DennisC

En av de första sakerna vi föll för den där sensommaren för fem år sen var den omedelbara närheten till naturen.
När vi kom in på gården var det som att trafiken tvärdog och ett stort lugn infann sej.
Vi kände direkt att denna lägenhet i detta läge vore perfekt för oss efter emigrationen från södra vätterbygden.
Speciellt utsikten mot södra delen av Änggårdsbergen från vår blivande balkong var smått betagande.

Jag har tagit ett par kort nu i höst som jag vill delge, tagna från just nämnda balkong.
Att gå upp en tidig morgon och se solen lysa upp en höstfärgad bergsknalle är som balsam för själen.



Lika mystiskt är det att en sensommarkväll se samma bergsknalle försvinna i ett spöklikt dimhölje.



De här två bilderna får stå som symbol för de fem år vi nu lämnar bakom oss.
Det har varit fem år av hopp och förtvivlan, solsken och dimbankar.
Vi har gråtit oss igenom fruktlösa försök att bli med barn för att i nästa stund gråta av lycka åt lillkillens pajaskonster eller lilla tjejens sångbegåvning.

Nu är det dags att gå vidare, och nästa sommar blir det kvällsgrill på en stor underbar altan och en spetsad kvällskaffe på balkongen med utsikt över villaområdet.

Jag tror jag är på väg att bli vuxen.