Juni, Juli, Augusti...
Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne.
Så säger ett gammalt talesätt någon skaldade för något eller några sekler sen.
Jag önskar jag kunde skriva under på det efter dessa tre sommarmånader, men riktigt så enkelt har inte livet varit i det Carlssonska hemmet.
Och då snackar jag inte om det eviga regnandet.
Min fru gick in i väggen i maj månad, med sjukskrivning som följd.
När man inte längre orkar driva ekorrhjulet framåt åker man med några varv runt innan man kastas ur helt vimmelkantig och orkeslös.
Att stå jämte och se detta hända är oerhört jobbigt och frustrerande.
Känslan av maktlöshet är enorm, och känslan av skuld att man inte gjort tillräckligt för den man älskar mest blir gnagande långt in i själen.
Detta trots att man i sitt innersta vet att "felet" inte beror på en själv.
Det har varit, och är fortfarande jobbigt, även om formkurvan pekar åt rätt håll.
Fruga skall på tisdag åka med vävinna till Zakynthos på välbehövlig timeout från allt vad barn, gubbe, hem, försäkringskassa, jobb och läkare heter.
Jag är helt övertygad om att det kommer göra henne väldigt, väldigt gott.
I övrigt har familjen varit på småutflykter till bl.a. Varberg, Habo och Visingsö.
Herr och fru Carlsson fick sejockså en mycket fin egen helg på Ystad Saltsjöbad medan barnen levde loppan med farmor och farfar.
Det trivs verkligen som fiskar i vattnet när de får springa runt på 5000 kvadrat gräsmatta och leka i sin "hydda" under grenarna på bigarrå-trädet eller gå in i "lilla huset" och leka i mammas och pappas sängar.
Från min egen personliga point of view så är den stora nyheten att det inhandlats en digital systemkamera.
En Canon EOS 400D jag länge suktat efter, men nu gjorde jag verklighet av drömmen.
Skillnaden att fotografera "på riktigt" igen jämfört med att använda en vanlig kompakt digitalare är verkligen som natt och dag.
Att fotografera har blivit ett sant nöje igen, och då spelar det mindre roll när lillpojken jagar upp pappa klockan tjugo över fem en onsdag morgon på Visingsö.
Speciellt inte när man som liten tvååring får se sin nya idol bonden ta in korna för morgonmjölkning, och pappa får användning för sin nya fina kamera.
Så säger ett gammalt talesätt någon skaldade för något eller några sekler sen.
Jag önskar jag kunde skriva under på det efter dessa tre sommarmånader, men riktigt så enkelt har inte livet varit i det Carlssonska hemmet.
Och då snackar jag inte om det eviga regnandet.
Min fru gick in i väggen i maj månad, med sjukskrivning som följd.
När man inte längre orkar driva ekorrhjulet framåt åker man med några varv runt innan man kastas ur helt vimmelkantig och orkeslös.
Att stå jämte och se detta hända är oerhört jobbigt och frustrerande.
Känslan av maktlöshet är enorm, och känslan av skuld att man inte gjort tillräckligt för den man älskar mest blir gnagande långt in i själen.
Detta trots att man i sitt innersta vet att "felet" inte beror på en själv.
Det har varit, och är fortfarande jobbigt, även om formkurvan pekar åt rätt håll.
Fruga skall på tisdag åka med vävinna till Zakynthos på välbehövlig timeout från allt vad barn, gubbe, hem, försäkringskassa, jobb och läkare heter.
Jag är helt övertygad om att det kommer göra henne väldigt, väldigt gott.
I övrigt har familjen varit på småutflykter till bl.a. Varberg, Habo och Visingsö.
Herr och fru Carlsson fick sejockså en mycket fin egen helg på Ystad Saltsjöbad medan barnen levde loppan med farmor och farfar.
Det trivs verkligen som fiskar i vattnet när de får springa runt på 5000 kvadrat gräsmatta och leka i sin "hydda" under grenarna på bigarrå-trädet eller gå in i "lilla huset" och leka i mammas och pappas sängar.
Från min egen personliga point of view så är den stora nyheten att det inhandlats en digital systemkamera.
En Canon EOS 400D jag länge suktat efter, men nu gjorde jag verklighet av drömmen.
Skillnaden att fotografera "på riktigt" igen jämfört med att använda en vanlig kompakt digitalare är verkligen som natt och dag.
Att fotografera har blivit ett sant nöje igen, och då spelar det mindre roll när lillpojken jagar upp pappa klockan tjugo över fem en onsdag morgon på Visingsö.
Speciellt inte när man som liten tvååring får se sin nya idol bonden ta in korna för morgonmjölkning, och pappa får användning för sin nya fina kamera.
Kommentarer
Trackback