DennisC

Det är lustigt.
Vissa människor har alltid funnits där utan att man alltid tänkt på dem tillräckligt ofta.
Men när man väl träffat dem så har man alltid fått sej ett leende på läpparna och så var den dagen räddad från vardagsbekymmer och världens elände.

Alvar Carlsson var en sån person.
Alvar Carlsson, som ingen människa i Habo samhälle visste vem det var, men "Pajsen", det visste alla vem det var.
Djupt engagerad i Habo-fotbollen, på senare år mest på det känslomässiga planet, och en stor profil i samhället.
En profil, där gränsen till original är milt uttryck hårfin.
I detta fall enbart av godo.

Alvar "Pajsen" Carlsson var mina kusiners pappa.
Det hände sej så att "Pajsen" och min faster Ing-Britt gick skilda vägar någon gång för länge sen, jag vet inte ens när.
Inget konstigt med det, sånt hände då och händer såklart fortfarande.
Hursomhelst så var "Pajsen" ändå allestädes närvarande.
Mötte man honom på samhället var det alltid "Hej, hej, hur är det?", och "fiskar du nåt nuförtiden?".
Alltid med ett leende och alltid med tid för ett kort snack.

Ett annat härligt minne av "Pajsen" är då Radio Jönköping gjorde nedslag på min gamla arbetsplats Isakssons i Habo.
Detta var långt innan jag började jobba där, och disciplinen hos de gamla ägarna var stenhård.
När så klockan ringde pep fabriksarbetarna iväg från fikarummet med svansen mellan benen och lämnade en överrumplad Pelle Nyström (legendarisk radioprofil i Jönköping) ensam kvar.
Ensam så när som på "Pajsen".
När så Nyström försynt frågade om inte "Pajsen" också skulle jobba kom det fullkomligt underbara svaret rakt ut i etern:
"Jag har ingen brådska, jag jobbar te fyra".

På jularna var "Pajsen" en självklar huvudperson.
Alltid med minst femton rävar bakom varje öra och en helt otrolig (och förmodligen helt osann) fiskehistoria på lut.
Det är en ödets nyck att min/vår första jul i Habo på fyra år nu kommer bli utan vår käre "Pajs".
Det kommer kännas oerhört tomt.

Det var en ynnest att ha fått känna dej, "Pajsen".
Världen har blivit en tråkigare plats att leva på, men jag är helt övertygad om att Gud trots allt ler åt dina rövarhistorier i smyg efter att han just slitit sej i håret över dina upptåg.

Vila i frid.