsammans med min älskling och bara vara.

Jag vill att vintern skall få vara vinter i år.

Jag satt och bölade framför The Bachelor ikväll.
Lova att inget säga till någon, ty det är änna pinsamt.

Imorse klockan 05.55 hände det.
Kulturrevolution i det Carlssonska hemmet.
Telias telefoni gick efter många om och men i graven, och Bredbandsbolaget har hädanefter äran att förmedla kontakten med vår omvärld även telefonledes.

De gav mej ett erbjudande jag inte kunde motstå (dock inget hästhuvud i sängen).
Vi bör kunna spara x antal hundralappar i kvartalet, så nu är det upp till Bredbandsbolaget att visa att de är värdiga den stora äran.

Själv är jag mest stolt över att ha gömt 25 meter telefonsladd lite snyggt i kabelkanaler.
Inte illa för en som föddes med tummen mitt i vänsternäven.

Ett JAS brötade alldeles nyss förbi ovanför mitt kontor, och då slog det mej hur sällsynt det är nuförtiden att man får höra ett jaktflyg braka fram i luften.

Jag vill dra mej till minnes att det under min barndomstid allt som oftast, säkert flera gånger i veckan, drog ett par Viggen över trädtopparna.
En gång vill jag minnas att de flög så lågt över barndomshemmet att jag sprang in till morsan av ren förskräckelse.
Nu bodde vi i och för sej vad jag begriper mitt i en flygled mot F6 i Karlsborg, men ändå.
En gång såg jag två Viggen duellera högt, högt där uppe.
De flög runt och runt och det såg...fridfullt ut.
Som en luftens balett långt däruppe i det blå.

Minnen från en svunnen tid är det.
Man kan fråga sej om det är av godo eller ondo.

En värdetransport sprängs och rånas i Stora Höga norr om Göteborg.
I Stockholm förfasas man över att antalet våldtäkter ökar dramatiskt.

Chefsåklagare Lars Lithner anser att ett eventuellt skattebrott föranleder att man spärrar in IFK Göteborgs klubbdirektör Mats Persson under pågående utredning.
Det föranleder Lars Lithner att skicka fem poliser att en förmiddag hämta en blöjbytande Stefan Selakovic till förhör kring detta eventuella skattebrott.
Vad är Lithner rädd för?
Att de likt Robert Zimmerman skall fly till Italien med miljonerna?

Om fel begåtts försvarar jag på intet vis IFK Göteborgs sätt att (miss)sköta dessa affärer, men det måste väl för jisse namn finnas viktigare saker för våra poliser att göra än detta???

Vad för prioriteringar görs i Göteborgs polisväsende?
Saknas arbetsuppgifter?
Önskas feta rubriker?

Det är mina och dina skattepengar Lithner leker med.
Lithner är en idiot.

Det är lustigt, men ibland blir man mer berörd än vanligt när sk "kändisar" går ur tiden.
Kent Andersson var med sin urgöteborgska dialekt en symbol för urtypen av en "go gôbbe" av bästa sort.
Jag har aldrig haft nåt särskilt djupt förhållande till denne skådespelare, men en väldigt kul episod måste återges en dag som denna.
Min frus syster och hennes man skulle gifta sej på Gunnebo Slott i Mölndal.
Bröllopet skulle stunda på eftermiddagen, och vi åkte upp till slottet vid middagstid då jag fått äran att ta några rullar bröllopsfoto.
Efter ett tag stegade vi in på slottscaféets uteservering, festklädda och fina.

Vid ena bordet sitter Kent Andersson med en teaterensemble som just då har en paus i en teaterrepetition på slottet.
Kent ser brudparet stiga in och ställer sej spontant upp och applåderar och får med sej övriga cafégäster i lyckönskningarna.
Ett mycket roligt minne att bära med sej.
Kent Andersson var en stor man.

Världen har blivit lite tristare att leva i, men himlen har blivit en "go gôbbe" rikare.