DennisC

8 juni 1985.
Dennis Carlsson sitter i föräldrahemmet och ser rapport på TV.
Klockan är cirkus tio i åtta på kvällen när inslaget kommer.
Bruce Springsteen gör sin första spelning av två på Nya Ullevi i Göteborg.
Folkvimmel, förväntansfulla människor, fullpackat Ullevi och sen...minuten som förändrar mitt liv.
Springsteen springer in på scen med pumpande blodådror i pannan, räknar in sitt klassiska One...twoooo..one, twooo threee foour...och E Street Band exploderar tillsammans med närmare 60.000 personer på Nya Ullevi i Born in the USA.
Jag knäcktes fullständigt, och sen den stunden är ingenting sej likt.
I 22 år har Springsteens musik varit mitt stora fritidsintresse.

En av de första bootlegs jag skaffade var en publikinspelning från just Nya Ullevi i Göteborg den där helgen, närmare bestämt den andra kvällen, söndagen den 9 juni ´85.
Jag spelade det där kassettbandet sönder och samman och kvalitén på ljudet, som från början inte alls var perfekt, blev sämre och sämre.

Jag har sen dess köpt, bytt till mej, laddat ner, bränt ut, kasserat och spelat sönder oräkneliga inofficiella inspelningar med Springsteen, och nöjet med dessa dippade ett tag ganska rejält.
Men nu i höstas steg intresset återigen, tack vare Springsteenforumet www.spl-messages.net och en snubbe vid namn TattooDad.

TattooDad drog igång en kampanj för att finna och få loss en del av de bootlegs som de verkligt seriösa samlarna sitter på, och som vi vanliga dödliga aldrig fått se eller höra.
Kampanjen har, utifrån förutsättningarna, blivit en stor succé, och ingen release har varit större eller viktigare än den DVD som kom alldeles i dagarna, nämligen en pro-shotfilmad trippel-DVD inspelad på Parc Paysager de la Corneuve i Paris den 29 juni 1985, knappt tre veckor efter den där förtrollade kvällen framför Rapport.
Fenomenalt mastrad av DigiTox.

Plötsligt vaknar minnen till liv igen.
Plötsligt har jag levande bilder till den där Ullevi-inspelningen jag malde ner i kassettdäcket.
Plötsligt slås jag av urkraften i det här bandet som den här kvällen gör sin 123 spelning på den just då exakt ett år långa triumffärd som kallades Born in the USA Tour och som gjorde Springsteen till The Boss med en hel värld.

Turnén är egentligen ganska sorligt underskattad bland Springsteenfans.
Det sägs att det var för klatschigt, smörigt och för mycket show, och jag kan fortfarande hålla med.
Sällsynta är de bootlegs jag lyssnar på från denna turné.
Men när man nu får en komplett konsert i en kvalité som måste betecknas som sensationell för att vara inofficiell, så knockas jag av den oerhörda frenesi Springsteen och E Street Band levererar i en vad som kan kallas vara en "dussinspelning" på europaturnén 1985.
Det är spelglädje, show, spralligt, gravallvarligt och ett jävla ös.

Den del av det gamla kassettbandet som var mest sönderspelat var första extranumren, Can´t help falling in love och Born to Run.
En gammal Elvisklassiker följd Springsteens verkliga "anthem" i ett fullständigt galet tempo.
Att nu får se det med egna ögon gör att nackhåren reser sej i givakt för att sen få mej att hoppa upp på bordet och spela luftgitarr och tuta luftsaxofon under den vidunderliga Born to Run.
Livsbejakande, frustande och furiöst.

Jag blir lycklig.